Att sätta bocken som trädgårdsmästare

Regeringen har som bekant initierat en utredning om ”Ett effektivare arbete mot främlingsfientlighet och liknande former av intolerans”[LÄNK]. Ansvarig för detta initiativ från regeringens håll är Erik Ullenhag, som fick en rivstart på sin nya post som integrationsminister med denna omtalade utredning. Läser man kommittédirektivet angående utredning så hittar man en del märkliga formuleringar. Det står bl.a. att det faktiskt inte finns någon riktig definition på begreppet “främlingsfientlighet”. Trots att begreppen som skall styra utredningen inte är definierade så sätter man alltså igång detta projekt. När sedan ansvarig utredare tillsätts, så visar det sig att den som skall sköta denna utredning är Bengt Westerberg, mannen som ser främlingsfientlighet hos varenda person som inte tvångsmässigt hyllar det mångkulturella samhället till sista byggsten. 

Finns det någon människa i detta land som saknar varje uns av förtroende för en utredning om främlingsfientlighet så är det Westerberg. Misstankarna att utredningen i själva verket är riktat mot ett riksdagsparti, nämligen SD, minskade inte med valet av Westerberg som utredare. Av en slump läste jag t.o.m. på Wikipedia om att en regeringskälla läckt till SvD att hela utredningen är just riktat mot SD [LÄNK]. Bengt Westerberg utmärkte ju sig som partiledare när han 1991 tågade ur TV-studion då han inte ville sitta i samma soffa som Ian Wachtmeister. Så mycket för tolerans för de som har en annan åsikt, Ullenhag har mycket riktigt satt bocken som trädgårdsmästare, vilket Johan Lundberg skriver i en Newsmillsartikel [LÄNK]. Så här skriver Lundberg I sin artikel på Newsmill.

Scenen är närmast legendarisk: Ny demokrati hade 1991 blivit invalt i riksdagen och i tv-uppföljningen reste sig Bengt Westerberg och gick ut ur studion, när Ian Wachtmeister och Bert Karlsson var på väg att ta plats i soffan. Samme Westerberg utsågs härom veckan till att utreda främlingsfientlighet och rasism, vilket han kommenterade med orden: "Varje ny generation måste vinnas för tolerans och demokrati".

Hur trovärdig Westerberg är som toleransens apostel får var och en själv bedöma. Jag själv anser att Westerberg representerar den typiskt svenska dubbelmoralen. Den innebär att man skriker högt om tolerans och mångfald, ändå tills man stöter på någon som anmäler en avvikande åsikt, då far man ut i grova anklagelser som saknar varje grund. Vidare I Lundbergs artikel.

Man kan undra om det inte är att sätta bocken som trädgårdsmästare, när man tillsätter en person för att utreda hur människors bör bli mer toleranta och demokratiska, som själv, åtminstone 1991, lyckades ge intoleransen mot annorlunda åsikter och mot demokratiskt valda partiledare ett ansikte. Bengt Westerbergs beteende 1991 var på intet sätt unikt.

Det förebådade "Vi gillar olika"-kampanjen 2010, där man med kavajslagsknappar visade att ens gillande av det "olika" åtminstone inte utsträcktes till ett nytt parti som svenska folket valt in i riksdagen. Ett demokratiskt val som nu alltså integrationsminister Ullenhag ser som ett incitament för att ändra på folks åsikter.
Man önskar att det orimliga i regeringen och Ullenhags initiativ skulle uppenbaras av fler demokratiskt sinnade personer i detta land. Självklart är främlingsfientlighet (uttolkad enligt ordet i sig) inget positivt eller något jag står för. Samma sak gäller intolerans i alla dess former naturligtvis. Men Ullenhags utredning påminner om den propaganda och åsiktskorrigering man ägnar sig åt i länder som Lukasjenkas Vitryssland. Ullenhag skrev tillsammans med ett flertal andra författare en artikel som publicerades i SvD, detta för att försvara sin utredning. Lundberg skriver också så här på sin egen Axessblogg [LÄNK] med anledning av artikeln i SvD [LÄNK].

Bland Ullenhags medundertecknare märks den av Muammar Gaddafi finansierade Bijzat Becirov samt Helena Benaouda, vars nära samröre med islamister är väldokumenterat. Benaouda är knuten till Södermalmsmoskén, där en sal är uppkallad efter Muslimska brödraskapets grundare och tillika nazistsympatisören Hassan al-Banna: Albannasalen. 

Samma Benaouda som i SVT-debatt förnekad någon som helst kännedom om islamisk extremism i Sverige, trots att Benaoudas dotters pojkvän tagits av polisen inte mindre än tre gånger för olika förberedelser angående terrorism. Sista gången Benaoudas dotters pojkvän togs av polisen var det i Danmark där han enligt åklagaren förberedde ett attentat mot Jyllandsposten. Benaouda får Baghdad-Bob att framstå som trovärdig. Att Ullenhag som minister skriver under en artikel tillsammans med Benaouda är bara det anmärkningsvärt. Regeringens utredning är full av frågetecken och tveksamheter. Man kan redan nu påstå att denna utredning, mist sin trovärdighet, detta innan den ens satt igång.

Rädslan hos elitens försvarare

På Newsmill, SVT-debatt, DN och andra nyhetsplatser visar nu elitens försvarare upp sin rädsla efter valet där Sannfinländarna gjorde ett succéval och blev andra största parti. Skribenter som Carl B Hamilton, Alexander Bengtsson (Expo) och Daniel Phool (Expo) påpekar med emfas att Sverigedemokraterna skall minsann inte tro att de kan göra samma succé som Sannfinländarna. Därefter har man pekat på alla skillnader som minsann finns mellan partierna.

Hela denna debatt har ett löjets skimmer kring sig. Ingen från SD har gått ut och sagt att vi minsann skall kopiera Sannfinländarnas framgång, vi har knappt hunnit reagera alls. Självklart skall vi göra ett så bra val som möjligt vid nästa val, som ju är 3,5 år bort. Lika självklart kommer vi gå framåt vid nästa val. Däremot har mig veterligen ingen från partiet gått ut och sagt att nu skall vi minsann kopiera Sannfinländarnas braksuccé. Debattörerna från Expo har helt enkelt reagerat med ryggraden och med en uppenbar rädsla.

Timo Soini

Samma sak gäller de påstådda skillnaderna mellan partierna, inbillade och verkliga. VI har aldrig pekat på vare sig några likheter eller skillnader. Varför börjar Hamilton och Expo ivrigt påpeka att det rör sig om så olika partier som bara är möjligt? Självklart måste det ligga en hund begraven någonstans här, det visar den iver och snabbhet både vissa politiker och Expo reagerat med. Så här skriver Phool i sin DN-artikel. LÄNK.

Högerpopulismen betraktas alltid som något nytt, något främmande. En smitta som dragit in över landet. Nu ser vi det hända igen.
Det finns många förklaringar till att den folklige Timo Soini lyckats så väl. Men i försöket att förstå landets politiska vindkantring är det en sak som glöms bort.

Sannfinländarna är inget nytt parti. Framför allt är den finska populismen inget nytt fenomen.  

Så, nu är Phool expert på finsk politik också. Det är trevligt att Phool för en gångs skull skriver om något annat än Sverigedemokraterna, annars handlar 95 procent av Expos produktion om SD. Hur kan Sannfinländarna betraktas som ett ”högerpopulistiskt” parti? Det lilla jag hört om partiet skvallrar om en tydlig vänsterprofil. Människorna som röstat på partiet kommer från underklassen. Partiet anser att Finland är för fattigt att skänka pengar till EU, de skall i stället gå till de fattiga i Finland. Hur kan detta bli ”höger”? Och så detta med ”populism” allt som inte gillas av den politiska och mediala eliten men som verkligenhetens folk gillar är populism. Carl B Hamilton skriver en något mer sansad artikel, men även han svävar ut en del i sin artikel. Så här skriver han. LÄNK.

