Det är inget misstag att införa studieavgifter för högre studier

På DN-debatt träder två representanter för högskolevärden fram och deklarerar i en artikel att regeringen gjorde ett fundamentalt misstag när de införde studieavgifter för tredjelandsstudenter (länder utanför EU och Schweiz). Författarna Börje Ekholm, ordförande KTH, vd Investor samt Carl Bennet, ordförande Göteborgs universitet, konstaterar att antalet utomeuropeiska gäststudenter minskat med 90 procent sedan studieavgifter införts. En konsekvens av detta är enligt författarna att en del utbildningar riskerar att läggas ned.

Det Bennet och Ekholm glömmer (eller väljer att inte nämna) är att avgiften införts för att många av gäststudenterna haft bristande förkunskaper och att stora resurser för hela antagningssystemet tagits i anspråk för dessa gäststudenter. Riksrevisionen konstaterat i sin rapport RiR 2008:22 att lärosätena själva har misslyckats med att beräkna kostnaderna för tredjelandsstudenter (eller kanske inte ens ansträngt sig). Det är dock troligt att mycket stora resurser lagts på denna grupp, detta samtidigt som det konstaterats att den lärarledda undervisningen i många program är för låg och hämmar kvaliteten på undervisningen.

Det de olika lärosätena tjänat på gäststudenterna har skattebetalarna betalat. Även övriga studenter har betalat med mindre lärarledd undervisningstid, detta p.g.a. att mindre resurser har satsats på varje studerande. Dessutom är det så att det stora inflödet av studenter från tredjeland är en ganska ny företeelse. Den stora tillströmningen av studenter har skett efter 2003 enligt budgetpropositionen 2012 område 16 sid. 125. Om nu hela utbildningar riskerar att läggas ned som Ekholm och Bennet påstår, måste det innebära att vi byggt upp hela utbildningsprogram för att tillgodose gäststudenter från tredjeland med avgiftsfria studier.

Författarna tar också upp aspekten att färre tredjelandstudenter skulle utarma kompetensen för svenska företag. Det är självklart allvarligt om vår inhemska kompetens blir lägre, men frågan är om de svenska företagen har fått ett markant tillskott av kompetens efter 2003 när den stora tillströmningen av tredjelandstudenter uppenbarade sig. Det har vi i sådana fall inte hört något om varken från näringslivet eller någon annan aktör. Ekholm och Bennet framför farhågor att vi kall kunna locka tredjelandstudenter utan att vår utbildning är gratis, också med tanke på den skriande brist på studentbostäder vi har i landet. Nu lär inte denna brist på studentbostäder bli bättre av att vi tar emot en mängd utomeuropeiska studenter. Seriösa och ambitiösa studenter måste få plats i de stipendieprogram som regeringen tillhandahåller, alternativt får de betala studieavgifterna för sin utbildning, precis som i de flesta andra länder. Vi lär knappast locka spjutspetskompetens genom just avgiftsfria studier, det torde vara andra faktorer som lockar denna grupp, som t.ex. möjlighet att erhålla en studentlägenhet.

Det har funnit fler allvarliga problem som inte Ekholm och Bennet tar upp i sin artikel. Riksrevisionen meddelar i sin rapport (RiR 2008:22) att antagningsmyndigheterna har haft stora problem med att sortera bort mängder med ogiltiga och t.o.m. förfalskade ansökningshandlingar. Enligt Riksrevisionen har så mycket som 40 procent av alla ansökningar varit grovt felaktiga eller förfalskade. Det är också resurskrävande att omsätta utländska utbildningars värde till motsvarande svenska. Dessutom konstaterar Riksrevisionen i samma rapport att det föreligger en bristande interaktion mellan svenska och tredjelandsstudenter, då språksvårigheter sätter hinder i vägen. Den utländska ”influens” både regeringen och författarna hänvisar till har i verkligheten visat sig betydligt blygsammare än vad som kalkylerades från början av regeringen. Det är mot den bakgrunden vi skall se regeringens handlande när den avskaffade de fria studierna och införde stipendier.

Varje enskilt lärosätes anslag beräknas på antalet studenter. Detta innebär att lärosätena kan ha ett egenintresse av ett så stort antal studenter som möjligt. Samhällets och skattebetalarnas intresse sammanfaller dock inte alltid med de enskilda lärosätenas intresse. Just så är det i detta fall. I slutänden är det svenska skattebetalare som betalar för att den egna nationens ungdomsgeneration skall få en hög kvalité på sin utbildning, till gagn för både den egna nationen och den enskilde studenten.

Länk DN-Debatt

Bevara strandskyddet

I en artikel på SvD opinion går tre personer med varierande bakgrund ut och propagerar för en uppluckring av strandskyddet. En av undertecknarna är t.o.m. en f.d. domare i miljööverdomstolen. Det är lätt att förstå enskilda kommunalpampars vilja att göra sin avfolkningskommun attraktivare genom att luckra upp strandskyddet. Det är lika lätt att förstå vilken typ av fastigheter som skulle utnyttja denna uppluckrade strandskyddslag, nämligen sommarstugefastigheter. I princip skulle alltså ett uppluckrande av strandskyddslagen inte i verkligheten hjälpa dessa avfolkningskommuner speciellt mycket. Att erodera vår strandskyddslag enbart för att lokalbefolkningen skall riva sin nuvarande fastighet för att bygga en ny vid vattnet verkar inte heller klokt på lång sikt. I framtiden kan det just vara naturvärdena som gör dessa avfolkningskommuner attraktiva. Att då förstöra dessa värden är vansinne. Så här skriver författarna till artikeln.

Föreställ dig att du som beslutsfattare står vid ett stenigt strandparti vid Glesträsksjön där inga turister synts till på hundra år och blickar ut över ett oändligt sjölandskap. Du ska pröva en av årets få ansökningar om att få bygga i kommunen och svarat blir nej därför att det inte finns något ”särskilt skäl”, det vill säga därför att ingen har byggt där förut. En sådan lagstiftning tappar i respekt och leder till motsättningar mellan landsbygd och centralmakt.

