Bevara strandskyddet

I en artikel på SvD opinion går tre personer med varierande bakgrund ut och propagerar för en uppluckring av strandskyddet. En av undertecknarna är t.o.m. en f.d. domare i miljööverdomstolen. Det är lätt att förstå enskilda kommunalpampars vilja att göra sin avfolkningskommun attraktivare genom att luckra upp strandskyddet. Det är lika lätt att förstå vilken typ av fastigheter som skulle utnyttja denna uppluckrade strandskyddslag, nämligen sommarstugefastigheter. I princip skulle alltså ett uppluckrande av strandskyddslagen inte i verkligheten hjälpa dessa avfolkningskommuner speciellt mycket. Att erodera vår strandskyddslag enbart för att lokalbefolkningen skall riva sin nuvarande fastighet för att bygga en ny vid vattnet verkar inte heller klokt på lång sikt. I framtiden kan det just vara naturvärdena som gör dessa avfolkningskommuner attraktiva. Att då förstöra dessa värden är vansinne. Så här skriver författarna till artikeln.

Föreställ dig att du som beslutsfattare står vid ett stenigt strandparti vid Glesträsksjön där inga turister synts till på hundra år och blickar ut över ett oändligt sjölandskap. Du ska pröva en av årets få ansökningar om att få bygga i kommunen och svarat blir nej därför att det inte finns något ”särskilt skäl”, det vill säga därför att ingen har byggt där förut. En sådan lagstiftning tappar i respekt och leder till motsättningar mellan landsbygd och centralmakt.

Det finns i princip inga orörda områden där "inga turister synt till på hundra år". Bebygger man däremot stränderna lär det inte komma några turister på de nästa hundra åren. Frågan är också vem som kommit in med ansökan om att bebygga stranden. Är det en 08:a som vill ha en liten sommarstuga där?  Är det en människa som redan är bofast i kommunen? Skall en beviljad ansökan för byggandet vara kommunen till verklig nytta skall det helst vara en inflyttande storstadsbo (i alla fall en som kommer utanför kommunen) som tänkt sig att börja ett nytt liv i kommunen med arbete, skola och allt annat som hör ett modernt liv till.

Enligt den argumentation som författarna själv använder så kan ju hela strandlinjen bebyggas när de väl beviljat en ansökan. Det innebär i förlängningen att strandskyddet upphävs. Om det är som jag befarar, att de flesta ansökningar gäller sommarstugor för t.ex. folket kring Stureplan, så är inte jag beredd att upphäva strandskyddet för detta. Så här argumenterar författarna för sin sak. Jag svarar direkt efter författarnas argument.

Vad skulle då hända om strandskyddet ändrades till att innefatta en mer nyanserad prövning där lokala aspekter vägs in och där kravet på i förväg utpekade LIS-områden togs bort? Skulle kommunerna och överprövande domstolar bortse från allmänhetens behov av fria stränder?  

Ja det tror jag att de skulle göra i många fall. Vi vet hur oerhört känsliga vissa kommunalpolitiker är för starka särintressen, och fagra löften.

Skulle de misslyckas med att göra kloka prövningar som är anpassade till lokala förutsättningar?

Ja, de skulle de sannolikt. Inte p.g.a. bristande intellektuell kapacitet utan p.g.a. att de ger efter för påtryckningar och fagra löften, kanske t.o.m. rena mutor.

Skulle byggnadsaktiviteten öka så att Sveriges finaste stränder blir fullbyggda?

Ja, på sikt tror jag absolut det. Vi ser gång på gång att är det för mycket pengar med i bilden så bortser man från vilka andra värden som helst. I Botkyrka kommun så tvekar man inte att skövla Hågelbyområdet för löften om säsongsarbeten och lite rush i kommunen.

Skulle byggandet hota sådana växt- och djurarter som för sin överlevnad är beroende av strandmiljöer?

En normal svensk kommunalpamp vet inte ens om att det finns speciella växt och djurarter som är beroende av strandmiljöer. 

Strandskyddet infördes i en tid när det bodde färre människor i vårt land än det gör i dag. Ändå valde dåtidens politiker att införa det. Strandskyddet infördes för att bevara naturvärden till kommande generationer. Det infördes för att allmänheten skulle ha tillgång till naturen, för att kunna uppleva vårt land och för att kunna koppla av efter hårt arbete. Det är lätt att inse hur mycket stränder vi har i vårt land, vilket författarna påpekar. Men det handlar inte om dagens människor och dagens situation, det handlar om morgondagens människor. Vår förmåga att tänka långsiktigt verkar hela tiden försämras av någon underlig anledning. Det handlar också om att för framtida generationer bevara karaktären av vårt land.   