SD är också emot överstatligt, gränsöverskridande, rättspolitiskt samarbete (polis, åklagare, lagstiftning) för att hindra gränsöverskridande brottslighet (knark, trafficking, bedrägerier, terrorism, osv.). SD menar att gränsöverskridande brottsbekämpning ska ske på andra sätt än genom överstatligt samarbete - helt oklart dock vilka andra sätt. I valet mellan att bekämpa gränsöverskridande brottslighet och överstatlighet är det alltså för SD viktigare att bekämpa överstatlighet än brottslighet.

Självklart skall Europas länder samarbeta i frågor som rör internationell brottslighet, gärna mer än vad som sker i dag. Ett visst samarbete skedde förmodligen redan innan vi blev medlemmar i EU. Norge är t.ex. inte medlemmar i EU, skulle inte Norge kunna samarbeta vad gäller internationell brottslighet? Gör de inte detta redan i dag? Vad gäller brottslighet är det dessutom SD som tagit detta på mest allvar av våra nuvarande riksdagspartier. Den mest lögnaktiga artikeln presterar Alexander Bengtsson på Newsmill, var annars? Så här skriver han.LÄNK.

SD växte fram, som de flesta borde 
känna till vid det här laget, ur den rasistiska kampanjorganisationen
 Bevara Sverige svenskt och inte ur någon högerpopulistisk miljö. Åkessons parti levde i sin barndom i symbios med vit makt-rörelsen.
 Ett liknande samröre finns inte idag, även om avslöjanden om
 sverigedemokrater som länkar till öppet rasistiska sajter på nätet och
 andra kopplingar till vit makt-rörelsen har blivit lite av partiets
företrädares nya signum ute i landet.

Detta är lögn ett av Bengtsson. Några personer från BSS blev sedermera medlemmar i SD, vilket naturligtvis inte innebär att SD har sina rötter i BSS. Skulle detta resonemang appliceras på andra partier skulle flera Allianspartier ha sina rötter i nazismen (vilket de alltså inte har). Att diverse skinnskallar dök upp på demonstrationer gör inte att SD levde i ”symbios” med dem. Till slut så införde partiledare Jansson förbud mot de kläder skinnskallarna bar för att bli av med dem. Lögn två av Bengtsson låter så här.

För det andra har Sannfinländarna en betydligt bredare politisk 
plattform än SD. Partiets EU-kritik känns betydligt mer välmotiverad 
och mindre slentrianmässig än enfrågepartiet Sverigedemokraternas 
halvmesyr till EU-motstånd. Medan Sverigedemokraternas EU-motstånd 
hela tiden återvänder till partiets skräck för att Turkiet ska bli
medlemmar i EU, så har Sannfinländarna valt en mer omfattande EU-kritik 
som en av partiets hörnstenar. I Finland finns ingen 
EU-kritisk röst på vänsterkanten vilket ger Soinis parti ensamrätt på 
missnöjet med EU och EMU bland de finska väljarna. I Sverige finns 
betydligt fler EU-kritiska röster. Än så länge.

Jasså Sannfinländarnas EU-kritik känns mer välmotiverad än SD:s. Här har vi ett verkligt expertutlåtande utan egna vinklingar och bedömningar. Var Bengtsson finns den kritik mot EU du talar om, var? Förutom inom SD. Lögn nummer tre kommer här.

För det tredje har Sannfinländarna något som måhända sverigedemokrater 
på gräsrotsnivå drömmer om, men som partiet med nuvarande ledning 
aldrig kommer att kunna skaffa sig. Sannfinländarna har en
antietablissemangsretorik där partiet, likt Sveriges vänsterparti nu 
försöker göra, enar förorterna och landsbygden mot den politiska
 eliten i storstaden. Givetvis med helt andra ambitioner än den svenska
 vänsterns.



Sannfinländarna är helt klart ett antietablissemangsparti ja, och Expo är en stiftelse för etablissemanget. Nu är SD också ett etablissemangsparti, utan tvekan. Det är de etablerade medierna och politikerna som inte gillar SD. Vårt politiska etablissemang samarbetar gärna med V. Minsta farhåga att samarbete skulle förkomma med SD så kommer mobilerna fram och det twittras hejvilt, vad är det ett tecken på? Var hämtar SD sina röster, eller snarare, var hämtar SD INTE sina röstar? Just det, där etablissemanget bor. Det är i förorten SD har sitt stöd, där problemen syns och där människor är innerligt trötta på den politiska korrektheten, samma korrekthet som etablissemanget vårdar så ömt.

Total ruin för statsvetenskapen

Jag har med alltmer påtaglig förvåning läst artiklar av skribenter med titeln ”statsvetare” som villigt låter sig publiceras i våra morgontidningar. Det är i sig inget fel att statsvetare publicerar sig angående dagens politik, tvärtom skulle det mycket väl kunna vara en samhällelig välgärning. Dock kräver man ju ett visst mått av såväl opartiskhet som vetenskaplig stringens av en person som publicerar sig i kraft av sin titel.

Riksdagen omröstning

Olof Ruin är inte bara statsvetare, han titel innehåller dessutom ett ”professor emeritus”. Vilket ungefär betyder att han är pensionerad professor, men fortfarande till viss del verksam. Ruin publicerar på DN-debatt (denna megafon för det politiska etablissemanget) en artikel där han nyktert konstaterar att Alliansen driver en politik och beter sig som om de vore i riksdagsmajoritet, vilket de faktiskt inte är. Vi Sverigedemokrater har dessutom med ohöljd förvåning sett med vilken irritation, eller snarare ren ilska, regeringen tar varje nederlag i riksdagen.

Så här lång kan vi alla se att Ruin har en klar poäng, detta utan att ens inneha en professorstitel. Sedan kommer det då, den obligatoriska knytnäven åt SD. Så här skriver Ruin i sin artikel.

Sverigedemokraterna framstår förhoppningsvis som en omöjlig förhandlingspart.  

För det första så tar Ruin här partipolitisk ställning, detta i kraft av sin titel statsvetare. Bara detta är att gå utanför gränsen på vad som kan anses riktigt och rätt i en demokrati. Det är de övriga partierna som skall avgöra om SD är en förhandlingspart eller inte. Hade statsvetare i Ryssland på detta sätt tagit ställning för regeringen eller det dominerande blocket i Duman (vilket de kanske gör, vi vet bara inte om det) så rådet det ingen tvekan om att vi i vårt land skrikigt ”diktaturfasoner”. Vad exakt är det som gör detta mer demokratiskt i vårt land?

För det andra kan vi ju fråga Ylva Johansson om SD som förhandlingspart. Vidare i artikeln skriver Ruin så här.

Carl Bildt, som i början av 1990-talet ledde en borgerlig fyrpartiregering i minoritet, förhandlade visserligen med Ny Demokrati, den tidens populistiska parti i svensk politik. Men det var ett mera allmänt tossigt parti än Sverigedemokraterna som har en bakgrund och åsikter som är direkt otäcka. Inom det politikområde som utgör partiets profil, alltså invandringspolitik, har regeringen uttryckligen vänt det ryggen och glädjande nog gjort upp med Miljöpartiet.

Det här är ju direkt sanslöst! I vilken egenskap uttalar sig Ruin här, som Moderat eller som Miljöpartist. Det är absolut inte som statsvetare. En professor i statsvetenskap kan till att börja med att definiera begreppet ”populist”. I hela övriga världen är det ett positivt ord, t.o.m. i svenska Wikipedia låter det rätt positivt, LÄNK.
Vilken bakgrund är ”direkt otäck” menar Ruin? En professor i statsvetenskap måste ha kunskap om alla de nazister som främst vissa allianspartier härbärgerat, är inte det otäckt? En professor i statskunskap måste ha kunskap om att det gamla Sverigepartiet i princip var ett enmansparti och att BSS var en samlingsorganisation med alla möjliga märkliga individer. Ingen I SD vet längre något om denna organisation eller vilken politik som fördes. Ruin och andra vet mer om denna historia än dagens Sverigedemokrater som mer ägnar sig åt nutida politik. Nästan alla partier har en ”otäck historia”. Det är möjligt att MP klarar sig vid en granskning. Vänsterpartiets historia med kopplingar till totalitära regimer behöver väl inte ytterligare kommenteras, man får bara hoppas att vår professor emeritus känner till den.