Det finns i princip inga orörda områden där "inga turister synt till på hundra år". Bebygger man däremot stränderna lär det inte komma några turister på de nästa hundra åren. Frågan är också vem som kommit in med ansökan om att bebygga stranden. Är det en 08:a som vill ha en liten sommarstuga där?  Är det en människa som redan är bofast i kommunen? Skall en beviljad ansökan för byggandet vara kommunen till verklig nytta skall det helst vara en inflyttande storstadsbo (i alla fall en som kommer utanför kommunen) som tänkt sig att börja ett nytt liv i kommunen med arbete, skola och allt annat som hör ett modernt liv till.

Enligt den argumentation som författarna själv använder så kan ju hela strandlinjen bebyggas när de väl beviljat en ansökan. Det innebär i förlängningen att strandskyddet upphävs. Om det är som jag befarar, att de flesta ansökningar gäller sommarstugor för t.ex. folket kring Stureplan, så är inte jag beredd att upphäva strandskyddet för detta. Så här argumenterar författarna för sin sak. Jag svarar direkt efter författarnas argument.

Vad skulle då hända om strandskyddet ändrades till att innefatta en mer nyanserad prövning där lokala aspekter vägs in och där kravet på i förväg utpekade LIS-områden togs bort? Skulle kommunerna och överprövande domstolar bortse från allmänhetens behov av fria stränder?  

Ja det tror jag att de skulle göra i många fall. Vi vet hur oerhört känsliga vissa kommunalpolitiker är för starka särintressen, och fagra löften.

Skulle de misslyckas med att göra kloka prövningar som är anpassade till lokala förutsättningar?

Ja, de skulle de sannolikt. Inte p.g.a. bristande intellektuell kapacitet utan p.g.a. att de ger efter för påtryckningar och fagra löften, kanske t.o.m. rena mutor.

Skulle byggnadsaktiviteten öka så att Sveriges finaste stränder blir fullbyggda?

Ja, på sikt tror jag absolut det. Vi ser gång på gång att är det för mycket pengar med i bilden så bortser man från vilka andra värden som helst. I Botkyrka kommun så tvekar man inte att skövla Hågelbyområdet för löften om säsongsarbeten och lite rush i kommunen.

Skulle byggandet hota sådana växt- och djurarter som för sin överlevnad är beroende av strandmiljöer?

En normal svensk kommunalpamp vet inte ens om att det finns speciella växt och djurarter som är beroende av strandmiljöer. 

Strandskyddet infördes i en tid när det bodde färre människor i vårt land än det gör i dag. Ändå valde dåtidens politiker att införa det. Strandskyddet infördes för att bevara naturvärden till kommande generationer. Det infördes för att allmänheten skulle ha tillgång till naturen, för att kunna uppleva vårt land och för att kunna koppla av efter hårt arbete. Det är lätt att inse hur mycket stränder vi har i vårt land, vilket författarna påpekar. Men det handlar inte om dagens människor och dagens situation, det handlar om morgondagens människor. Vår förmåga att tänka långsiktigt verkar hela tiden försämras av någon underlig anledning. Det handlar också om att för framtida generationer bevara karaktären av vårt land.   

Nordöstrand

Låt mig berätta en sann anekdot. När jag var ung båtluffade jag i Stockholms skärgård, med tält och sovsäck. Det var en underbar tid på många underbara öar. Tack alla ni kloka människor som tidigare slagit vakt om allemansrätten och andra förståndiga lagar. Inför sista natten tog jag dagens sista båt ut till Husarö. Där var hela ön bebyggd med små bungalows, så att man hela tiden var inom synhåll från någon liten uthyrningsbod. Enligt allemansrätten får man då inte slå läger. Jag traskade runt i timmar för att hitta en plätt där man inte kunde skönja ett enda litet tak. Tyvärr hade de boende på ön varit så smarta så att det faktiskt inte fanns någon plats där allemansrätten gällde för uppsättande av tält.

Till slut var jag tvungen att ändå slå upp mitt tält. Jag bar på en 30 kilos ryggsäck och hade min hund i släptåg (t.o.m. han började knäa). När jag så slagit upp mitt tält kl 23 på kvällen så kom en gormade skrikande man stormandes fram mot mig. Han vevade med armarna och skrek "du är inom synhåll från min bungalow (en liten bit av taket syntes) försvinn din jävla 08:a!". Det var bara att packa ihop tältet och promenera vidare, tills morgonbåten kom.

Så efter det blev min slutsats att när privata intressen ställs mot allmänhetens intresse så förlorar allmänhetens alla dagar på året, om inte lagar gör att allmänhetens intresse skyddas. Jag kan fortfarande se bilden av den skrikande högröda mannen framför mig, det är bilden av särintressena. Jag kan fortfarande se bilden av min dödströtta hund som jag med milt våld fick tvinga vidare. Jag är säker på att vi måste ha starka lagar som skyddar allmänhetens intressen, den skrikande ilskne mannen från Husarö övertygade mig.        

Länk SvD

Fri rörlighet av vaddå?

I en DN-artikel kritiserar ledarredaktionen Danmarks beslut att skärpa gränskontrollerna. Redaktionen målar upp en bild med kontroller försedd med ny teknik som kontrollerar allt och alla som träder över gränsen till Danmark. Förmodligen är beskrivningen avsedd att ingjuta fasa hos läsaren. Tyvärr redaktionen, beskrivningen av seriösa gränskontroller ingjuter snarast trygghet. Naturligtvis har redaktionen farhågor att Danmarks initiativ kan sprida sig och erodera den hyllade fria rörligheten. Så här skriver redaktionen.

Kommer det att leda till färre brott? Kanske. Men inte ens den danska polisen eller polisbyrån Europol hävdar att organiserad brottslighet bekämpas vid gränsstationerna. Det som krävs är bättre polissamarbete. 

