Alf Svensson om demokratibegreppet

Förre KD-ordföranden Alf Svensson har på SvD opinion låtet publicera sig med en intressant artikel som handlar om demokrati i samband med de resningar som skett i arabvärlden senaste tiden. Frågan är komplex och Svensson rör sig egentligen på flera plan samtidigt, så det är svårt och komplicerat att kommentera samt att i förekommande fall, bemöta honom.

Det Svensson menar är att demokrati innebär mer än fria val och att det finns innebörder i demokratibegreppet som också måste tillgodoses. Svensson tar exemplet att Muslimska Brödraskapet vinner ett korrekt val i Egypten och beslutar att utrota staten Israel. Svensson menar att detta beslut strider mot demokratiska principer. Självklart är det ett mycket dåligt och vansinnigt beslut om Egyptens regering skulle taga ett sådant beslut. Däremot strider inte beslutet direkt mot demokratiska principer, men det är ett lika dåligt beslut i alla fall. Svensson verkar utgå ifrån att alla demokratiska beslut är bra och att alla odemokratiska beslut är dåliga. Naturligtvis tas en del mycket dåliga beslut på fullt legitima och demokratiska vägar, Svensson tänker helt enkelt fel här. Bara för att ett beslut är katastrofalt dåligt betyder det inte per se att det behöver odemokratiskt. Så här skriver Svensson i sin artikel.

Kurslitteratur för universitet och högskolor – i statskunskap – är synnerligen viktig, men jag är förstås övertygad om att skolan, allt från förskolan, har som sin allra viktigaste uppgift att inpränta respekten för alla människors lika värde. Det är den grundläggande förutsättningen för att hålla rasism och främlingsfientlighet borta. Den grundläggande förutsättningen för demokrati. Fria val räcker inte som kriterium för vad vi ska karakterisera som demokrati.

Här blandar Svensson in ”respekten för alla människors lika värde” i demokratibegreppet. Men vad betyder detta, rent konkret? Jag har egentligen ingen aning, för mig är det en fin devis av politiker som innerst inne förmodligen anser sig själva lite förmer än mannen på gatan. Annars kan man ju lätt få för sig att denna devis enligt Svensson själv inte gäller t.ex. Muslimska Brödraskapet. Det finns en stor fara med att lägga in storheter som ”respekt” och ”människor lika värde” i demokratibegreppet. Detta eftersom en politiker gärna plockar in de värden som just han vurmar för i dessa begrepp. Det hela brukar enligt logiska slutledningsprinciper mynna ut i att ”jag är demokrat, du som tycker annorlunda är det inte.” Vi förstår direkt att detta synsätt inte är så demokratiskt.  

Sedan plockar Svensson in rasism och främlingsfientlighet i sitt resonemang. Det är mycket olyckligt eftersom just dessa begrepp sammanblandas frekvent med kritik av immigrationspolitiken. Det kan inte heller sägas strida mot demokratiska principer om någon människa är allmänt fientlig till främlingar, det måste i så fall hänföras till personliga tillkortakommanden. Däremot strider det mot alla demokratiska principer att inte få uttala sig om en regeringens politik, detta gäller på finansområdet såväl som på immigrationsområdet. Därefter skriver Svensson så här.

Om en nation söker medlemskap i EU och i sin lagstiftning har dödsstraff eller om en nation i en folkomröstning får majoritet för dödsstraff så hör en sådan nation inte hemma i EU. Eftersom EU hyser åsikt att dödsstraff och demokrati är oförenligt.

Vi skulle kunna skriva en lång artikel bara om uttalandet att ”EU är emot dödsstraff”. Det är ett slarvigt uttalande som saknar empirisk grund till dess att hela EU får folkomrösta i frågan. Själv är jag emot dödsstraff men jag är allergisk mot de svepande egna tolkningar som Svensson ägnar sig åt. Jag är emot dödsstraff, men jag anser självklart inte att dödsstraff och demokrati är oförenliga, det anser man säkert inte i USA heller. Här ser man en oerhörd svaghet i Svenssons tänkande, alla demokratiska beslut måste på något outgrundligt sätt vara bra, och tvärtom. Verkligheten ser tyvärr inte ut så.  Till sist formulerar Svensson återigen sin definition på demokrati.