Ruin

Inom ett politiskt område glädjer sig vår professor åt att MP gjort upp med Alliansen, nämligen immigrationsfrågan. Ruin i sin egenskap av professor tar alltså här t.o.m. ställning i en enskild politisk fråga. Då skall vi komma ihåg att uppgörelsen som Alliansen gjorde med MP fick kritik av många debattörer och andra politiska aktörer i Alliansleden, LÄNK SvD, LÄNK SvD Gür. Trots detta tar en statsvetare i egenskap av just statsvetare klart ställning för en politisk sakfråga. En sakfråga där Sverige dessutom står ganska ensamt internationellt sett.

Statsvetenskapen i Sverige har ansträngt sig för att förstöra sitt eget rykte. All objektivitet och opartiskhet lyser med sin frånvaro i många statsvetares artiklar. Värst av dem alla verkar dessutom en professor emeritus vara, det är mycket anmärkningsvärt.

Länk DN

Den politiskt korrekta eliten utreder sig själv

Efter de senare valen i Sverige genomförs något som kallas ”medievalsundersökningar” detta har pågått sedan 1979. I korta drag så undersöker man hur media behandlat de olika partierna inför valet. Professor Kent Asp har kommit fram till en del överraskande resultat i den senare undersökningen, speciellt gäller det slutsatserna angående media och SD. Så här säger Asp i den artikel som GP publicerat.

Sverigedemokraterna fick i valet mer än tio gånger så stor uppmärksamhet som 2006 och blev det tredje mest synliga partiet i nyhetsmedierna. Var det den stora uppmärksamheten som förde in Sverigedemokraterna i riksdagen?

För det första så var uppmärksamheten 2006 nästan obefintlig, så tio gånger så mycket uppmärksamhet är inte så oerhört mycket uppmärksamhet som man kan tro. För det andra så handlar det om vilken sorts uppmärksamhet ett parti får. Tidningarna och främst TV4 påpekade med emfas på hur dåligt SD var och hur infantil politik partiet förde. Uppmärksamheten var så ensidig och partisk så den kan anses direkt odemokratisk. I en demokrati värd namnet tar inte media ställning på det mycket grova och förenklade sätt som gjordes i Sverige inför valet 2010. Allt detta undviker Asp att konstatera. Vidare säger han så här i artikeln.

Men samtidigt som Sverigedemokraterna var mer synligt än Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, och Jimmie Åkesson exponerades mer än Maud Olofsson och Göran Hägglund, fick partiet i samtliga nyhetsmedier den utan jämförelse klart mest ogynnsamma behandlingen. I medierna var exponeringen nästan alltid negativ eller starkt kritisk. Mest negativ var bilden i kvällspressen, där också uppmärksamheten var störst.

Här kan Asp ändå inte undgå att konstatera det fullständigt uppenbara, att media behandlade SD på ett helt annat sätt än de övriga partierna. Vi skall se att han ändå inte drar de rätta slutsatserna av detta. Vidare i artikeln står det så här.

Mot bakgrund av hur de andra partierna behandlades i valet, och hur partier utanför riksdagen behandlats i tidigare valrörelser (Miljöpartiet 1988, och Ny demokrati 1991), kommer jag till bedömningen att Sverigedemokraterna i 2010 års medievalrörelse fick oskäligt stor uppmärksamhet. Däremot framstår rapporteringen inte som oskälig när det gällde partiets möjligheter att få komma till tals i sakfrågor.

Det är här hela resonemanget rasar ihop för Asp. När fick SD ”komma till tals i sakfrågor”? Jag tillhör ju själv partiet och läste i princip allt om partiet inför valet, jag kan inte komma ihåg att SD en enda gång ”fick komma till tals i sakfrågor.” I stället var det rena smutskastningskampanjer som dominerade nyhetsflödet. 

All den uppmärksamhet Asp talar om var initierad av att varenda opinionsmätning pekade på att SD skulle komma in i riksdagen och uppmärksamheten bestod i saker som Aftonbladets ”Vi gillar olika” samt Expressens SD-valsedel som låg nedtrampad i gatsmutsen. Till slut står det så här i artikeln.

Det finns alltså ingen grund – om vi ser till rapporteringen i sin helhet – för Sverigedemokraterna att betrakta sig som misshandlade av nyhetsmedierna i valet 2010. Men det finns heller ingen grund för påståendet att Sverigedemokraterna gynnades av medierna – att det var mediernas stora uppmärksamhet som låg bakom att partiet kom in i Sveriges riksdag.

Jo, det finns grund för att vi betraktar oss som misshandlade av medierna inför valet 2010. Asp glömmer plötsligt bort vilken typ av medierapportering det handlade om. Det var rena mobbningsfasoner med lögner och smutskastning hela sista delen av valrörelsen. Det var artiklar som att man skulle sätta SD i karantän LÄNK, till att det kommer bli finansiell oro om SD träder in i riksdagen efter valet, LÄNK. Kan någon tänka sig samma skriverier om något annat parti? Kan ni tänka er en artikel där man föreslår att sätta S i karantän eller att det blir ett ekonomiskt ras om KD kommer in i Riksdagen? Frågan om ifall SD gynnades av media är en fråga på förskolenivå och inget en professor behöver lägga pannan i djupa veck över.

I tidskriften Expo refererar man till Asps slutsatser utan att dra några egna slutsatser. Det är ju som bekant inte Expos starka sida, att dra slutsatser. Det är ytterst komprometterande för Asp att Expo köper det han säger i sin helhet. Om man tror att Expo är objektiv är det stor chans att man också tror att jorden är platt och att Elvis fortfarande lever, LÄNK.

Daniel Swedin som kallar sig medievetare twittrar glatt att nu har det konstaterats att det inte var media som låg bakom SD:s riksdagsinträde, LÄNK. Smart kille den där Swedin. Några djupare analyser är ju inte att vänta, speciellt inte kritiska sådana.

Vi har tyvärr en övertro på alla som bär på en akademisk titel. Vi tror att forskare och professorer är opartiska och enbart drivs av deras yrkesheder. Experimentet som Millgram gjorde angående vår blinda tilltro till personer vilka bär en vit fladdrande rock talar sitt tydliga språk. Millgrams experiment visade att många människor är beredda att ge sina medmänniskor dödliga elektriska stötar bara det är en auktoritet som ger ordern är skrämmande och ständigt lika aktuell, LÄNK.

Länk GP

Seriös journalistik?

När jag under torsdagen var på riksdagskansliet så dök Lena Sundström en annan journalist upp. Tydligen skulle en intervju äga rum med TV4. När jag gick ett ärende i korridoren så stod den manlige journalisten och Sundström vid kaffeautomaten och tog för sig. Plötsligt ropar mannen i Sundströms sällskap ”jag tar svart kaffe, black is beauty, BLACK IS BEAUTY, HÖ; HÖ HÖ!”. Tydligen måste mannen ha adresserat sitt gormande åt mig, eftersom jag just då var den enda personen i korridoren förutom de två journalisterna.

Tja, själv har jag aldrig haft något emot färgen svart, även om min favoritfärg är en annan. Jag har lite svårt för färgerna rosa och skärt, annars är alla andra färger ok för mig. Jag har lite svårt att förstå gormandet faktiskt, dessutom är beteendet inte riktigt vad man väntar sig av seriösa journalister (om de nu tycker att de är detta).

Efter intervjun så twittrade Lena Sundström detta.