Självklart krävs det polissamarbete i Europa, en fråga som hela unionen haft lång tid på sig att utveckla. Detta hindrar inte att en ökad kontroll vid gränserna hindrar kriminaliteten från att både sprida sig ohämmat, samt att försvåra ligornas agerande. Vi har också en omfattande smuggling av allt från människor, sexslavar till narkotika och vapen. Det krävs ingen större tankeövning för att inse fördelarna med kontroller för försvåra denna verksamhet.

Vi har en brottslighet i dag som vi inte ens kunde föreställa oss för 25 år sedan. Kriminella ligor gör upp mitt i våra städer och skjuter vilt omkring sig. Vi läser dagligen om uppgörelser och mord. Senast i dag har faktiskt DN själv en sådan artikel, LÄNK. Vi måste helt enkelt inse att slopandet av gränskontrollerna inom EU inte fungerat. Vidare i artikeln.

Men den fria rörligheten är en av det europeiska samarbetets verkligt stora framgångar. När regelverket är otydligt leder det till att medlemsländerna tar lagen i egna händer.

För att förhindra ett fortsatt sönderfall och försvara människors rätt att röra sig fritt över gränserna behövs tydligare och mer gemensamma regler som gäller i hela EU.

Även DN tjatar om denna fria rörlighet. Fria rörlighet av vaddå? Jag reste runt i Europa innan vi blev medlemmar i EU. Allt jag behövde göra var att visa upp mitt pass, en handling som tog kanske 30 sekunder i anspråk. Både studenter och arbetskraft kommer fortfarande kunna resa vart de vill. Det enda de behöver göra är att visa upp sina papper, en handling som tar några minuter i anspråk. Mot det skall läggas all den trafik av narkotika, vapen och kriminella människor som passerar över våra gränser.

Ta bara en sådan petitess i sammanhanget som dvärgbandmask. Människor smugglar in hundar som sprider dvärgbandmask. Får denna parasit fäste i vårt land så innebär det sannolikt att vi inte längre kan plocka bär och svamp i våra skogar. Både media och vår regering offrar alltså en sådan sak som bär och svamplockning i våra skogar, detta för den fina visionen om ett gränslöst Europa. Vi skall inte glömma bort att dvärgbandmasken dessutom är en dödlig sjukdom för människor, men en sådan petitess väger lätt så snart det är frågan om öppna gränser.

Länk DN

Statsvetarna

Det har brutit ut en smärre nätdebatt efter att statsvetare Jenny Madestam gått ut och sagt att hon blivit orättvist kritiserad, ja t.o.m. kränkt. Jag har inga direkta åsikter om just Madestam, men däremot en del andra statsvetare, som tydligt gått över gränsen för det passande. Så här skriver Madestam i en artikel på SVT-Debatt, LÄNK.

Den här typen av kränkningar kommer naturligtvis få till följd att färre och färre känner sig manade att delta i och bidra till den offentliga debatten. Priset blir för högt. Något att tänka på för dessa ”riktiga” förståsigpåare är dessutom att den typen av resonemang som de vill höra i tv-rutan kanske inte alltid är det som ”allmänheten” är intresserad av?!

Hela Madestams reaktion baseras på något PM Nilsson sade på Facebook. Nu har jag som sagt inget att anföra mot just Madestam, men väl andra statsvetare som i sin professionella roll som statsvetare fullständigt missbrukat sin position. Inför valrörelsen skrev Bo Rothstein så här, LÄNK.

Man ger SD en aura av seriositet som det inte förtjänar - och som partiet dessutom tycks vinna politiska poäng på. Med denna strategi kommer SD att i många väljares ögon att framstå som "ett parti bland andra", vars argument förtjänar att tas på allvar.

Bo Rothstein bedömer som statsvetare att ett av de politiska partierna inte förtjänar att tas på allvar. Än de övriga partierna då, som t.ex. MP, C, och V? De förtjänar alltså att tagas på allvar. Sådant här skall en statsvetare i sin yrkesroll helt enkelt inte syssla med, det hör absolut inte hemma i en demokrati. 

Bo Rothstein

En annan statsvetare, Magnus Hagevik tar ut svängarna rejält i en SvD-artikel. Så här skriver han bl.a. LÄNK.

Ett resultat i den nu presenterade studien är att xenofobisk religionskritik har en stor plats i den svenska befolkningen. Även annan religionskritik är associerad med främlingsfientliga åsikter hos det svenska folket. Detta är något att beakta i debatten om religion, speciellt när religion kritiseras.

För det första är ”fobi” ett psykiatriskt uttryck som skall användas av psykiatriker, inte statsvetare. För det andra så undrar man om Hagevik vill förbjuda all kritik av religioner. Han vill helt tydligt dra paralleller mellan det han kallar xenofobi och religionskritik. Detta är också en mycket tveksam ”forskning” av en statsvetare. Begreppet xenofobi är också ett mycket tveksamt begrepp och alla som är kritiska till vår immigrationspolitik får slentrianmässigt denna stämpel tryckt i pannan. Att statsvetare skall elda på ren åsiktsförföljelse i sin professionella roll är under all kritik. 

Spottstock

Så här har professor Emeritus i statsvetenskap, Olof Ruin sagt på DN debatt (i en numera borttagen artikel).

En tredje konsekvens av dagens politiska läge är att nya partier kan komma in i riksdagen vid sidan om de partier som nu bildar dessa två block. Ett sådant nytt parti skulle få roll av vågmästare. I aktuella opinionsmätningar utgör sverigedemokraterna ett parti som närmar sig 4 procent. Partiets ordförande har nyligen också uttryckt tillfredsställelse över det läge som uppstått. Han tror att uppkomsten av två block kan gynna det egna partiet. Jag är rädd för att han kan få rätt. Att sverigedemokraterna skulle få en chans att spela vågmästare i riksdagen och kanske därtill medvetet eller omedvetet också kunna påverka de andra partiernas politik är den allvarligaste konsekvensen av den uppdelning i två block som nu håller på att ske.

