Riksdagsdebatten om terrorism (26 januari)

Med anledning av terrordådet på Drottninggatan så lade Sverigedemokraterna ett förslag om en riksdagsdebatt angående islamisk terrorism i riksdagen. Jimmie Åkesson öppnade med ett tal där han poängterade allvaret med dådet på Drottninggatan, ”hade dådet lyckats så skulle följden ha blivit katastrofal”. Åkesson tog också upp det faktum att sprängdådet innan jul inte var en isolerad händelse utan har sin grund i en radikalisering av islamiska grupper i vårt land och att denna extremism är global. I sitt första tal önskade och hoppades Åkesson att övriga ledamöter skulle kunna debattera denna fråga på ett öppet och fördomsfritt sätt.
Fortsättningsvis tog Åkesson upp det uppenbara faktum att jämförelser mellan olika former av extremism, som t.ex. den separatistiska, inte utan vidare kan jämföras och ges samma dignitet i vårt land. Åkesson tycktes bland vissa andra ledamöter ha viss framgång i sina upprepade påpekanden att den sociala bakgrundens betydelse för islamsk terrorism är starkt begränsad.

Beatrice Ask tal var av det mer svävande slaget. Ask målade upp en bild av vårt fria och öppna samhälle, och gärningsmannen på Drottninggatan som en motståndare till vårt öppna samhälle. En inte så kontroversiell ståndpunkt som de flesta av oss kan skriva under på.

Sven Erik Österberg som representerar socialdemokraterna markerade relativt kraftigt mot den islamiska terrorismen i början av sitt anförande. Österberg lovade att han och hans parti skall verka för ökad kontroll av muslimska friskolor och den undervisning som bedrivs där. Därefter tog även Österberg upp all övrig terrorism som ju påbjudet var i denna debatt.

Maria Ferm talade mest om att inte skuldbelägga grupper för enskildas handlingar. Därefter pratade Ferm om att det inte handlar om ideologi utan om socialt utanförskap. Det är ett ställningstagande som enligt erfarenheter och forskning helt enkelt inte stämmer. De unga män som utförde de fruktansvärda attentaten i Londons tunnelbana kom allesammans från en relativt välmående medelklass, bara för att nämna ett exempel. Att ideologi inte skulle ha med islamsk terrorism att göra förefaller också ytterst osannolikt.

I sitt avslutande tal kom Ferm med det fullständigt absurda påståendet att förekomsten av partier som SD kan öka det politiska våldet från extrema islamiska grupper. Sensmoralen är alltså att det parti som påvisar ett allvarligt hot mot vårt land, bär skulden till detta hot och att det kan öka i framtiden. Att det politiska Sverige redan prövat Ferms ”låtgå” linje med icke önskvärt resultat borde vara bevis nog för att Ferms linje inte håller i verkligheten.

Johan Pehrsson från Centerpartiet började sitt tal med att propagera för en förstärkning av handlingsplanen mot terrorism. Därefter tog Pehrsson upp farhågan att vi inte skall glömma övrig terrorism. Det är en farhåga som borde vara stillad med råge efter denna debattstund. Precis alla ledamöter förutom Åkesson ägnade huvuddelen av sina tal åt annan extremism än den islamiska. I andra omgången av ledamöternas tal ägnades större tid åt just den islamska extremismen.

Vänsterpartiets Lena Olsson talade mest om högerextremism, trots att debatten denna dag skulle handla om islamsk extremism. Olsson tog t.o.m. upp mordet på John Hroon, som visserligen utfördes av rasister, men Hroons banemän var knappast politiskt orienterade överhuvudtaget. Som avslutning tyckte Olsson att Åkessons polemik mest liknade en entonig gitarr med endast en sträng. Som lyssnare tyckte man att denna åsikt kom från helt fel person. Olsson själv malde nämligen ideligen på om socialt utanförskap och högerextremism.

Länk DN Åkesson
 
Länk DN Ohlsson
 
Länk SvD

UR kommer inte att fällas av JK, men UR förtjänar kritik

En privatperson har anmält filmen som UR beställt för JK, motiveringen är ”förledande av ungdom”. UR kommer inte att fällas (inte ens jag som är starkt kritisk till UR skulle fälla filmen med den motiveringen) men UR har en märklig framtoning som borde granskas. Ser man UR:s förstasida (25e januari) så baxnar man. Grova sexuella anspelningar som åtminstone jag trodde hörde hemma i grov pornografi ger man glatt utrymme för på sin sida. Sexualundervisning behöver inte likna pornografi.

Vi har grupper i vårt samhälle som vägrar all sexualundervisning för sina barn. Samtidigt ger UR utryck för något som mest liknar grovpornografi. Ett mellanting mellan dessa två ytterligheter skulle vara det mest naturliga i vårt samhälle. Det gamla svenska ordet ”lagom” visar här återigen sin förträfflighet. Dessutom ser flickan på den anmälda bilden livrädd ut, jag hoppas att det inte är en våldtäkt tecknaren skall gestalta.

