Då & nu – EMU omröstningen

I dag publicerar DN-debatt en artikel med Erik Berglöf, chefsekonom för den europeiska utvecklingsbanken EBRD, där han presenterar en lösning för att lösa den europeiska ekonomiska krisen, LÄNK. Förslaget går i korthet ut på att skapa en gemensam bankunion, som bl.a. skall få explicita rättigheter att ge nödlån. Med bakgrund av dagens artikel kan det vara både nyttigt och lite lustigt med en jämförelse hur det lät från betrodda politiker och organisationer inför och efter EMU-omröstningen 2003.

Henrik Brors på DN presenterade de 10 tyngsta argumenten för att rösta JA till euron, LÄNK.

Då:
Handeln underlättas. Svenska företag får konkurrera på lika villkor på euromarknaden. 40 procent av handeln går till euroländerna, och med Danmark som också är knutet till euron blir det nära 50 procent. [...]

Risken att vår valuta drabbas av valutaoro och valutaspekulanter som inte gillar svensk välfärdspolitik försvinner när vi ingår i ett stort valutaområde.

Nu:
Dramatiska sparåtgärder leder till lägre tillväxt, lägre skatteinkomster och mer nedskärningar – allt med enorma sociala påfrestningar i de samhällen som drabbas.

Då:

Sverige får sitta med när EMU-beslut fattas. Att vara med i EU och nu ta ställning mot euron i en folkomröstning skulle tolkas som en markering från Sverige mot samarbetet i stort. [...]

Den gemensamma valutan bidrar till att väva samman medlemsländerna, vilket stärker fred och välstånd.

Nu:
Katastrofen är nära. I dag presenterar 16 europeiska nationalekonomer en plan för att rädda euron. [...]

Liksom i juli 1914 vandrar Europa lealöst mot en katastrof av ofattbara proportioner.

Då:

Växlingen försvinner. Levnadsvillkor i olika medlemsländer blir lättare att jämföra. [...]

Det blir omöjligt för Sverige att fuska sig ur strukturproblem genom valutakursförändringar.

Nu:
Under de senaste veckorna har situationen i de skuldtyngda ekonomierna i södra Europa allvarligt försämrats. Spanien är mycket nära att ställa in betalningarna och Grekland står på konkursens rand och kan tvingas lämna eurosystemet. Dramatiska sparåtgärder leder till lägre tillväxt, lägre skatteinkomster och mer nedskärningar – allt med enorma sociala påfrestningar i de samhällen som drabbas.

Då:

Finland vann på euron. [...]

Finländarna är nöjda med sin nya valuta. Finlands ekonomi liknar vår, och där har tillväxten varit högre än i Sverige sedan euron infördes.

Nu, SvD 07-25, LÄNK:
Finland skulle hellre överväga att lämna eurozonen än att betala andra länders skulder i valutaområdet.

Enligt SvD, 09-05 så ställde sig riksbanken på JA-sidan i euro-omröstningen. Så här såg Riksbankens ställningstagande ut, LÄNK.

Sedan dess har tillkommit en rad positiva erfarenheter efter eurons införande. Dessutom hänvisar man till en rad studier som visar att euron är bra för tillväxten. [...] 

Det är en stark utsaga, formulerad av elva ledamöter från fem partier, inklusive vänsterpartiets representant Kenneth Kvist. Men gubbarna kring korvkiosken på torget där ute där det riktiga folket bor, vet förstås bättre hur Riksbanken ska sköta affärerna.

Nu:
Otroligt nog visar verkligheten att Kenneth Kvist (V) var alltför EU-positiv och att "gubbarna kring korvkiosken på torget" faktiskt verkar veta bättre hur Riksbanken ska sköta sina affärer.

SvD:s ledarredaktion gick ut hårt efter omröstningen och beklagade sig över det inskränka svenska folket, detta i en artikel med rubriken " Nej, Europa väntar inte på Sverige". Lite längre ned i artikeln står det " Nejsidan är att gratulera", LÄNK.