Det är svårt att föreställa sig någon lösning på dagens parlamentariska läge med dess risker för förlamning i politiken, minskat deltagande i partiarbete och en icke-önskad roll för sverigedemokraterna.

En professor emeritus i statsvetenskap tar inför ett val klar politisk ställning mot ett demokratiskt parti (och numera riksdagspart). Detta hör inte hemma i en demokrati och inte på ett universitet heller, absolut inte av en emeritus i statsvetenskap. Detta är fullständig intellektuell ruin.

Tyvärr Madestam, dina kollegor har redan eroderat förtroendet för det skrå av statsvetare vi har i vårt land. Statsvetarna kommer med rena personliga åsikter och tyckande som vilken lastbilschaufför som helst. Vissa statsvetare gillar inte SD (vilket är fullt tillåtet) och då kastar de genast av sig sin professionella roll och antar en politikerroll, eller som Rothstein rollen av en halvfull lastbilschaufför som diskuterar politik med gubbarna på någon avlägsen byggbod. Mitt betyg blir ”icke godkänt” för dessa herrar.

Riksdagsdebatten om terrorism (26 januari)

Med anledning av terrordådet på Drottninggatan så lade Sverigedemokraterna ett förslag om en riksdagsdebatt angående islamisk terrorism i riksdagen. Jimmie Åkesson öppnade med ett tal där han poängterade allvaret med dådet på Drottninggatan, ”hade dådet lyckats så skulle följden ha blivit katastrofal”. Åkesson tog också upp det faktum att sprängdådet innan jul inte var en isolerad händelse utan har sin grund i en radikalisering av islamiska grupper i vårt land och att denna extremism är global. I sitt första tal önskade och hoppades Åkesson att övriga ledamöter skulle kunna debattera denna fråga på ett öppet och fördomsfritt sätt.
Fortsättningsvis tog Åkesson upp det uppenbara faktum att jämförelser mellan olika former av extremism, som t.ex. den separatistiska, inte utan vidare kan jämföras och ges samma dignitet i vårt land. Åkesson tycktes bland vissa andra ledamöter ha viss framgång i sina upprepade påpekanden att den sociala bakgrundens betydelse för islamsk terrorism är starkt begränsad.

Beatrice Ask tal var av det mer svävande slaget. Ask målade upp en bild av vårt fria och öppna samhälle, och gärningsmannen på Drottninggatan som en motståndare till vårt öppna samhälle. En inte så kontroversiell ståndpunkt som de flesta av oss kan skriva under på.

Sven Erik Österberg som representerar socialdemokraterna markerade relativt kraftigt mot den islamiska terrorismen i början av sitt anförande. Österberg lovade att han och hans parti skall verka för ökad kontroll av muslimska friskolor och den undervisning som bedrivs där. Därefter tog även Österberg upp all övrig terrorism som ju påbjudet var i denna debatt.

Maria Ferm talade mest om att inte skuldbelägga grupper för enskildas handlingar. Därefter pratade Ferm om att det inte handlar om ideologi utan om socialt utanförskap. Det är ett ställningstagande som enligt erfarenheter och forskning helt enkelt inte stämmer. De unga män som utförde de fruktansvärda attentaten i Londons tunnelbana kom allesammans från en relativt välmående medelklass, bara för att nämna ett exempel. Att ideologi inte skulle ha med islamsk terrorism att göra förefaller också ytterst osannolikt.

I sitt avslutande tal kom Ferm med det fullständigt absurda påståendet att förekomsten av partier som SD kan öka det politiska våldet från extrema islamiska grupper. Sensmoralen är alltså att det parti som påvisar ett allvarligt hot mot vårt land, bär skulden till detta hot och att det kan öka i framtiden. Att det politiska Sverige redan prövat Ferms ”låtgå” linje med icke önskvärt resultat borde vara bevis nog för att Ferms linje inte håller i verkligheten.

Johan Pehrsson från Centerpartiet började sitt tal med att propagera för en förstärkning av handlingsplanen mot terrorism. Därefter tog Pehrsson upp farhågan att vi inte skall glömma övrig terrorism. Det är en farhåga som borde vara stillad med råge efter denna debattstund. Precis alla ledamöter förutom Åkesson ägnade huvuddelen av sina tal åt annan extremism än den islamiska. I andra omgången av ledamöternas tal ägnades större tid åt just den islamska extremismen.

Vänsterpartiets Lena Olsson talade mest om högerextremism, trots att debatten denna dag skulle handla om islamsk extremism. Olsson tog t.o.m. upp mordet på John Hroon, som visserligen utfördes av rasister, men Hroons banemän var knappast politiskt orienterade överhuvudtaget. Som avslutning tyckte Olsson att Åkessons polemik mest liknade en entonig gitarr med endast en sträng. Som lyssnare tyckte man att denna åsikt kom från helt fel person. Olsson själv malde nämligen ideligen på om socialt utanförskap och högerextremism.

Länk DN Åkesson
 
Länk DN Ohlsson
 
Länk SvD

I det rike som Vlad Tepes styrde vill ingen leva i

Det berättas i gamla sägner, som med största säkerhet är sanna, att i Vlad Tepes rike (Valakiet) under 1400-talet fanns ingen brottslighet. Som ett bevis på detta brukar en gammal historia berättas. Det fanns nämligen en vandringsled från Tepes rike västerut. Vid en källa bredvid denna vandringsled fanns det en stor bägare som vandrare kunde släcka sin törst ur. Det speciella med denna bägare var att den bestod av nästan rent guld. Bägaren var varken kedjad eller fastsatt på något vis, ej heller fanns någon vakt som bevakade bägaren vid denna källa. Det märkliga var att denne bägare aldrig blev stulen under Vlad Tepes styre, det fanns nämligen ingen som vågade stjäla den. 

De som säger att en nation utan brottslighet är en utopi har alltså fel. Vlad Tepes skapade ett rike utan brottslighet, med oerhört grymma bestraffningsmetoder. Det berättas också att sändebud från det osmanska riket vägrade ta av sig sina turbaner inför fursten. Nu var Tepes inte främmande för olika sedvänjor, tvärtom, han lät spika fast turbanerna på sändebudens huvuden. Det som inte berättas så ofta var att Tepes förde en obeveklig kamp mot det osmanska väldet och får väl anses som den sista europeiska utposten mot denna makt under lång tid.