Jag tycker inte heller detta twittrande verkar så visare seriöst av en journalist, direkt efter en intervju. Dessutom så hörde jag mig för lite och det verkar vara med tveksamhet som denna intervju gjordes. Det skall bli spännande att läsa vad de två seriösa journalisterna fick fram av intervjun.    

På tal om seriös journalistik så bjuder SvD på detta i en artikel om alliansens uppgörelse med MP om de illegala immigranterna. Ledarredaktionen på SvD konstaterar helt riktigt att människor som inte har rätt att vistas här har får rätt till både skola och vård. Det hela är ologiskt och bryter mot självklara principer. Vad skall vi ha lagar och regler till om lagarna verkar på tvärs mot varandra. En lag säger att en person inte har rätt att befinna sig i vårt land, en annan lag säger att samma person har rätt till vård och skola. Detta är mycket märkligt och Reinfeldt har säkert sjunkigt rejält i anseende efter denna uppgörelse, också hos många moderater som inte är alltför ”nya”.

Det är med bedrövelse och sorg jag ser att Alliansen tillsammans med MP eroderar hela vårt rättssystem och tar beslut som på sikt kommer att få mycket negativa följder för vårt land. Reinfeldt verkade efter uppgörelsen mest nöjd med att ha klämt till och stängt dörren för SD. En statsminister skall inte agera på detta sätt, det är ovärdigt och skadligt för landet, oavsett vad han tycker om ett annat parti.  

Länk SvD

Riksdagsdebatten om terrorism (26 januari)

Med anledning av terrordådet på Drottninggatan så lade Sverigedemokraterna ett förslag om en riksdagsdebatt angående islamisk terrorism i riksdagen. Jimmie Åkesson öppnade med ett tal där han poängterade allvaret med dådet på Drottninggatan, ”hade dådet lyckats så skulle följden ha blivit katastrofal”. Åkesson tog också upp det faktum att sprängdådet innan jul inte var en isolerad händelse utan har sin grund i en radikalisering av islamiska grupper i vårt land och att denna extremism är global. I sitt första tal önskade och hoppades Åkesson att övriga ledamöter skulle kunna debattera denna fråga på ett öppet och fördomsfritt sätt.
Fortsättningsvis tog Åkesson upp det uppenbara faktum att jämförelser mellan olika former av extremism, som t.ex. den separatistiska, inte utan vidare kan jämföras och ges samma dignitet i vårt land. Åkesson tycktes bland vissa andra ledamöter ha viss framgång i sina upprepade påpekanden att den sociala bakgrundens betydelse för islamsk terrorism är starkt begränsad.

Beatrice Ask tal var av det mer svävande slaget. Ask målade upp en bild av vårt fria och öppna samhälle, och gärningsmannen på Drottninggatan som en motståndare till vårt öppna samhälle. En inte så kontroversiell ståndpunkt som de flesta av oss kan skriva under på.

Sven Erik Österberg som representerar socialdemokraterna markerade relativt kraftigt mot den islamiska terrorismen i början av sitt anförande. Österberg lovade att han och hans parti skall verka för ökad kontroll av muslimska friskolor och den undervisning som bedrivs där. Därefter tog även Österberg upp all övrig terrorism som ju påbjudet var i denna debatt.

Maria Ferm talade mest om att inte skuldbelägga grupper för enskildas handlingar. Därefter pratade Ferm om att det inte handlar om ideologi utan om socialt utanförskap. Det är ett ställningstagande som enligt erfarenheter och forskning helt enkelt inte stämmer. De unga män som utförde de fruktansvärda attentaten i Londons tunnelbana kom allesammans från en relativt välmående medelklass, bara för att nämna ett exempel. Att ideologi inte skulle ha med islamsk terrorism att göra förefaller också ytterst osannolikt.

I sitt avslutande tal kom Ferm med det fullständigt absurda påståendet att förekomsten av partier som SD kan öka det politiska våldet från extrema islamiska grupper. Sensmoralen är alltså att det parti som påvisar ett allvarligt hot mot vårt land, bär skulden till detta hot och att det kan öka i framtiden. Att det politiska Sverige redan prövat Ferms ”låtgå” linje med icke önskvärt resultat borde vara bevis nog för att Ferms linje inte håller i verkligheten.

Johan Pehrsson från Centerpartiet började sitt tal med att propagera för en förstärkning av handlingsplanen mot terrorism. Därefter tog Pehrsson upp farhågan att vi inte skall glömma övrig terrorism. Det är en farhåga som borde vara stillad med råge efter denna debattstund. Precis alla ledamöter förutom Åkesson ägnade huvuddelen av sina tal åt annan extremism än den islamiska. I andra omgången av ledamöternas tal ägnades större tid åt just den islamska extremismen.

Vänsterpartiets Lena Olsson talade mest om högerextremism, trots att debatten denna dag skulle handla om islamsk extremism. Olsson tog t.o.m. upp mordet på John Hroon, som visserligen utfördes av rasister, men Hroons banemän var knappast politiskt orienterade överhuvudtaget. Som avslutning tyckte Olsson att Åkessons polemik mest liknade en entonig gitarr med endast en sträng. Som lyssnare tyckte man att denna åsikt kom från helt fel person. Olsson själv malde nämligen ideligen på om socialt utanförskap och högerextremism.

Länk DN Åkesson
 
Länk DN Ohlsson
 
Länk SvD

Hos oss är alla lika mycket värda

En ganska stor nyhet från Stockholm är att en folkpartist diskriminerat kandidaten Sepide Erfani i Haninge. Erfani stod på 2a plats i den kommunala listan för FP. Tydligen har både hon och andra räknat med en plats i kommunfullmäktiges valberedning. I vilket fall så fick Erfani ingen post av sju utdelade poster, vilket måste ses som märkligt om man står som nummer två i den kommunala listan. Det är enligt uppgifter kommunalrådet Peter Olevik Dunder som ansett att Erfani är "osvensk" samt har ett olämpligt temperament (som beskrivits som "asiatiskt").

Något sådant skulle inte kunna hända i SD Västra Södertörn. Här behandlas alla lika oavsett etnisk härkomst. Människor måste också få ha temperament och alla kan inte vara stöpta i exakt samma form. Rent spontant så förknippar jag dessutom "asiatiskt temperament" med japansk kontroll som ingen svensk kan visa upp. Vi i SD Västra Södertörn anser inte att någon varken skall ha en gräddfil eller bli diskriminerad för sitt kulturella eller geografiska ursprung. Det är, "at the end of the day" två sidor av samma mynt.

Det kan för säkerhet skull tilläggas att det ställs krav på självkontroll för offentliga personer och politiska representanter. Ett ohämmat humör kan vara en hämsko för karriären (beroende på vad man då vanligtvis häver ur sig) på helt riktiga grunder. Nu verkar det vara Peter Olevik själv som inte riktigt nått upp till kraven, i alla fall om man får tro media.

Länk SvD

Jag vill också passa på att länka en artikel i GP av socionomen och journalisten Gunnar Sandelin. Han skriver om hur våra politiker infört ett mångkulturellt samhälle utan att tillfråga den befolkning den är satt att representera, ja utan att ens debattera frågan offentligt. Journalister och politiker har i en ohelig allians mörkat alla problem och hur oansvarig vår asylpolitik varit och faktiskt fortfarande är.

Länk GP

Språkbruket avslöjar ändå de bakomliggande tankarna

Tydligen så har Moderaterna i Botkyrka uttryckt sig på ett sätt som liknar ett stycke i SD:s principprogram, detta när de svarade på ett departementsförslag om introduktion av invandrare. DN slår upp det stort och Katarina Berggren får tillfälla att förfasa sig i tidningen. Så här säger hon enligt DN.

Det jag läser i Moderaternas yttrande gör mig väldigt bekymrad. Det här mönstret finns i Europa, att konservativa partier valt att använda samma språkbruk som främlingsfientliga partier.