Om demokrati utgår från något annat än att varje människa har ett och samma värde, ett okränkbart värde, så finns det all anledning att vara mer än ifrågasättande. Men detta är verkligen inte liktydigt med att allt mänskligt beteende ska försvaras eller förklaras acceptabelt.

Ja, demokrati utgår från ett annat värde. Demokrati utgår från att varje människa har en röst och en chans att påverka styret av det egna landet och kommunen. Demokrati utgår från att vi alla har yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Varför är Svensson så rädd för dessa demokratiska fundamenta? Ett ”okränkbart värde” vad skulle det mynna ut i rent konkret? Människor i vårt land känner sig kränka hela tiden medan människor som lever i rena hårda diktaturer aldrig känner denna känsla. Vad menas med ett ”okränkbart värde”? Att inte ha dödsstraff? Det låter fint men är ett luddigt begrepp som inte förpliktar till så mycket. Dessutom kan politiker plocka in lite av vad de själva vill i dessa lite mer fluffiga begrepp, det är livsfarligt.

Låt oss hålla demokratibegreppet rent och ofördärvat. Låt oss inte föra in fluffiga storheter som kan tolkas lite hur man själv vill och som med fördel kan användas mot meningsmotståndare. Då förvandlas hela demokratibegreppet till något odemokratiskt. Låt oss också konstatera att bra eller dåliga beslut inte behöver ha något direkt samband med om de är demokratiskt fattade eller inte. Historien innehåller en mängd demokratiskt fattade beslut som varit direkta tragedier i sin förlängning.

Länk SvD

Seriös journalistik?

När jag under torsdagen var på riksdagskansliet så dök Lena Sundström en annan journalist upp. Tydligen skulle en intervju äga rum med TV4. När jag gick ett ärende i korridoren så stod den manlige journalisten och Sundström vid kaffeautomaten och tog för sig. Plötsligt ropar mannen i Sundströms sällskap ”jag tar svart kaffe, black is beauty, BLACK IS BEAUTY, HÖ; HÖ HÖ!”. Tydligen måste mannen ha adresserat sitt gormande åt mig, eftersom jag just då var den enda personen i korridoren förutom de två journalisterna.

Tja, själv har jag aldrig haft något emot färgen svart, även om min favoritfärg är en annan. Jag har lite svårt för färgerna rosa och skärt, annars är alla andra färger ok för mig. Jag har lite svårt att förstå gormandet faktiskt, dessutom är beteendet inte riktigt vad man väntar sig av seriösa journalister (om de nu tycker att de är detta).

Efter intervjun så twittrade Lena Sundström detta.

Jag tycker inte heller detta twittrande verkar så visare seriöst av en journalist, direkt efter en intervju. Dessutom så hörde jag mig för lite och det verkar vara med tveksamhet som denna intervju gjordes. Det skall bli spännande att läsa vad de två seriösa journalisterna fick fram av intervjun.    

På tal om seriös journalistik så bjuder SvD på detta i en artikel om alliansens uppgörelse med MP om de illegala immigranterna. Ledarredaktionen på SvD konstaterar helt riktigt att människor som inte har rätt att vistas här har får rätt till både skola och vård. Det hela är ologiskt och bryter mot självklara principer. Vad skall vi ha lagar och regler till om lagarna verkar på tvärs mot varandra. En lag säger att en person inte har rätt att befinna sig i vårt land, en annan lag säger att samma person har rätt till vård och skola. Detta är mycket märkligt och Reinfeldt har säkert sjunkigt rejält i anseende efter denna uppgörelse, också hos många moderater som inte är alltför ”nya”.