Nejsidans gratulationer var mer välmotiverade än SvD:s redaktion någonsin kunde föreställa sig, har det visat sig. På något sätt får man ändå intrycket att redaktionen inte var helt hjärtlig i sina gratulationer september 2003.  Europa väntar inte på Sverige nej, i sin raska resa mot... vi citerar dagens artikel här:

Liksom i juli 1914 vandrar Europa lealöst mot en katastrof av ofattbara proportioner.

Det var väl aldrig så att SvD:s ledarredaktion ville ha med Sverige på denna hisnande rollercoaster-resa mot en "katastrof av ofattbara proportioner"?

Själv minns jag bäst Jens Spendrups eviga tjat i TV om att de som inte ville följa med på denna resa som euron nu visat sig vara, betecknades som "dysterkvistar" och trista bakåtsträvare. Ibland kan det vara bra att försiktighetsprincipen får råda. Vi som är lite mer eftertänksamma får stå ut med alla anklagelser om att vara "bakåtsträvare". Alla beslut som rör vår framtid är inte lyckade. Historien visar att regeringar och monarker tagit massvis med katastrofala beslut genom historien. Alla som varit emot dessa beslut har sannolikt kallats något liknande det som Spendrup kallade motståndarna till euron. Folkvalda politikers uppgift är inte att ivrigt och populistiskt hoppa på alla trender och nya förslag från olika intressegrupper. Uppgiften är i stället att noga överväga vad som gynnar landet och dess folk.

Fri rörlighet av vaddå?

I en DN-artikel kritiserar ledarredaktionen Danmarks beslut att skärpa gränskontrollerna. Redaktionen målar upp en bild med kontroller försedd med ny teknik som kontrollerar allt och alla som träder över gränsen till Danmark. Förmodligen är beskrivningen avsedd att ingjuta fasa hos läsaren. Tyvärr redaktionen, beskrivningen av seriösa gränskontroller ingjuter snarast trygghet. Naturligtvis har redaktionen farhågor att Danmarks initiativ kan sprida sig och erodera den hyllade fria rörligheten. Så här skriver redaktionen.

Kommer det att leda till färre brott? Kanske. Men inte ens den danska polisen eller polisbyrån Europol hävdar att organiserad brottslighet bekämpas vid gränsstationerna. Det som krävs är bättre polissamarbete. 

Självklart krävs det polissamarbete i Europa, en fråga som hela unionen haft lång tid på sig att utveckla. Detta hindrar inte att en ökad kontroll vid gränserna hindrar kriminaliteten från att både sprida sig ohämmat, samt att försvåra ligornas agerande. Vi har också en omfattande smuggling av allt från människor, sexslavar till narkotika och vapen. Det krävs ingen större tankeövning för att inse fördelarna med kontroller för försvåra denna verksamhet.

Vi har en brottslighet i dag som vi inte ens kunde föreställa oss för 25 år sedan. Kriminella ligor gör upp mitt i våra städer och skjuter vilt omkring sig. Vi läser dagligen om uppgörelser och mord. Senast i dag har faktiskt DN själv en sådan artikel, LÄNK. Vi måste helt enkelt inse att slopandet av gränskontrollerna inom EU inte fungerat. Vidare i artikeln.

Men den fria rörligheten är en av det europeiska samarbetets verkligt stora framgångar. När regelverket är otydligt leder det till att medlemsländerna tar lagen i egna händer.

För att förhindra ett fortsatt sönderfall och försvara människors rätt att röra sig fritt över gränserna behövs tydligare och mer gemensamma regler som gäller i hela EU.

Även DN tjatar om denna fria rörlighet. Fria rörlighet av vaddå? Jag reste runt i Europa innan vi blev medlemmar i EU. Allt jag behövde göra var att visa upp mitt pass, en handling som tog kanske 30 sekunder i anspråk. Både studenter och arbetskraft kommer fortfarande kunna resa vart de vill. Det enda de behöver göra är att visa upp sina papper, en handling som tar några minuter i anspråk. Mot det skall läggas all den trafik av narkotika, vapen och kriminella människor som passerar över våra gränser.