De tankar som uttrycks i texten kan snarast betraktas som konservativa. Skulle man översätta texten till vardagsspråk skulle förmodligen en förkrossande majoritet av svenska folket sympatisera med texten. Vi gör ett försök att omsätta den omtalade texten till vardagsspråk. Så här skulle det då låta.

Politiker skall inte försöka anpassa människan efter deras egna storvulna visioner, utan utgå från verkligheten. De samhälleliga institutionerna bör bygga på det som förenar människorna i vårt land och som alla kan vara överens om.

Detta är i princip klassiskt konservativa tankar som "verklighetens folk" sympatiserar med. Naturligtvis sympatiserar inte socialdemokratiska politiker med dessa tankar utan tycker säkert tvärt om, att man skall försöka göra om människan enligt socialdemokraternas orealistiska visioner. Det är väl just därför Socialdemokraterna hela tiden tappar väljare och möjligen borde just socialdemokraternas minskande väljarbas bekymra Berggren mer än denna affär.

Förövrigt är inte SD "främlingsfientligt", vi är bara fientliga mot Sveriges immigrationspolitik, vilket är vår förbannade demokratiska rätt. Vad blir nästa steg? Att man inte får ha åsikter om finanspolitiken eller skolpolitiken?

Jimmie Baker uttalar sig i DN, och det han säger verkar ärligt och uppriktigt, även om han inte säger hela sanningen. Jag skall försöka fylla i det han inte säger med understruken text. För att inga missförstånd skall ske så är alltså understruken text min egen, när jag fyller i det Baker inte säger till journalisten.

Det där var inte bra. Hade vi vetat att Sverigedemokraterna skrivit så där så hade vi uttryckt oss annorlunda, vi vill inte bli förknippade med dem.

För vem fan vill bli lika stigmatiserade och förföljda som dem? Vi vill absolut inte ha det politisk korrekta mediedrevet efter oss, vi är inga masochisister. Det vore ju ungefär som att ta en bli förknippad med en mobbad kille på skolgården, alla vet ju hur det brukar sluta, man blir mobbad själv. Dessutom har vi partiledningen i Stockholm att tänka på, Reinfeldt själv har ju signalerat vad som gäller med sitt "inte ta i med tång".

Baker har säkert rätt när han säger att de inte hade en aning om vad som stod i SD:s principprogram. Däremot avslöjar det ju med all logik i världen att de tänkt likadant som författarna till detta principprogram.

Länk DN

På tal om människosyn

Jag läser att Anna Kindberg Batra får styra riksdagens finansutskott, redan innan var Batra gruppledare för de moderata riksdagsmännen. Jag har inga åsikter om detta och Batra är säkert mycket kompetent, annars skulle hon med all säkerhet inte få dessa mycket tunga poster.

Namnet Anna Kindberg Batra verkar dock bekant från en annan nyss läst artikel. Jag tittar tillbaka på de artiklar jag läst den senaste veckan, googlar och står i. Till slut hittar jag henne, i ett mindre smickrande sammanhang får man väl ändå säga. Anna Kindberg Batra var nämligen med i den exklusiva E-postlista som drevs av Alexander Bard och som på det mest grova och respektlösa sätt baktalade mer eller mindre kända personer. Så här beskriver Bard sin E-postlista.

Den gemensamma nämnaren för Elits medlemmar är deras fysiska och mentala perfektion, stora självförtroende och intresse för att föra elektroniska diskussioner med andra vackra och intressanta människor med stort och sunt självförtroende 

Det låter inte som ett nätverk för personer med mindervärdeskomplex direkt. Redan här kan man ana att deltagarnas människosyn ligger en bit under den som är allmänt rådande i ett parti som SD (jag har aldrig hört någon medlem som beskrivit sig själv i dessa ordalag, lyckligtvis). Men det blir värre, så här fortsätter Bard om medlemmarna i sitt nätverk.

Du får gärna prata skit om personer som inte är medlemmar på Elit. Hat är en fantastisk känsla. Du kan räkna med vårt fulla stöd, för den som står utanför Elit är ALLTID mindre värd och är en sämre människa än den som är med ... Världen är full av människor som aldrig kommer få en chans att vara med på Elit. Du har valt att urskilja dig från dessa människor genom att vara med på Elit & Du är jävligt speciell. Och bara Elit är ännu jävligare än du.

Här avtecknar sig en människosyn som för en medlem i SD skulle innebära omedelbar uteslutning. Deltagarna i nätverket har i alla fall implicit godkänt att hat är en fantastisk känsla, bara en sådan sak. Alla människor utanför nätverket är lägre stående varelser än de som är med, vad skvallrar detta om för människosyn? Det är definitivt inte en människosyn som är godtagbar för medlemmar i SD, den saken är kristallklar.

I detta exklusiva nätverk var alltså ledaren för moderaternas riksdagsgrupp, Kindberg Batra, medlem i (Olle Wästberg FP likaså). Till saken hör att man själv var tvungen att bidra med vidrigheter för att inte bli utkastad. Det står i en artikel av Mustafa Can att Kjell Alinge och Natalia Kazmierska blev utrensade från listan då de inte bidrog till den allmänna mobbningen, det står dock inget om Kindberg Batra. Vi får draga våra egna slutsatser av detta, i vilket fall var Kindberg Batra med i nätverket och hon måste ha läst välkomstmeddelandet som alla nya medlemmar fick.

Det fattas bara att även Kindberg Batra också ställer sig upp och högtidligt deklarerar hur dålig människosyn SD har för att göra det samhälliga hyckleriet totalt. Hur pass bra eller dålig människosyn vi har visar vi i våra dagliga praktiska handlingar, inte genom vår partitillhörighet. Frågan är om det inte är ett bevis på tveksam människosyn att peka ut andra människors människosyn enbart genom partitillhörighet.

Länk DN Kindberg Batra

Länk DN Elit

Valrörelsen smutsigare än väntat

I morgon är det val, då får alla vi som arbetat med valet ett kvitto på vad vi uträttat. Det kan bli både glädje och bottenlös sorg för oss som är sverigedemokrater, jag kan inte se något mellanläge faktiskt.

En artikel i DN tar upp hur pressen vinklat nyheter och reportage om de olika partierna och partiledarna (LÄNK). SD är inte med i denna sammanställning, och tur är väl det. Kent Asp, professor i journalistik kommer fram till att Sahlin blivit negativt skildrad i våra stora tidningar, det är dock ingenting mot vad SD blivit utsatt för. En formlig flod av smutskastningsartiklar har haglat över läsarna sista tiden. Journalisterna och redaktionerna verkar ha kastat all yrkesheder över bord, borta är alla fina deviser om opartiskhet och att skildra "makten". Våra stora tidningsdrakar har brutit mot all journalistisk yrkeskodex just för att skydda makten. Den allra mildaste slutsatsen är att vi bör reformera våra journalisthögskolor i grunden.

Andra exempel är att valstugor välts över ända, medlemmar från SD har misshandlats, SD:s hemsidor har hackats flera gånger och ligger nere just nu (18 september 13.17). Inte nog med detta, vårt mediala och politiska etablissemang har värvat stackars idrottsstjärnor för att påverka valutgången (LÄNK). Så här lyder stjärnornas uttalande.

Vi har många gånger representerat Sverige, stått upp för nationalsången och sett den svenska flaggan hissas för att hylla vårt land.
Idrott handlar om förbrödring, att kämpa för varje seger men att alltid respektera varandra och aldrig någonsin se ner på någon på grund av dess hudfärg, dess ursprung, dess namn. Rasism och idrott hör inte ihop, idrott handlar om att alla ska kunna tävla på lika villkor och att ingen diskrimineras. Detsamma ska gälla i övriga samhället.
Därför vill vi med detta upprop vända oss direkt till dig som stöttat oss och stått upp för oss.
Vi ber dig, för Sveriges skull, rösta inte på ett främlingsfientligt parti i valet på söndag så att de kommer in i Sveriges riksdag.
Stå upp för de värden som idrotten, och vårt land står för, det som gör oss alla stolta, för allas lika värde. Stå upp mot rasism och mot främlingsfientlighet.