I rike som Vlad Tepes vill nog ingen modern människa leva i. Däremot undrar jag var vårt eget samhälle är på väg. Jag läser i Södra Sidan om den rättegång som just nu äger rum mot de gärningsmän som misstänkts ha skjutit ihjäl Seedy Jammeh i Fittja. De anklagades anhöriga kommer till rättegången i skottsäkra västar. En av 18-åringarna som är anklagad för mordet sitter enligt tidningen redan på ungdomsanstalt för dråpförsök, han är alltså blott 18 år gammal.

Därefter läser jag i SvD om att ett gäng på 12 ungdomar rånat några andra ungdomar som är i 14 till 15-års åldern, detta i Sollentuna. Rånet skedde enligt tidningen med pistol.

Det fanns brottslighet i det land jag växte upp i, det skedde t.o.m. en del personrån, fast de var relativt ovanliga. Rånen mot postkontor och banker var t.o.m. vanligare då än vad de är nu, mycket beroende på att det helt enkelt inte finns några postkontor längre. Bankerna har dessutom blivit betydligt svårare att råna nuförtiden. Men det fanns inga ungdomsgäng som gick omkring och rånade andra ungdomar med pistol, ja ungdomsgängen hade i princip aldrig några vapen av den kalibern. Personrånen var ovanliga och människor kunde känna sig betydligt tryggare i det allmänna rummet (om man inte jobbade på ett postkontor möjligtvis). Åldern på brottslingarna var högre och därmed kunde man vänta sig ett betydligt mindre antal överloppsgärningar, även från dåtidens kriminella.

Inte heller bar några människor skottsäkra västar under någon rättegång, civila människor bar helt enkelt aldrig skottsäkra västar, det var mest något man såg på film. Riskerna för gemene man som själva inte var inblandad i någon brottslighet var i det närmaste noll. Nu läser vi att en ung människa som mest sysslade med idrott har blivit skjuten till döds på en skolgård, allt medan han satt och småpratade med sina vänner.

Enligt mig har inte samhällets utveckling gått framåt på många områden. Utvecklingen har i stället gått bakåt. Vad är det för samhällsutveckling med ökad brottslighet och otrygghet? Politikernas uppgift måste vara att göra vårt samhälle så bra som möjligt för så många av medborgarna som möjligt. Delvis har våra politiker, sett ur ett lite längre tidsperspektiv, misslyckats totalt med denna viktiga uppgift. I Vlad Tepes rike vill ingen leva, men snart har vi det motsatta förhållandet i vårt land, där är det heller inte så trevligt att leva i.

Länk DN

Länk SvD

Länk Södra Sidan   

Vem kommer att säga vad?

Efter det märkliga och uppseendeväckande bombdådet på Drottninggatan I Stockholm under lördagseftermiddagen då endast gärningsmannen själv omkom så har självklart en stor del av bloggvärlden reagerat. En del reaktioner ter sig dock väldigt inadekvata. Några bloggare befarar att SD kommer att öka sitt väljarstöd, speciellt i vissa kommentarer kan man läsa om denna reaktion. Det är en mycket märklig reaktion efter ett allvarligt bombdåd, som kunde ha slutat mycket, mycket värre. Att den första reaktionen blir att ett visst parti kommer att öka sitt stöd efter ett bombattentat som indikerar att en ny tid har inträtt i vårt land där vi alla lever otryggare, är sorgligt och lite sjukt. Man kan lite förenklat säga att de politiska partierna är spegelbilder av det samhälle och den verklighet vi alla lever i, att då i första hand reagera på dessa spegelbilder är en mycket märklig reaktion.

Det spekuleras också vad olika samhällsdebattörer kommer att säga och eventuellt plocka för politiska poäng, liksom hur vissa andra grupper kommer att skyla över bakgrunden och orsakerna till bombdådet. Återigen är det spegelbilden av samhället som kommer före den verklighet som faktiskt finns därute, trots vår mediala tidsålder. Alla vet att vissa grupper kommer att söka vissa orsaker till detta dåd, liksom andra grupper kommer att framföra motsatta synpunkter. Det hela är nästan tråkigt i sin förutsägbarhet. Men det finns en verklighet och ett samhälle vi alla skall leva i också. Vi har alla ett ansvar att vårt samhälle blir så bra och tryggt som möjligt. Jag avstår från att komma med en del självklara slutsatser från min politiska utgångspunkt, jag vill ogärna späda på den förutsägbarhet som redan råder i vårt debattklimat.

Länk DN

Länk SvD

UPPDATERING:
I en braskande rubrik  på SvD förkunnar SÄPO stolt att de inte tänker höja beredskapen. Jag vet inte om meningen är att detta skall låta förtroendeingivande, i vilket fall så är nog effekten den motsatta.

Länk SvD SÄPO

Hos oss är alla lika mycket värda

En ganska stor nyhet från Stockholm är att en folkpartist diskriminerat kandidaten Sepide Erfani i Haninge. Erfani stod på 2a plats i den kommunala listan för FP. Tydligen har både hon och andra räknat med en plats i kommunfullmäktiges valberedning. I vilket fall så fick Erfani ingen post av sju utdelade poster, vilket måste ses som märkligt om man står som nummer två i den kommunala listan. Det är enligt uppgifter kommunalrådet Peter Olevik Dunder som ansett att Erfani är "osvensk" samt har ett olämpligt temperament (som beskrivits som "asiatiskt").

Något sådant skulle inte kunna hända i SD Västra Södertörn. Här behandlas alla lika oavsett etnisk härkomst. Människor måste också få ha temperament och alla kan inte vara stöpta i exakt samma form. Rent spontant så förknippar jag dessutom "asiatiskt temperament" med japansk kontroll som ingen svensk kan visa upp. Vi i SD Västra Södertörn anser inte att någon varken skall ha en gräddfil eller bli diskriminerad för sitt kulturella eller geografiska ursprung. Det är, "at the end of the day" två sidor av samma mynt.