Det är med bedrövelse och sorg jag ser att Alliansen tillsammans med MP eroderar hela vårt rättssystem och tar beslut som på sikt kommer att få mycket negativa följder för vårt land. Reinfeldt verkade efter uppgörelsen mest nöjd med att ha klämt till och stängt dörren för SD. En statsminister skall inte agera på detta sätt, det är ovärdigt och skadligt för landet, oavsett vad han tycker om ett annat parti.  

Länk SvD

Riksdagsdebatten om terrorism (26 januari)

Med anledning av terrordådet på Drottninggatan så lade Sverigedemokraterna ett förslag om en riksdagsdebatt angående islamisk terrorism i riksdagen. Jimmie Åkesson öppnade med ett tal där han poängterade allvaret med dådet på Drottninggatan, ”hade dådet lyckats så skulle följden ha blivit katastrofal”. Åkesson tog också upp det faktum att sprängdådet innan jul inte var en isolerad händelse utan har sin grund i en radikalisering av islamiska grupper i vårt land och att denna extremism är global. I sitt första tal önskade och hoppades Åkesson att övriga ledamöter skulle kunna debattera denna fråga på ett öppet och fördomsfritt sätt.
Fortsättningsvis tog Åkesson upp det uppenbara faktum att jämförelser mellan olika former av extremism, som t.ex. den separatistiska, inte utan vidare kan jämföras och ges samma dignitet i vårt land. Åkesson tycktes bland vissa andra ledamöter ha viss framgång i sina upprepade påpekanden att den sociala bakgrundens betydelse för islamsk terrorism är starkt begränsad.

Beatrice Ask tal var av det mer svävande slaget. Ask målade upp en bild av vårt fria och öppna samhälle, och gärningsmannen på Drottninggatan som en motståndare till vårt öppna samhälle. En inte så kontroversiell ståndpunkt som de flesta av oss kan skriva under på.

Sven Erik Österberg som representerar socialdemokraterna markerade relativt kraftigt mot den islamiska terrorismen i början av sitt anförande. Österberg lovade att han och hans parti skall verka för ökad kontroll av muslimska friskolor och den undervisning som bedrivs där. Därefter tog även Österberg upp all övrig terrorism som ju påbjudet var i denna debatt.

Maria Ferm talade mest om att inte skuldbelägga grupper för enskildas handlingar. Därefter pratade Ferm om att det inte handlar om ideologi utan om socialt utanförskap. Det är ett ställningstagande som enligt erfarenheter och forskning helt enkelt inte stämmer. De unga män som utförde de fruktansvärda attentaten i Londons tunnelbana kom allesammans från en relativt välmående medelklass, bara för att nämna ett exempel. Att ideologi inte skulle ha med islamsk terrorism att göra förefaller också ytterst osannolikt.

I sitt avslutande tal kom Ferm med det fullständigt absurda påståendet att förekomsten av partier som SD kan öka det politiska våldet från extrema islamiska grupper. Sensmoralen är alltså att det parti som påvisar ett allvarligt hot mot vårt land, bär skulden till detta hot och att det kan öka i framtiden. Att det politiska Sverige redan prövat Ferms ”låtgå” linje med icke önskvärt resultat borde vara bevis nog för att Ferms linje inte håller i verkligheten.

Johan Pehrsson från Centerpartiet började sitt tal med att propagera för en förstärkning av handlingsplanen mot terrorism. Därefter tog Pehrsson upp farhågan att vi inte skall glömma övrig terrorism. Det är en farhåga som borde vara stillad med råge efter denna debattstund. Precis alla ledamöter förutom Åkesson ägnade huvuddelen av sina tal åt annan extremism än den islamiska. I andra omgången av ledamöternas tal ägnades större tid åt just den islamska extremismen.