Nu är det så att SD inte ser ned på någon p.g.a. hudfärg eller ursprung, vi tycker däremot att Sveriges immigrationspolitik är katastrofal. Vi i SD vill ha samma immigrationspolitik som t.ex. Danmark, Finland och Island. Om nu dessa länders immigrationspolitik är så fasansfullt rasistisk borde ni inte tävla mot dessa länder i framtiden. Det högtravande talet om att "tävla på lika villkor" är direkt frånstötande. Alla politiska partier skall tydligen få tävla på lika villkor förutom SD. Dessa stjärnor visar just med sitt uttalande att de inte ställer upp på att våra politiska partier skall få "tävla på lika villkor" i det kommande valet.

Lyckligtvis är det mest avdankade ishockeyspelare samt Carolina Klüft som skrivit under brevet. Klüfts glansdagar har väl också passerat bäst före datum.

Även när SD kommit in i riksdagen kommer denna valrörelse att lämna en bitter eftersmak. Masken är en gång för alla bortriven och människors lägsta sidor har blottats hos det politiska och mediala etablissemanget. Denna valrörelse har inneburit mycket glädje, men den har också varit en sorgens tid när bristerna i vår demokrati har blottats med en skärpa som skärt genom själ och hjärta.

Länk DN

Länk Stjärnornas brev

Vem är populist?

Anders Borg har, inte så fruktansvärt förvånande, förhållit sig kritisk till Jimmie Åkessons presentation av SD:s 99-punktsprogram. Skulle Borg hyllat en politisk motståndares program skulle jag nog bli rätt förvånad. Det som är lite märkligt är att media, använder Borg som någons slags auktoritet. Borg kan väl i.o.f.s. vara en finanspolitisk auktoritet, men media kan inte hur som helst använda detta för att föra fram sin agenda. Man kunde nästan tro att Borg är anställd på DN som ekonomisk expert på det sätt man använder Borg mot SD:s valmanifest.  Så här står det i artikeln på DN.

Bland de dyraste nya förslagen är slopad arbetsgivaravgift för lärlingsjobb, som partiet tror ska ge 75.000 unga jobb, och starta eget-bidrag i upp till ett år.

Det är självklart omöjligt att exakt bedöma hur många nya jobb en reform kommer att ge. Jag har dock väldigt svårt att se hur det skulle bli dyrare för samhället om arbetslösa ungdomar, som lär gå på bidrag får ett jobb utan arbetsgivaravgift. Så länge dessa ungdomar går arbetslösa får ju samhället inte in någon arbetsgivaravgift i alla fall. Det finns kanske en del ungdomar som redan nu har lärlingsjobb och där företaget betalar in en arbetsgivaravgift. Nu är ju ändå lärlingsjobb ingen utbredd svensk företeelse i dessa dagar, så den summa samhället förlorar borde inte vara överväldigande. Vidare står det så här i artikeln.

För finansministern är SD ett parti som präglas av populism och ansvarslöshet i ekonomiska frågor. Kommer partiet in i riksdagen kan det skapa ekonomisk oro, enligt Anders Borg.

Ja, och för oss som vänt de nuvarande riksdagspartierna ryggen så har både den nuvarande regeringen och den förra fört en fullständigt vansinnigt oansvarig immigrations och kriminalpolitik, bara för att nämna ett par exempel.  Hur ansvarigt är det att fullständigt rusta ned vårt försvar? En ekonomisk oro är vida bättre än en samhällelig oro, eller skall vi säga, samhälleligt moras. Högsta ekonomiska stabilitet uppnår vi nog om vi inför diktatur, jag rekommenderar inte det i alla fall. 


På tal om populism så var väl inte det "skattesänkarrally" som både Alliansen och de rödgröna ägnade sig åt nyligen populism, eller? Förslagen för att locka tveksamma väljare haglar över besvärade medborgare, ändå har man mage att anklaga andra för populism. 


Enligt Wikipedia så är definitionen på populism följande: [politisk rörelse som vädjar till "folket" och angriper en politisk eller social elit.] I denna tolkning av begreppet så stämmer det att SD är populistisk. SD är en folklig rörelse som vänder sig mot en självgod, allt mer odemokratisk, politisk och social elit.

Länk DN

Länk Wiki

Demirbag-Sten om vårt nya Sverige

Dilsa Demirbag-Sten har skrivit en artikel på DN där hon träffar rätt ibland, men tyvärr missar hon helt orsakerna till de problem hon så träffsäkert beskriver. Vi kan ta ett exempel, Demirbag påstår att Sverige är mer segregerat än någonsin. Det stämmer att vårt land är mer segregerat än någonsin, men det beror självklart inte på någon fatwa mot Salman Rushdie. Sverige är mer segregerat för att vi under lång tid haft en oansvarig immigrationspolitik. De människor som kommer bosätter sig i enklaviserade förorter, där de inte lär sig vårt språk eller kommer in på arbetsmarknaden. Helst skulle jag vilja kopiera in allt Demirbag skriver och kommentera det, men det blir alldeles för lång (förutom att man inte får kopiera in en hel text), så jag har valt några stycken, här är ett.

Så kom Fatwan mot Salman Rushdie och politisk islam erbjöd frustrerade unga män en röst, även i Europa. Berlinmuren föll och vänstern bytte klass mot etnicitet och Islam.
Mångkultur övergick från att vara en beskrivning av den verklighet som hade formats i Europa och Sverige till att bli en -ism: Mångkulturalism som normerande politik trädde in i våra liv. En ekonomisk kris i slutet på 80-talet skapade en hög arbetslöshet och Sveriges självbild som en ledande nation fick sig en stöt. Ny Demokrati pekade ut invandraren som orsak och mina föräldrar och alla andra som hade lämnat land och familj för att delta i uppbyggandet av Sverige, blev kollektivt definierade som invandrare. Statistik om invandrares boende, kulturkonsumtion, kriminalitet, arbetslöshet, utbildningsgrad, språkkunskaper, barnafödande och mycket annat kartlades noggrant.

Det är helt riktigt att vänstern bytte klass mot etnicitet, de övergav de som de tidigare riktat sina omsorger mot och övergick till att omhulda det mångkulturella samhället. Detta är en historisk förvandling av en politisk rörelse och ett förräderi som de inte öppet vill erkänna. På 80-talet så fanns det inte längre behov av arbetskraft utifrån. Strukturrationaliseringar och annat hade gjort att behovet av arbetskraft minskat. Under den senaste högkonjunkturen så var 290,000 arbetslösa enligt SCB. När inte högskoleutbildade svenskar får jobb så är det mycket svårt om man inte ens kan det svenska språket. Det är ju inte invandrarna själva som skall pekas ut naturligtvis. Strömmarna av människor följer bara de signaler och regler som våra politiker stipulerar. Det är våra politiker som tagit en rad katastrofalt dåliga beslut. Vidare skriver Demirbag så här i sin artikel.

Sedan slutet på 80-talet har Sverige allt mer delats upp efter olika kulturella och etniska grupperingar. Nyanlända anhöriginvandrare kom att förpassas till långtidsarbetslöshet och de som hade åkt ut från arbetsmarknaden under krisen på 90-talet fick små chanser att komma tillbaka till något arbete. Inte bara svenska politiker ville bygga en framtid på kulturella och etniska olikheter. Kravet på religiösa friskolor blev en verklighet och islamiska företrädare har framfört behovet av konfessionella vårdcentraler. Det svenska samhället är, trots alla goda intentioner och åtgärder, mer segregerat än någonsin. De som kommer till Sverige i dag möter ett helt annat land än det jag och min familj mötte en vårdag 1976.
Ett val hägrar. 