UR-redaktionen har i många program visat sig kraftigt politiserat och vinklat. Runt 2003 gick ett UR-program där speakerrösten föreslog att man skulle kalla människosmugglare för ”människohjälpare”. Ett värre förakt för våra lagar och regler är svårt att finna, och det i ett utbildningsprogram för ungdomar och barn!

Det är dessutom svårt att politiskt påverka UR. Redaktionen drivs av en styrelse, som i sin tur tillsätts av en förvaltningsstyrelse. Denna förvaltningsstyrelse tillsätts av regeringen, efter samråd med de politiska partierna. Att politiskt påverka denna stiftelse är hart när omöjligt, trots att hela verksamheten betalas med licenspengar. Meningen med hela detta upplägg var att den inte skulle kunna påverkas politiskt. Tanken var mycket god, men nu står vi inför det faktum att UR:s organisation är politiserad, men alltså inte kan påverkas.

Länk DN  

Osmaklig jakt – osmaklig lobbyverksamhet

Jag läser i SvD om en glesbygdsbo som påtalar det faktum att högljudda varghatare gör sig till talesmän för hela glesbygdsbefolkningen. Jag har lite samma erfarenhet själv. Äldre jaktintresserade män avskyr måhända vargen, men det finns andra grupper som bebor vårt vidsträckta land. Hur vore det med lite genusperspektiv och åldersperspektiv i just denna fråga? Publicisten i SvD har bara bott 30 år i Bergslagen, så hon blir väl antagligen kallad ”jävla 08”.

Jag vet att jag tjatar och jag lovar att detta blir mitt sista inlägg i denna fråga (för i år). Men att en högljudd grupp i landsbygden gör sig till talesmän för hela glesbygdsbefolkningen är bara en aspekt för det odemokratiska i denna vargpolitik. I riksdagen bedriver en förening, av alla de tusentals vi har i vårt land, hård lobbyverksamhet. Detta förbund är Jägareförbundet, som syns överallt, i korridorer och i hissar. Miljöpartiet som nu är ett ganska stort riksdagsparti har aldrig med ett ord nämnt denna intensiva lobbyverksamhet, vilket jag tycker är väldigt märkligt. Miljöpartiet som alltså är emot vargjakten och skall vara vårt främsta miljöparti håller tyst, i stället är den en ”främlingsfientlig” sverigedemokrat som reagerar, världen kan tyckas vara upp och ner. 

Länk SvD

Årets vargjakt har startat – Jägareförbundets lobbyverksamhet har gett resultat

Årets vargjakt har startat, det är med andra ord julafton för jägarna och raka motsatsen för vissa av oss andra, som inte tycker om denna jakt. Jag respekterar vargen som den skicklige jägare den är, jag anser också att den hör hemma i vår natur. Vargen har nästan alltid funnits i vårt land, förutom under en ganska lång period då den var utrotad. Från 1965 till 1980-talet var vargen borta från vårt land. Vargen har dock minskat tidigare p.g.a. intensiv jakt, då har den dock räddats av krig och hungersnöd, som drastiskt minskat jakten på varg.

Vi ser att det tydligen går bra att leva tillsammans med vargen när det är tider av hungersnöd och krig. När vi får det bättre tycker vi tydligen inte att vi har råd med detta naturliga djur i våra skogar, det är bedrövligt! Våra svenska jägare anser inte att de vill dela älgar, rådjur och andra bytesdjur med vargen. Samerna anser sig inte heller ha råd med vargen i vårt land. Bakgrunden är att fordom fanns det vildren i våra norra landskap. Samerna lade dock beslag på samtliga renar, så även vildrenen (som genetiskt torde vara identisk med tamrenen) försvann från vår natur. Just därför var vargarna tvungna att börja jaga de renar som fanns kvar, även om de tillhörde samerna.

Det har tidigare förkommit uppgifter på den mycket aggressiva lobbyverksamhet av Jägareförbundet. Så här stod det förra året på SVT:s hemsida.

Jägareförbundet, som har varit en drivande lobbyorganisation bakom beslutet att tillåta vargjakt håller kurser där riksdagsledamöter får lära sig att skjuta och ta jägarexamen.

I källaren under riksdagens plenisal finns en skjutbana, där medlemmarna i riksdagens jaktklubb kan träna upp sina färdigheter med geväret. De folkvalda politikerna kan ta jägarexamen på arbetstid.

Enligt en undersökning som Agenda gjort är Jägareförbundet bland de mest aktiva när det gäller möten med rikspolitiker.