Ta bara en sådan petitess i sammanhanget som dvärgbandmask. Människor smugglar in hundar som sprider dvärgbandmask. Får denna parasit fäste i vårt land så innebär det sannolikt att vi inte längre kan plocka bär och svamp i våra skogar. Både media och vår regering offrar alltså en sådan sak som bär och svamplockning i våra skogar, detta för den fina visionen om ett gränslöst Europa. Vi skall inte glömma bort att dvärgbandmasken dessutom är en dödlig sjukdom för människor, men en sådan petitess väger lätt så snart det är frågan om öppna gränser.

Länk DN

Som Camus sade, en fri press kan vara dålig eller god

Flera artiklar har publicerats i svensk press som tar upp den bristande pressfriheten inom EU. Länder som Italien, Rumänien och Frankrike nämns som exempel där pressfriheten går bakåt. Kritiken gäller i huvudsak att regeringar eller det politiska etablissemanget styr pressen och journalisterna på olika sätt. En artikel i SvD publiceras i dag på samma tema, där menar man också att EU skall stå som ett gott exempel och ett föredöme för övriga världen vad gäller pressfrihet. 

 Tittar vi på vårt eget land så uppfyller vårt land alla pressfrihetsregler vi kan tänka oss. Vi har således formellt en fri press, som står fritt från det politiska etablissemanget. Ändå så är vår egen, relativt fria press, i mycket hög grad ändå inget annat än en megafon för vårt politiska etablissemang. Visst kan pressen vara kritisk mot vänsterblocket eller Alliansen i vissa frågor, visst kan pressen avslöja fifflande politiker, med stor emfas dessutom. Men vår press ifrågasätter i princip aldrig de paradigmer som vårt politiska etablissemang gemensamt står för. När gick pressen emot den positiva bilden av EU eller mångkulturen? När gjorde någon enda tidning eller TV-kanal det? I riktigt viktiga och tunga frågor har vår press och övrig media samma uppfattning, och den skiljer sig inte från den uppfattning vårt politiska etablissemang har.

Vad har vi för nytta av en fri press när hela denna medieapparat frivilligt beter sig som om den vore styrd på samma sätt som en betydligt ofriare press? I dagens artikel i SvD står det så här.

En bred koalition av partigrupper i Europaparlamentet liberaler, gröna, socialister, och vänstern lade i oktober 2009 fram ett förslag till resolution som kritiserar att yttrandefriheten är satt på undantag i en av EU:s medlemsstater.  

I vårt land så tycker liberaler, MP (som vi får förmoda är de gröna) socialister (det är förmodligen socialdemokrater som menas, de är inte socialister men ingen har koll på detta i dag) och vänster exakt samma sak i tunga viktiga frågor. Ofta tjafsar dessa partier om någon skattesats eller liknande, i övrigt trängs de i den imaginära s.k. mitten. En fri press måste ibland kunna ta folkets parti mot det politiska etablissemanget.  

Överfört till Svenska förhållanden så talar alltså dessa ”breda” partigrupper i egen sak. Men visst har vi pressfrihet i vårt land. Det är bara det att de stora mediekoncerner i vårt land som har stora upplagor inte utnyttjar denna stora frihet till att anmäla avvikande ställningstagande i viktiga frågor, men väl i mindre viktiga frågor. Vi vet dessutom vad som händer om någon enskild journalist skulle ta sig fräckheten att gå emot strömmen, då kan han se sig om i månen efter ett fast arbete eller fortsatt vikariat. SvD glömde en fråga (apropå rubriken), skall det inte kosta något om pressfriheten inte utnyttjas på rätt sätt utan missbrukas?