Allt detta har sin grund i en oansvarig och släpphänt immigrationspolitik. Det finns helt enkelt inte arbete åt alla längre, vi har i princip lagt ned vår industri där nya medborgare kunde få jobb fordom. Segregationen är också en följd av att för många kommit hit på alldeles för kort tid, samt att vi inte ställt helt naturliga krav på våra nya samhällsmedborgare. Ja Sverige är ett annat land nu än 1976, till stora delar ett sämre land. Våra politiker har i sin outgrundliga visdom tagit beslut som gjort vårt land sämre och otryggare. Till sist skriver Demirbag så här.

Sverigedemokrater anspelar på drömmen om ett Sverige som vi och hela världen minns med beundran. I tider präglade av oro, konflikter och politiska kortsiktiga utspel är fältet öppet för dem som erbjuder tydliga alternativ. SD erbjuder en vision till skillnad från de etablerade partierna. Men SD:s vision anspelar på en bild där det inte finns plats för alla oss som flydde eller frivilligt lämnade våra hemländer för en dröm om ett bättre liv i ett Sverige som vi var med och byggde upp.

Sverigedemokrater inser att våra politiker styr skutan Sverige i fel riktning, något som t.o.m. Demirbag erkänner. Det gamla Sverige kommer aldrig tillbaka som Sahlin så riktigt påpekat (hon myser vid tanken) men i en demokrati måste man få ha åsikter om i vilken riktning utvecklingen skall ske. Jag tycker att nuvarande riktning för vårt samhälles utveckling är dålig, jag vill helt enkelt ha en annan riktning. I SD:s vision finns det plats för Demirbag och hennes familj, men det finns inte plats för hela världens befolkning, tyvärr, det går inte.

Det måste helt enkelt gå att skapa sig en framtid i andra länder än Sverige, även i länder som nu kallas ”utvecklingsländer”. Dessa oroliga och underutvecklade nationer behöver sina medborgare, speciellt unga sådana som själva drömmer om en bättre framtid. Föreställning att Sverige är det enda land där man kan skapa sig en dräglig tillvaro är snudd på rasistisk. Vi skall i första hand hjälpa och stödja människor på plats i deras hemländer, ty dessa länder med sina befolkningar är också värda framåtskridande.

Länk DN

Frågor från elever på Tumba gymnasium

Elever från Tumba gymnasium ställde frågor till mig i ett skolarbete de gjorde för något år sedan (2008). Jag försökte svara på frågorna så gott jag kunde, även om det var knepigt i vissa fall. Jag är ju t.ex. ingen expert på EU frågor, ingen människa eller politiker jan behärska alla områden. Jag tycker dock att frågorna och svaren är allmängiltiga och ger en bra inblick vad jag står för, därför publicerar jag hela E-postintervjun här.

1.   Varför valde du att bli sverigedemokrat?

Jag var besviken på de etablerade riksdagspartierna. Det var alltid några frågor jag sympatiserade med i varje parti, men väldigt viktiga frågor så kunde jag inte sympatisera med dessa etablerade partier. Dessutom gick dessa partier ihop i viktiga frågor så vi väljare kunde inte göra vår röst hörd i dessa frågor, de satte helt enkelt demokratin ur spel. Det gällde frågor som pensionen, flyktingpolitiken, kriminalpolitiken och EU.

2.   Har Sverigedemokraterna några särskilda värderingar som du tycker är särskilt bra för samhället, eller bara i allmänhet?

Ja, det är främst Äldrepolitiken, flyktingpolitiken och Eu politiken och kriminalpolitiken.

3.   Vad skulle du säga är Sverigedemokraternas viktigaste fråga?

Jag kanske förvånar en del Sverigedemokrater också med mitt svar, men den viktigaste frågan är nog trots allt demokratifrågan. Vi måste vitalisera vår demokrati med yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Vi måste bryta de tabun vi har och den politiska korrekthet som präglar det samhälliga politiska Sverige i dag.

4.   Nu när den svenska ekonomin har gått in i en lågkonjunktur, vad skulle vara eran lösningen för att få ekonomin på fötter igen?

Vet ej, tyvärr. Nog samma dilemma för alla partier. Moderaten och finansministern Anders Borg, sade att direktörernas bonus har spelat in i hur våldsam krisen blev. Det blev en liten chock för mig att höra det. Jag skulle vilja att mitt parti tog upp den tråden. Men vet inte om de hunnit än.

5.   Varför säger ni nej till EU?

Oppppss…stor fråga, och inte min specialfråga. EU kommer definitivt att urholka vår inhemska demokrati, fler beslut kommer att tagas i Bryssel, färre i vårt land. Det stiftas en massa lagar och regler som inte är bra eller vettiga får vårt land, om ens något land, vi kan inte värja oss från sådana ibland rent korkade beslut. Det är också mycket det politiska och ekonomiska etablissemangets EU vi ser. Det är också de grupperna som tydligast stöder EU. I mångt och mycket förlorar Sverige på andra nya medlemsstaters bekostnad, inom EU, vår avgift är en 30 miljarder, vi får tillbaka en del, men det vi får tillbaka är inte alltid på områden vi vill. Jag själv blir allt mer kritisk till EU.

6.   Vad skulle vara ert första agerande för att minska på den ökande brottsligheten?

Ändrad skolpolitik, kriminalpolitik och en annan paradigm i samhället, lyfta upp etik och moral. På skolpolitiken finns det oerhört mycket att göra, även för mitt parti. Jag jobbar inom skolan och senast i dag diskuterade vi en elev som vi VET kommer att hamna i trubbel, myndigheter och samhälle gör nada. Det är bedrövligt och det är inte snällt varken mot eleven och mot det övriga samhället. Jag tror och hoppas att mitt parti kommer att föra fram kraftiga förslag inom skoldans område framöver. Jag är själv villig att ställa upp och arbeta för ett skolpolitiskt program. Min fasta tro, som arbetar inom skolan, är att valfrihet kanske inte är den allra viktigaste frågan i en skola som brottas med oerhörda problem just nu. För övrigt kan ni läsa om vårt skolpolitiska program här: http://www.sverigedemokraterna.net/asikt_id.php?action=fullnews&id=239

7.   På Sverigedemokraternas hemsida står det att ni är det ända partiet som kan sänka skatterna, hur skulle ni gå till väga för att lyckas med det?

Det står väl att det är det enda parti som kan sänka skatterna med bibehållen välfärd? Ja det finns ju en del svarta hål som pengarna rinner rakt igenom statskassan. En vansinnig flyktingpolitik t.ex. och en del andra saker som kan te sig lite märkliga. Bidrag till forskning angående trumpetens genus är inget jag vill lägga skattepengar på t.ex.

8.   Ni får ofta höra att ni är ett racistiskt parti, vad tycker du om det?

Jag vill först säga att ingen har kallat mig det personligen. Ingen som känner mig skulle någonsin få för sig att kalla mig något sådant. Att partiet kallas för sådana epitet tycker jag är fruktansvärt orättvist. Det finns inget i programmet eller politiken som är rasistiskt. De enda vi i princip klagar på är helyllesvenska politiker, som tar knasiga beslut. Immigranter ärföljer ju bara de signaler och regler våra svenska politiker sätter upp. Sd vill i princip ha samma politik som våra nordiska grannländer på aktuella områden. Inte kallas hela Finland för rasistisk? Ändå skulle Sd:s politik vara generösare än Finlands flyktingpolitik. Vi vill ha samma politik som t.ex. Danmark och Island, hur kan man då kalla oss för rasistiska? Flyktingpolitiken har förövrigt inget med rasism, ras eller religion att göra, det är ett politikerområde som de andra områdena. Varje nation bestämmer över sin politik, så har det alltid varit.