Det kan för säkerhet skull tilläggas att det ställs krav på självkontroll för offentliga personer och politiska representanter. Ett ohämmat humör kan vara en hämsko för karriären (beroende på vad man då vanligtvis häver ur sig) på helt riktiga grunder. Nu verkar det vara Peter Olevik själv som inte riktigt nått upp till kraven, i alla fall om man får tro media.

Länk SvD

Jag vill också passa på att länka en artikel i GP av socionomen och journalisten Gunnar Sandelin. Han skriver om hur våra politiker infört ett mångkulturellt samhälle utan att tillfråga den befolkning den är satt att representera, ja utan att ens debattera frågan offentligt. Journalister och politiker har i en ohelig allians mörkat alla problem och hur oansvarig vår asylpolitik varit och faktiskt fortfarande är.

Länk GP

Stäng dörren!

Återigen skriver ledarredaktionen på DN om den arbetskraftsinvandring som redaktionen tycker är så oerhört positiv för vårt land, LÄNK. I artikel efter artikel har de skrivit om hur oerhört positiv de tycker att denna invandring är. Samma argument tas om och om igen. Vi skall enligt DN:s redaktion och andra samhällsdebattörer i en snar framtid lida brist på arbetskraft i vårt land. Vi har ännu ej sett skymten av denna brist på arbetskraft. Inte sedan vi hade arbetskraftsinvandring på sextiotalet har vi i princip haft någon skriande allmän brist på arbetskraft, tvärtom problemet är hela tiden arbetslöshet.

Nu har det dock dykt upp problem med de nya generösare reglerna för arbetskraftsinvandring som regeringen infört. Så här försvarar dock ledarredaktionen denna typ av invandring.

Men lagändringen var nödvändig av flera skäl. Med flera vägar in i vårt land kan förhoppningsvis asylsystemet avlastas och fungera bättre. Om fler männi­skor kommer till vårt land för att arbeta skapas också en samhällelig dynamik som berikar vårt land. Ekonomin är inte statisk, utan utvecklas av fler i verksamhet.

Sverige behöver dessutom människor som vill komma hit för att arbeta. All statistik och alla prognoser visar att det snart kommer att bli brist på arbetskraft.

Asylsystemet krackelerar för att vi har oklara och godtyckliga regler. Asyl skall man ha om man har utsatts för förföljelse (främst politisk) av sin regering. Så var det under hela min uppväxt och då fungerade systemet någorlunda bra. Den samhälleliga dynamik som redaktionen talar om kan säkert uppstå om flera andra faktorer också ligger för handen. Dock uppstår inte denna dynamik hur som helst bara för att det flyttar människor till vårt land, vi har i alla fall inte märkt nämnvärt av denna dynamik fram till nu. Sverige halkar ned på alla möjliga områden och vår välfärd urholkas stadigt. Vad gäller allmän livskvalité så är Sverige ett av få länder där FN:s prognoskurvor pekar rakt ned, till skillnad mot i princip ALLA jämförbara västländer, LÄNK. Så mycket för den dynamiken.

Den omtalade "proppen" (40-tals generationen) har faktiskt redan gått i pension som Birger Schlaug påpekade på sin blogg, LÄNK. Upplever vi arbetskraftsbrist just nu? Slåss företagen om att få lägga vantarna på de ungdomar som gått färdigt sin utbildning? Så här står det om de som erhållit arbete med de nya reglerna.

Drygt 7.000 av dem som beviljades arbetstillstånd kom hit för att arbeta som medhjälpare i skogsbruk och trädgård, vilket i första hand innebar bärplockning.

Arbetstillstånd gavs också till bland annat 2.200 dataspecialister, 795 restauranganställda, 500 civilingenjörer, 300 städare, 135 vårdare – men bara till en enda sjuksköterska.  

Hur väl det gick med de utländska bärplockarna vet vi nu, jag tycker uppriktigt synd om alla de bärplockare som blivit lurade av de företag som utnyttjat billig arbetskraft och inte ens betalat ut lönerna till dem. Är våra egna ungdomar för fina i kanten för att tjäna en extraslant genom att plocka bär? Har vi alla curlat våra ungdomsgenerationer så de kanske är oförmögna att ägna sig åt vanligt hederligt arbete? Har vi då gjort dessa ungdomar en tjänst och varit "snälla" mot dem?

Vi har dessutom gett arbete till 2,200 utländska dataspecialister, detta trots att vi har en egen ungdomsgeneration som framlever sina liv framför datorn. Har det slagit någon att några av alla dessa ungdomar kanske borde utbilda sig och göra något nyttigt framför sin dator? Sedan har vi importerat städare och vårdare, vilket jag finner märkligt när vi har en inhemsk arbetslöshet på 8,2 procent, samt en ungdomsarbetslöshet på 25 procent, LÄNK, LÄNK.

Varför vill vi inte utnyttja den arbetskraftsreserv vi har inom landet innan vi importerar arbetskraft? Varför vill vi inte ge alla de ungdomar som står i startgroparna till att börja sina egna liv ett arbete och möjlighet att försörja sig själva? Att unga människor skall starta sin karriär med arbetslöshet är bedrövligt och kan sätta spår för resten av livet hos dem.

Under min utbildning läste jag ett långt avsnitt om Skå Edeby där problemfamiljer vårdades och återanpassades. Det fanns statistik över hur väl ungdomarna från Skå Edeby klarade sig efter att ha tillbringat lång tid där. Kurvan över antalet ungdomar som det gick bra för fluktuerade i cykler kom man fram till när man studerade statistiken. Ingen av alla de samhällsvetare som studerade statistiken kunde komma fram till varför denna kurva över antalet ungdomar som det gick bra för fluktuerade i cykler, förrän man lade dessa kurvor bredvid vanliga konjunkturkurvor. Då såg man att kurvorna över antalet ungdomar som det gick bra för följde kurvorna över antalet lediga jobb, och tvärtom. Sensmoral, det finns inget värre för ungdomar än arbetslöshet, för hela deras framtid.