Länk SvD

Länk Journalisten.se

Nej till Turkiet som EU-medlem

Carl Bildt skriver i en SvD-artikel om EU och de utmaningar som väntar organisationen. Som den nyliberal han är så ser han EU från sitt perspektiv och globaliseringen lyser som en vägledande stjärna framför ögonen på Bildt. Mycket handlar om ekonomi självklart, men också om det Bildt kallar en gemensam utrikespolitik. Jag själv som medborgare i Sverige vill inte ha en gemensam utrikespolitik med vitt skilda nationer i Europa. Frågan är varför vi skall ha detta. Vi kan självklart få en starkare röst med hela EU i ryggen, men om själva politiken blir urvattnad p.g.a. långtgående kompromisser får det i alla fall ingen effekt.

Den brännande frågan är ändå medlemskap för Turkiet i EU. Vi har inlemmat många Europeiska nationer i EU:s organisation på senare år, med varierande resultat får man säga. Så här argumenterar Bildt i sin artikel.

Just nu handlar mycket om Turkiet. Förhandlingarna om Cypern står och väger. På sina håll har primitivt hetsande mot muslimer stärkt ett också politiskt ifrågasättande av Turkiet som framtida medlem.

Turkiet är ifrågasatt utan ”primitivt hetsande mot muslimer”, men den senaste tidens händelser har ju inte ökat Turkiets aktier naturligtvis.  Turkiet ligger inte ens i Europa, förutom en pytteliten del. Demokratin är ytterst diskutabel i Turkiet. Vi tar vad jag vet, fortfarande emot politiska flyktingar från Irakiska Kurdistan. Att låta en nation bli EU-medlem som vi tar emot politiska flyktingar ifrån är fullständigt uteslutet. Bildt bryr sig förmodligen inte om sådana detaljer. Vidare i artikel står det.

På sikt tror jag att EU kommer att behöva­ Turkiet minst lika mycket som Turkiet behöver EU. Och det är viktigt för unionens globala roll att vi visar att vi menar allvar med att vår samarbetstanke inte reser religiösa murar. I vårt Europa ryms inte bara katoliker, ortodoxa och lutheranska kristna, utan lika självklart också judar och muslimer av olika bekännelser liksom de som föredrar att söka sina värderingar oberoende av någon religion.

Vi reser självklart inga religiösa murar bara för att vi inte tar in en nation i EU, Bild blandar ihop korten rejält här. Vi kan lika gärna överföra samma resonemang på Libyen, Tunisien eller Marocko. Tar vi inte in dessa nationer i EU reser vi religiösa murar. Vi jämför vad Bildt lite längre ned i sin artikel skriver om de forna öststaterna.

Tyvärr finns det skäl att tala om tendenser till en demokratisk reträtt i de östligare delarna av vårt Europa. Tragisk i sin tydlighet är utvecklingen i Vitryssland, och det är av yttersta vikt för vår trovärdighet som fackelbärare för friheten att vi är tydliga och kraftfulla i vår reaktion när det gäller utvecklingen I vårt östra grannskap.

Lukasjenko:s styre i Vitryssland är i det närmaste diktatoriskt. Väst skulle egentligen kritisera Lukasjenko (Lukasjenka på vitryska) ännu mer än vad som nu är fallet. Men Bildt talar om ”de östligare delarna av Europa”. Vi undrar då om Turkiet är mer demokratisk än ”de östligare delarna av Europa”? I annat fall undrar vi varför Bildt vill lyfta fram Turkiet som en framtida EU-medlem, och inte med ett ord nämner de demokratiska problem som finns där (bl.a.), samtidigt som han nämner andra stater som demokratiska problem.

Vi i SD säger bestämt nej till Turkiet som EU medlem, vi säger nej till en utvidgning överhuvudtaget, det börjar bli dyrt nu. Alternativt ser vi helst att Sverige går ur EU, om nu Turkiet skall bli EU-medlem. Frågan inställer sig om vi skall ta hand om våra egna gamla, sjuka och hemlösa, eller skicka pengarna till EU:s budget som snart kan liknas vid ett svart hål.

Länk SvD