9.   Finns det överhuvudtaget något som kan stämma med det påståendet? 

Det kan såklart finnas enstaka medlemmar med rasistiska tendenser. Det är dock medlemmar utan inflytande och som håller till i utkanterna av partiet. Vi minns ju ”valstugereportaget” som Janne Josefsson gjorde. Han upptäckte en del moderater med rasistiska tendenser. I en valstuga från Sd kan du inte hitta något sådant, det skulle förvåna mig oerhört, uteslutningen skulle gå i expressfart, jag lovar. Skulle ni träffa de medlemmar vi har här i södra sthlm skulle ni nog bli förvånade hur hyggliga människor det var. Även i övriga distriktet så finns det väldigt många fina människor som aldrig i livet skulle se ner på en annan människa, av någon orsak alls. I partiprogrammet finns såklart inget sådant.

10.  Ni säger att ni vill ta in färre invandrare, varför?

Sverige tar emot fler invandrare än alla jämförbara länder. Vi klarar helt enkelt inte av det. De invandrare som kommer får bo trångt i överbelamrade lägenheter, de får inget jobb, det finns helt enkelt inga lagliga jobb för alla när det kommer så många. Det bildas etniska enklaver som Rosengård, Fittja, Tensta och Hammarkullen. Där bor bara landsmän eller människor som också kommer långt bortifrån. Följden blir att de aldrig lär sig svenska eller ens vad Sverige är för land. Det blir kulturkrockar såsmåning om eftersom introduktionen inte gått rätt till, den KAN inte gå rätt till, eftersom det kommer för många helt enkelt. Följden blir bestående arbetslöshet och utanförskap. Om man då inte har flytt för sitt liv är det mycket svårt att fatta vitsen med hela flyttcirkusen. Vi i Sd tror inte att ens invandrarna mår bra av detta. Sedan kommer kulturkrockarna när invandrarnas barn kommer närmare det svenska samhället. Föräldrarna har inte sin gamla tradition och kultur att luta sig mot, och inte heller den svenska kulturen att luta sig mot, följden blir att ungdomarna växer upp i ett ”fostringsvacuum” med många problem som följd.   Det är inte rimligt att Sverige tar emot så många fler invandrare än vad jämförbara västländer gör. Under oroligheterna i Irak så flydde hälften av alla som flydde till väst från Irak, till just Sverige. Södertälje tog emot fler flyktingar än hela Nordamerika, det är orimligt helt enkelt, vi klarar inte av det och i förlängningen mår inte invandrarna själva bra av det.

Jag har läst Fadime Sahindals historia några gånger, funderat mycket över den. Jag har kommit fram till att det är svenska politiker som har ett mycket tungt ansvar i det som hände, även om pappan såklart har ett huvudansvar. Om Fadime (vad hon själv talat och skrivit till bl.a. riksdagen) kan ni läsa på denna länk:

http://www.fadimesminne.nu/tal_ar_fadime.html

Jag tar mig friheten att klistra in lite av vad som står på hennes hemsida.

” - Jag föddes i en liten by nära staden Elbistan i den kurdiska delen av Turkiet. Mina föräldrar ägde mark och försörjde sig på lantbruk och djurskötsel, vilket vi i familjen arbetade gemensamt med, sida vid sida. Vi var en enda stor och lycklig familj med klara roller och uppgifter. Visserligen hade vi inget materiellt överflöd men vi hade en varm gemenskap."
 

Deras uppfattning om svenskar och det svenska levnadssättet var att de var lösaktiga och att de varken hade kultur, moral eller etiska värderingar. Det enda de gjorde var att dricka, gå ut och dansa och ha fria sexvanor. Dessutom ansåg de att svenskar inte hade någon som helst respekt för familjelivet eftersom de skilde sig till höger och vänster.

Jag är Sverigedemokrat för att jag tror att Fadime skulle ha levat i dag om vi i vårt land haft en annan politik.

11.  Finns det inget som ni anser är bra med invandringen?

Absolut. Jag har själv förfäder från Grekland (döda nu). Vi kan få in både kunskap och arbetskraft. Alla människor är lika mycket värda. De tillför lika mycket som ”etniska svenskar” om bara politiken sker på rätt sätt och är vettig.

12.  Om du skulle ge fem olika orsaker till att rösta på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet, vilka skulle det bli?

1) Demokratiaspekten, vi MÅSTE vitalisera vår demokrati, nu är det en klubb för inbördes beundran i riksdagen.

2) En annan politik på det moraliska, etniska området.

3) En annan äldrepolitik, de äldre som byggt upp samhället måste respekteras.

4) En vettigare immigrationspolitik.

5) En helt annan skolpolitik, där elever som vill plugga och kämpa får studiero och det stöd de förtjänar.

13.  Vad är er största strategi?

Öppenhet. Det är bl.a. därför jag lägger ned två timmar på att svara på mail från gymnasieskolan.

14.  På eran hemsida står det att ni vill sänka fastighetsskatten och inkomstskatten för låginkomsttagare. Men när man sänker något, innebär det att något också måste höjas. Och våran fråga är, vad skulle då höjas?

Är ingen ekonomisk expert. Men de svarta hål jag talade om kan nog svälja en hel del. I alla fall skall budgeten gå ihop, det är överordnat allt annat, t.o.m. vallöften. Det är som om du tar din familj. Pappa har lovat dig en ny dator eller en resa. Men pengarna räcker inte till, han måste då säga nej till de saker han i.o.f.s. lovat. Det GÅR helt enkelt inte att överskrida budgeten, då tar det en ände med förskräckelse. Man kan se Sverige som en jättestor familj, det är lika viktigt att hålla budgeten där också.

15.  Det står även att ni vill värna om kärnfamiljen. Vi tolkar det som att ni är emot samkönade äktenskap. Och även adoption mellan samkönade par. Vad är orsaken bakom det?

Ja, vi vill värna kärnfamiljen. Vi är emot samkönade äktenskap, främst av tradition och den kristna värdegrunden. Jag tycker dock inte det är en så viktig fråga. Vad folk gör i sängkammaren är jag som politiker egentligen inte så värst intresserad av. Jag har haft vänner som är homosexuella, jag skulle nog inte framföra just denna fråga som något jag skulle kämpa till sista blodsdroppen för. Men det står i partiprogrammet att vi är emot det, en del andra är mer entusiastiska inför denna programpunkt.

När det gäller den andra programpunkten så förhåller det sig dock på ett helt annat sätt. Vi är starkt emot samkönade adoptioner, och här skriver jag under med mitt eget namn till fullo. Jag jobbar inom skolan och har träffat adopterade barn som helt enkelt inte skulle klarat av att vara barn till ett samkönat par. De har haft mycket stora identifikationsproblem ändå. Hur skulle det då vara att ha ett samkönat föräldrarpar? Jag VET att dessa barn skulle gå under. Jag kände själv en adopterad flicka från Korea som förmodligen tog livet av sig p.g.a. den svåra identifikationskris hon genomgick, självmordet tog mig mycket hårt och jag började se adoption nästan som handel med barn (fast jag har backat på denna punkt).  Regeringens egna utredare AVRÅDDE SAMSTÄMMIGT från samkönad adoption, bara en sådan sak. Alla organisationer, däribland de adopterades egen, har avrått från samkönad adoption. Helt enkelt alla experter har avrått från detta. Ändå tar regeringen beslut om att tillåta denna adoption? Varför? Jag blev mycket, mycket besviken över detta. De offrar barm för att tillfredställa en väljargrupp, det sämsta vårt demokratiska styrelseskick kan frambringa.

Hoppas du fått svar på dina frågor. Jag kanske skulle vilja lägga ut frågorna och svaren på vår hemsida, om det är ok. I redigerat skick då, utan att förvanska varken frågor eller svar naturligtvis. Detta för att många andra kan vara intresserade av samma saker som ni. Det går bra att göra detta utan att namne ge, bara säga ”frågor från gymnasielever” eller något sådant.

Lycka till med ert arbete;-)