Fackeltåg ett uttryck för vanmakt

En 27-årig kvinna mördades för drygt en vecka sedan i stadsdelen Länsmansgården till synes helt utan anledning eller påtagliga orsaker. Mordet har väckt stor massmedial uppmärksamhet och författaren Marcus Birro har nyligen beskrivit sitt älskade Göteborg som en "skitig brottsplats". Även allmänheten i närområdet har reagerat starkt över det ökande våldet i allmänhet och mordet på en ung kvinna i synnerhet. Ett relativt stort fackeltåg har mer eller mindre spontant anordnats i Göteborg där åtminstone tusen personer deltog.

Både DN och SvD skriver artiklar om fackeltåget som i sammanhanget kan anses som spektakulärt. Så här står det i DN.

Mordet har skapat upprörda känslor hos boende i Länsmansgården. På lördagskvällen arrangerades ett fackeltåg mot våldet i stadsdelen. Drygt tusen personer deltog i tåget. 

Så här står det i SvD om fackeltåget.

Mordet – för vilket en 22-årig man häktades idag – har rört upp känslorna i stadsdelen. Mellan 1 500 och 2 000 personer samlades idag i ett fackeltåg för att manifestera mot våldet. Med musik och tal ville deltagarna protestera mot den senaste tidens händelser.

Det är sannolikt en psykologisk säkerhetsventil för människor att kunna demonstrera mot våldet, men det har med stor säkerhet en mycket begränsad effekt på våldet i vårt samhälle. Framtida gärningsmän bryr sig föga om demonstrationer som hållits eller kommer att hållas. Den effekt dessa demonstrationer kan ha är de signaler som de skickar till ansvariga politiker. Det är högst osäkert om politikerna hör eller förstår signalernas innebörd. Kan de så deltar politiker gärna själva i demonstrationer av detta slag för att plocka politiska poäng, utan att förstå att det i grunden är kritik mot just ansvariga politiker.

Människor känner vanmakt för det grova och meningslösa våldet, de kan inte annat än att demonstrera med brinnande facklor. Men det som skulle behövas är tunga politiska beslut. Vi skulle se över våra gränser, vilka som kommer in och ut genom våra nationsgränser. Vi skulle behöva se över utlänningslagen. Vi skulle behöva se över straffpraxis vid meningslöst grovt våld, speciellt oprovocerat våld där gärningsmännen bara tar ut sin frustration på vem som helst. Straffen för mord är rätt stränga redan i dag, så där finns det väl inte så mycket att göra, men utvisningslagarna skulle behöva ses över.

Framför allt så skulle vi behöva slänga värderelativismen på historiens sophög och återigen diskutera vad som är rätt och fel, hur man beter sig och hur man behandlar sina medmänniskor. Att vara human kan inte vara lika med slapphet i gränssättning mot vare sig barn eller vuxna.

Länk DN

Länk SvD

Vem är populist?

Anders Borg har, inte så fruktansvärt förvånande, förhållit sig kritisk till Jimmie Åkessons presentation av SD:s 99-punktsprogram. Skulle Borg hyllat en politisk motståndares program skulle jag nog bli rätt förvånad. Det som är lite märkligt är att media, använder Borg som någons slags auktoritet. Borg kan väl i.o.f.s. vara en finanspolitisk auktoritet, men media kan inte hur som helst använda detta för att föra fram sin agenda. Man kunde nästan tro att Borg är anställd på DN som ekonomisk expert på det sätt man använder Borg mot SD:s valmanifest.  Så här står det i artikeln på DN.

Bland de dyraste nya förslagen är slopad arbetsgivaravgift för lärlingsjobb, som partiet tror ska ge 75.000 unga jobb, och starta eget-bidrag i upp till ett år.

Det är självklart omöjligt att exakt bedöma hur många nya jobb en reform kommer att ge. Jag har dock väldigt svårt att se hur det skulle bli dyrare för samhället om arbetslösa ungdomar, som lär gå på bidrag får ett jobb utan arbetsgivaravgift. Så länge dessa ungdomar går arbetslösa får ju samhället inte in någon arbetsgivaravgift i alla fall. Det finns kanske en del ungdomar som redan nu har lärlingsjobb och där företaget betalar in en arbetsgivaravgift. Nu är ju ändå lärlingsjobb ingen utbredd svensk företeelse i dessa dagar, så den summa samhället förlorar borde inte vara överväldigande. Vidare står det så här i artikeln.

För finansministern är SD ett parti som präglas av populism och ansvarslöshet i ekonomiska frågor. Kommer partiet in i riksdagen kan det skapa ekonomisk oro, enligt Anders Borg.

Ja, och för oss som vänt de nuvarande riksdagspartierna ryggen så har både den nuvarande regeringen och den förra fört en fullständigt vansinnigt oansvarig immigrations och kriminalpolitik, bara för att nämna ett par exempel.  Hur ansvarigt är det att fullständigt rusta ned vårt försvar? En ekonomisk oro är vida bättre än en samhällelig oro, eller skall vi säga, samhälleligt moras. Högsta ekonomiska stabilitet uppnår vi nog om vi inför diktatur, jag rekommenderar inte det i alla fall. 


På tal om populism så var väl inte det "skattesänkarrally" som både Alliansen och de rödgröna ägnade sig åt nyligen populism, eller? Förslagen för att locka tveksamma väljare haglar över besvärade medborgare, ändå har man mage att anklaga andra för populism. 


Enligt Wikipedia så är definitionen på populism följande: [politisk rörelse som vädjar till "folket" och angriper en politisk eller social elit.] I denna tolkning av begreppet så stämmer det att SD är populistisk. SD är en folklig rörelse som vänder sig mot en självgod, allt mer odemokratisk, politisk och social elit.