Vänsterpartiets Lena Olsson talade mest om högerextremism, trots att debatten denna dag skulle handla om islamsk extremism. Olsson tog t.o.m. upp mordet på John Hroon, som visserligen utfördes av rasister, men Hroons banemän var knappast politiskt orienterade överhuvudtaget. Som avslutning tyckte Olsson att Åkessons polemik mest liknade en entonig gitarr med endast en sträng. Som lyssnare tyckte man att denna åsikt kom från helt fel person. Olsson själv malde nämligen ideligen på om socialt utanförskap och högerextremism.

Länk DN Åkesson
 
Länk DN Ohlsson
 
Länk SvD

UR kommer inte att fällas av JK, men UR förtjänar kritik

En privatperson har anmält filmen som UR beställt för JK, motiveringen är ”förledande av ungdom”. UR kommer inte att fällas (inte ens jag som är starkt kritisk till UR skulle fälla filmen med den motiveringen) men UR har en märklig framtoning som borde granskas. Ser man UR:s förstasida (25e januari) så baxnar man. Grova sexuella anspelningar som åtminstone jag trodde hörde hemma i grov pornografi ger man glatt utrymme för på sin sida. Sexualundervisning behöver inte likna pornografi.

Vi har grupper i vårt samhälle som vägrar all sexualundervisning för sina barn. Samtidigt ger UR utryck för något som mest liknar grovpornografi. Ett mellanting mellan dessa två ytterligheter skulle vara det mest naturliga i vårt samhälle. Det gamla svenska ordet ”lagom” visar här återigen sin förträfflighet. Dessutom ser flickan på den anmälda bilden livrädd ut, jag hoppas att det inte är en våldtäkt tecknaren skall gestalta.

UR-redaktionen har i många program visat sig kraftigt politiserat och vinklat. Runt 2003 gick ett UR-program där speakerrösten föreslog att man skulle kalla människosmugglare för ”människohjälpare”. Ett värre förakt för våra lagar och regler är svårt att finna, och det i ett utbildningsprogram för ungdomar och barn!

Det är dessutom svårt att politiskt påverka UR. Redaktionen drivs av en styrelse, som i sin tur tillsätts av en förvaltningsstyrelse. Denna förvaltningsstyrelse tillsätts av regeringen, efter samråd med de politiska partierna. Att politiskt påverka denna stiftelse är hart när omöjligt, trots att hela verksamheten betalas med licenspengar. Meningen med hela detta upplägg var att den inte skulle kunna påverkas politiskt. Tanken var mycket god, men nu står vi inför det faktum att UR:s organisation är politiserad, men alltså inte kan påverkas.

Länk DN  

Osmaklig jakt – osmaklig lobbyverksamhet

Jag läser i SvD om en glesbygdsbo som påtalar det faktum att högljudda varghatare gör sig till talesmän för hela glesbygdsbefolkningen. Jag har lite samma erfarenhet själv. Äldre jaktintresserade män avskyr måhända vargen, men det finns andra grupper som bebor vårt vidsträckta land. Hur vore det med lite genusperspektiv och åldersperspektiv i just denna fråga? Publicisten i SvD har bara bott 30 år i Bergslagen, så hon blir väl antagligen kallad ”jävla 08”.

Jag vet att jag tjatar och jag lovar att detta blir mitt sista inlägg i denna fråga (för i år). Men att en högljudd grupp i landsbygden gör sig till talesmän för hela glesbygdsbefolkningen är bara en aspekt för det odemokratiska i denna vargpolitik. I riksdagen bedriver en förening, av alla de tusentals vi har i vårt land, hård lobbyverksamhet. Detta förbund är Jägareförbundet, som syns överallt, i korridorer och i hissar. Miljöpartiet som nu är ett ganska stort riksdagsparti har aldrig med ett ord nämnt denna intensiva lobbyverksamhet, vilket jag tycker är väldigt märkligt. Miljöpartiet som alltså är emot vargjakten och skall vara vårt främsta miljöparti håller tyst, i stället är den en ”främlingsfientlig” sverigedemokrat som reagerar, världen kan tyckas vara upp och ner. 

Länk SvD