Nordöstrand

Låt mig berätta en sann anekdot. När jag var ung båtluffade jag i Stockholms skärgård, med tält och sovsäck. Det var en underbar tid på många underbara öar. Tack alla ni kloka människor som tidigare slagit vakt om allemansrätten och andra förståndiga lagar. Inför sista natten tog jag dagens sista båt ut till Husarö. Där var hela ön bebyggd med små bungalows, så att man hela tiden var inom synhåll från någon liten uthyrningsbod. Enligt allemansrätten får man då inte slå läger. Jag traskade runt i timmar för att hitta en plätt där man inte kunde skönja ett enda litet tak. Tyvärr hade de boende på ön varit så smarta så att det faktiskt inte fanns någon plats där allemansrätten gällde för uppsättande av tält.

Till slut var jag tvungen att ändå slå upp mitt tält. Jag bar på en 30 kilos ryggsäck och hade min hund i släptåg (t.o.m. han började knäa). När jag så slagit upp mitt tält kl 23 på kvällen så kom en gormade skrikande man stormandes fram mot mig. Han vevade med armarna och skrek "du är inom synhåll från min bungalow (en liten bit av taket syntes) försvinn din jävla 08:a!". Det var bara att packa ihop tältet och promenera vidare, tills morgonbåten kom.

Så efter det blev min slutsats att när privata intressen ställs mot allmänhetens intresse så förlorar allmänhetens alla dagar på året, om inte lagar gör att allmänhetens intresse skyddas. Jag kan fortfarande se bilden av den skrikande högröda mannen framför mig, det är bilden av särintressena. Jag kan fortfarande se bilden av min dödströtta hund som jag med milt våld fick tvinga vidare. Jag är säker på att vi måste ha starka lagar som skyddar allmänhetens intressen, den skrikande ilskne mannen från Husarö övertygade mig.        

Länk SvD

Ylva Johansson bidrag till jämställdheten

Att Ylva Johansson i dag går ut i en debattartikel och kritiserar sin nyvalde partiledare Juholt bryter nog mot alla konventioner, jag har aldrig varit med om det förr. Förmodligen är Johanssons utspel ett tecken på den kris socialdemokratin befinner sig i. Socialdemokratin har lämnat sina gamla värderingar och sina ursprungliga väljargrupper. Från att ha varit ett parti för arbetare och lägre tjänstemän så har (S) utvecklats till något allmänflummigt parti med otydliga konturer där floskler och retorik tagit över från att utgå från en politisk agenda. Ylva Johanssons artikel är ytterligare ett bevis på detta. Så här skriver Johansson i sin artikel.

Många viktiga frågor står på dagordningen för socialdemokratin: jobben, rättvisan, välfärden. Men något saknas: jämställdhetsperspektivet.

Precis, Juholt har inte hela tiden käbblat om den bristande jämlikheten i världens kanske mest jämlika land. Juholt har dragit den riktiga slutsatsen att detta inte ger så värst många röster vid de allmänna val vi har. Däremot har ingen riksdagsledamot gjort mer för att vi skulle få ett mer ojämlikt samhälle än Johansson.

Jag läser just nu om skolans kommunalisering, ingen reform i modern tid har ensamt haft en mer differentierande effekt på vårt samhälle och dess befolkning än just denna. Forskare efter forskare kommer fram till samma resultat, kommunaliseringen tillsammans med övriga skolreformer har gjort att skillnaderna mellan elevers resultat och start i livet ökat markant. När frågan avgjordes i riksdagen spelade Johansson en avgörande roll för att denna oerhört starkt kritiserade reform röstades igenom. Det var Johansson, som då tillhörde Vänsterpartiet, som blev tungan på vågen för V:s ställningstagande och att förslaget skulle gå igenom i riksdagen.

Johansson bryr sig dock föga om den skillnad i unga människor start i livet denna reform orsakat. I stället ställer hon krav på sin nyvalde partiledare att han, likt sin företrädare, skall rabbla fraser om hur synd det är om den svenska kvinnan, som förvisso lever i världens mest jämställda nation. Vi tar ett exempel på Johanssons argumentation.

En kvinna i Sverige tjänar i genomsnitt 18.600 kr i månaden på sitt arbete. En man tjänar i genomsnitt 26.400 kr (siffrorna är från 2009). Det skiljer alltså 7.800 kr varje månad mellan hans och hennes lön. Det är mycket pengar. På ett år blir det 93.600 kr. Det är långt mer än hela årskostnaden för maten för en tvåbarnsfamilj. På tio år blir skillnaden nästan en miljon kr. Vilka insatser vill du göra för att höja kvinnors löner?  