Länk DN

Länk Wiki

Generationen som förstörde Sverige

Göran Skytte skriver i SvD en krönika om varför han kommer att tacka nej till politiska uppdrag. Skytte är upptagen och har inte tid för politiska uppdrag just nu, men kanske ställer han upp till nästa val 2014, detta trots att han rent formellt skall gå i pension nu. Enligt Skytte är han en äkta 40-talist, precis som Wiehe, Ulf Nilsson och Heimersson, alla är de debattglada och understundom högljudda 40-talister. Alla kommer de att vara verksamma länge än, även i offentligheten. 

Det Skytte inte skriver är att de alla stod på barrikaderna 68 och var väldigt mycket vänster. De krävde USA ut ur Vietnam (ett slagord jag fortfarande kan sympatisera med, USA hade inget där att göra) de skanderade ”ned med kapitalet”. De flesta läste aldrig Marx i stället drack de rödvin och pratade nätterna igenom hur rätt de hade och hur solidariska de var med förtryckta människor världen över. Det var väl här någonstans det gick fel, riktigt rejält snett. De kom nästan uteslutande från övre medelklassen och ingen av den 40-tals generation som Skytte tillhörde har aldrig någonsin varit hungriga i hela sitt liv. Det var rörelsen, protesterna i sig som var viktiga, inte människorna man sade sig vara solidariska med. En del trivdes kanske utmärkt i händelsernas centrum också.

Nu sitter alla de som var Skyttes kamrater med mycket höga löner och på respektabla positioner i vårt land. De har övergett den vänster som de tolkade fel från början (ety de läste ju aldrig vad Marx egentligen menade, även om Marx teorier aldrig visat sig fungera i praktiken så var han emot massinvandring t.ex.). Skyttes kompisar har i stället anslutit sig till det ”mångkulturella samhället” och i stället för solidaritet med Vietnams folk är det nutida ”flyktingar” som får stå som subjekt för deras solidaritet. Det går fortfarande att vara humanist och solidarisk, detta fast man är nästan otäckt etablerad och välavlönad själv. Man byter bara subjekt helt enkelt och plötsligt är man lika solidarisk som den gång man stod på barrikaderna.

De som stod på barrikaderna 68 var aldrig i närheten av de människor de sade sig vara solidariska med, lika lite är de som sjunger det mångkulturella samhällets lov ute i våra segregerade förorter. Jag skulle våga en slant på att de flesta 40-talister som står för vår immigrationspolitik och mångkultur aldrig skulle våga promenera genom Fittja nattetid, kanske inte ens i fullt dagsljus. Bedrägeriet är det samma nu som då. Skytte har inte utmärkt sig för att stämma in i den mångkulturella visan, det måste vi konstatera. Ändå så är det främst hans generation som infört denna vanvettiga immigrationspolitik och lagt grunden för det mångkulturella samhälle där Rosengård, Hammarkullen, Ronna och Fittja står som monument över en misslyckad politik. Tyvärr Skytte, det var din generation som raserade folkhemmet, gemenskapen och tryggheten i vårt land. Att ni är pigga pensionärer ter sig som en klen tröst för oss som sett avigsidorna med det mångkulturella projektet.

Länk SvD       

Det är inte Ann Gardulfs fel

Det står om Röda korset även denna dag i våra tidningar. Den ena skandalen efter den andra verkar rullas upp inom Röda korset. Ordförande för Röda korset, Bengt Westerberg håller sig numera otillgänglig för pressen. I den senaste artikeln står det om rektorn för Röda korsets högskola, Ann Gardulf som tydligen har en månadslön på 85,300 kronor. Det är lika mycket som rektorn på Stockholms universitet tjänar, det är bara det att universitetet är 100 gånger större än Röda korsets högskola.

Det måste dock sägas att detta med den höga lönen aldrig kan vara Gardulfs fel. Styrelsen för Röda korset har beviljat henne denna lön och det är extremt ovanligt att den som blivit beviljad en lön kämpar och ställer till bråk för att få en lägre lön, jag har i själva verket aldrig stött på ett sådant fall. Antingen är det styrelsens fel, den har helt enkelt beviljat en för hög lön, eller så är det så att Röda korset helt enkelt har för mycket pengar. Vad jag sett har det inte redovisats i våra tidningar hur Röda korset får in sina inkomster, vi håller tummarna för att inga statsbidrag går till denna verksamhet.

Beskeden om Gardulfs höga lön, Bengt Westerbergs höga månadslön kommer samtidigt som debatten om bankdirektörernas höga bonusar diskuteras som bäst. Det verkar vara ett mönster i samhället att den som kan plocka åt sig också gör det, oavsett om det rör sig om en banktjänst eller en verksamhet som syftar till att hjälpa människor som befinner sig i en utsatt position. Detta mönster framträder samtidigt som vi märker av tecken på ett allmänt förfall av vårt samhälle på flera olika plan. Den samhälliga samsyn som genomsyrade vårt samhälle och våra medborgare fordom finns inte mer. Förr så drog vi alla åt samma håll i samhället, vi kände att vi alla jobbade och betalade skatt för en gemensam sak, för ett projekt vi alla var delaktiga i. Denna samhällskänsla, denna gemensamma strävan finns inte mer. Solidariteten med vårt gemensamma samhällsbygge har vittrat sönder. Samtidigt har avståndet mellan våra politiker och folket ökat, förståelsen mellan den politiska makten och medborgarna har minskat eller rent av försvunnit. Det är i ljuset av denna utveckling vi skall se trenden med höga arvoden och samhällsskadliga bonusar. Var och en sig själv närmast.

Bengt Westerberg har som politiker profilerat sig som den stora humanisten och har gett ”snällismen” ett ansikte. Det var logiskt att hans fortsatta värv fortsatte inom en organisation som Röda korset efter den politiska karriären. Nu som då är det dock inte Westerberg själv som betalat ”snällismen”, det är alltid andra som betalat notan och Westerberg själv har snarast tjänat på denna ”snällism”, även i rent ekonomiska termer.

Länk DN