Denna mycket aggressiva lobbyverksamhet är direkt osmaklig i ett demokratiskt system som vårt, även om vi måste acceptera en viss sådan verksamhet. Att riksdagsmän inte blir påverkade om de av Jägareförbundet fått ta gratis jägarexamen, på arbetstid, är det absolut ingen som tror. Jag gick själv förbi ett tidsskriftställ i korridoren till riksdagshuset. En del föreningar och organisationer hade lagt ut sin tidning där. Jägarförbunden i vårt land hade lagt ut hela tre olika tidsskrifter i detta ställ. Det är i sig inget som strider mot några etiska regler, men det stack verkligen ut. Tillsammans med övriga uppgifter om lobbyverksamhet är det mycket magstarkt.

Jag undrar varför inte Miljöpartiet reagerat mot denna lobbyverksamhet, som så uppenbart bedrivs mitt framför ögonen på dem. De är emot vargjakten, men reagerar inte speciellt hårt på den. Varför är det jag och inte Maria ferm som tar upp detta med Jägareförbundets lobbyverksamhet? Det är något skumt med Miljöpartiet.

Länk SVT lobbyverksamhet

Länk SvD

Länk DN

Nej till Turkiet som EU-medlem

Carl Bildt skriver i en SvD-artikel om EU och de utmaningar som väntar organisationen. Som den nyliberal han är så ser han EU från sitt perspektiv och globaliseringen lyser som en vägledande stjärna framför ögonen på Bildt. Mycket handlar om ekonomi självklart, men också om det Bildt kallar en gemensam utrikespolitik. Jag själv som medborgare i Sverige vill inte ha en gemensam utrikespolitik med vitt skilda nationer i Europa. Frågan är varför vi skall ha detta. Vi kan självklart få en starkare röst med hela EU i ryggen, men om själva politiken blir urvattnad p.g.a. långtgående kompromisser får det i alla fall ingen effekt.

Den brännande frågan är ändå medlemskap för Turkiet i EU. Vi har inlemmat många Europeiska nationer i EU:s organisation på senare år, med varierande resultat får man säga. Så här argumenterar Bildt i sin artikel.

Just nu handlar mycket om Turkiet. Förhandlingarna om Cypern står och väger. På sina håll har primitivt hetsande mot muslimer stärkt ett också politiskt ifrågasättande av Turkiet som framtida medlem.

Turkiet är ifrågasatt utan ”primitivt hetsande mot muslimer”, men den senaste tidens händelser har ju inte ökat Turkiets aktier naturligtvis.  Turkiet ligger inte ens i Europa, förutom en pytteliten del. Demokratin är ytterst diskutabel i Turkiet. Vi tar vad jag vet, fortfarande emot politiska flyktingar från Irakiska Kurdistan. Att låta en nation bli EU-medlem som vi tar emot politiska flyktingar ifrån är fullständigt uteslutet. Bildt bryr sig förmodligen inte om sådana detaljer. Vidare i artikel står det.

På sikt tror jag att EU kommer att behöva­ Turkiet minst lika mycket som Turkiet behöver EU. Och det är viktigt för unionens globala roll att vi visar att vi menar allvar med att vår samarbetstanke inte reser religiösa murar. I vårt Europa ryms inte bara katoliker, ortodoxa och lutheranska kristna, utan lika självklart också judar och muslimer av olika bekännelser liksom de som föredrar att söka sina värderingar oberoende av någon religion.

Vi reser självklart inga religiösa murar bara för att vi inte tar in en nation i EU, Bild blandar ihop korten rejält här. Vi kan lika gärna överföra samma resonemang på Libyen, Tunisien eller Marocko. Tar vi inte in dessa nationer i EU reser vi religiösa murar. Vi jämför vad Bildt lite längre ned i sin artikel skriver om de forna öststaterna.

Tyvärr finns det skäl att tala om tendenser till en demokratisk reträtt i de östligare delarna av vårt Europa. Tragisk i sin tydlighet är utvecklingen i Vitryssland, och det är av yttersta vikt för vår trovärdighet som fackelbärare för friheten att vi är tydliga och kraftfulla i vår reaktion när det gäller utvecklingen I vårt östra grannskap.

Lukasjenko:s styre i Vitryssland är i det närmaste diktatoriskt. Väst skulle egentligen kritisera Lukasjenko (Lukasjenka på vitryska) ännu mer än vad som nu är fallet. Men Bildt talar om ”de östligare delarna av Europa”. Vi undrar då om Turkiet är mer demokratisk än ”de östligare delarna av Europa”? I annat fall undrar vi varför Bildt vill lyfta fram Turkiet som en framtida EU-medlem, och inte med ett ord nämner de demokratiska problem som finns där (bl.a.), samtidigt som han nämner andra stater som demokratiska problem.

Vi i SD säger bestämt nej till Turkiet som EU medlem, vi säger nej till en utvidgning överhuvudtaget, det börjar bli dyrt nu. Alternativt ser vi helst att Sverige går ur EU, om nu Turkiet skall bli EU-medlem. Frågan inställer sig om vi skall ta hand om våra egna gamla, sjuka och hemlösa, eller skicka pengarna till EU:s budget som snart kan liknas vid ett svart hål.

Länk SvD