Dessa inkomstskillnader beror ju på att män och kvinnor väljer olika yrken och karriärer. En ingenjör tjänar mer än en lärare. Kvinnor blir lärare och män ingenjörer (varför det är så kan vi diskutera, det är inte bra i alla fall). Dessutom har Ylva Johannson själv bidragit till att lärarnas löneutveckling försämrats ytterligare genom att hon själv drev igenom kommunaliseringen av skolan. Ylva Johansson har alltså själv bidragit till att inkomster mellan kvinnor och män ökat drastiskt. Skillnaden mellan män och kvinnor som har samma yrke och tjänstgöringsår är försvinnande liten.

Socialdemokratin består av minst två falanger. En falang representerar Sahlin och tydligen Johansson. Denna falang sätter floskler och retorik om jämställdhet, HBT-frågor och andra mer eller mindre flummiga frågor på dagordningen. Som väl är kommer en sådan politik aldrig mer att leda till någon regeringsmakt. Den falang Juholt representerar har åtminstone något mer konkreta frågor på sin dagordning. Men mer än något annat så visar Johanssons artikel på den kris Socialdemokratin fortfarande befinner sig i.

Länk DN

Tack public service

Så fick jag då in min replik på Bjurwalds artikel. Jag förde en diskussion med SVT-Debatt och de menade väl att de helst villa ha partiledarens underskrift eller något skriver av honom, alternativt att ett hel hoper SD-folk skrev under artikeln. Det är ju så att en partiledare sällan replikerar på en debattsite. Att samla in en hög med underskrifter låter väl sig göras, men det är tveksamt hur bra det egentligen är. Ju fler namnunderskrifter under artiklarna på DN-debatt, ju mer misstänksam blir jag, ofta är det ren lobbyverksamhet när artiklarna har en lång rad underskrifter. Jag vill minnas att i boken "Medietränad" varnade de för artiklar med allför många underskrifter. Men visst, vi kan nog också lämna in artiklarna med många underskrifter. 

Jag förde som sagt en diskussion med SVT-Debatt, något som inte går att göra med t.ex. TV4, DN eller SvD. Det är skillnaden mellan public service och privata aktörer. Privata aktörer som TV4 kan helt enkelt räcka långfingret åt dig när du säger att du vill ha replikrätt, vilket de också gör. Både DN och SvD har räckt långfingret när det varit befogat med replikrätt. Just därför är jag för public service, de håller helt klart en högre moralisk nivå. Sedan vet inte jag om de överhuvudtaget hade tänk publicera en replik från början, och jag lär väl aldrig få veta det heller.

Länk SVT-debatt min replik

Att sätta bocken som trädgårdsmästare

Regeringen har som bekant initierat en utredning om ”Ett effektivare arbete mot främlingsfientlighet och liknande former av intolerans”[LÄNK]. Ansvarig för detta initiativ från regeringens håll är Erik Ullenhag, som fick en rivstart på sin nya post som integrationsminister med denna omtalade utredning. Läser man kommittédirektivet angående utredning så hittar man en del märkliga formuleringar. Det står bl.a. att det faktiskt inte finns någon riktig definition på begreppet “främlingsfientlighet”. Trots att begreppen som skall styra utredningen inte är definierade så sätter man alltså igång detta projekt. När sedan ansvarig utredare tillsätts, så visar det sig att den som skall sköta denna utredning är Bengt Westerberg, mannen som ser främlingsfientlighet hos varenda person som inte tvångsmässigt hyllar det mångkulturella samhället till sista byggsten. 

Finns det någon människa i detta land som saknar varje uns av förtroende för en utredning om främlingsfientlighet så är det Westerberg. Misstankarna att utredningen i själva verket är riktat mot ett riksdagsparti, nämligen SD, minskade inte med valet av Westerberg som utredare. Av en slump läste jag t.o.m. på Wikipedia om att en regeringskälla läckt till SvD att hela utredningen är just riktat mot SD [LÄNK]. Bengt Westerberg utmärkte ju sig som partiledare när han 1991 tågade ur TV-studion då han inte ville sitta i samma soffa som Ian Wachtmeister. Så mycket för tolerans för de som har en annan åsikt, Ullenhag har mycket riktigt satt bocken som trädgårdsmästare, vilket Johan Lundberg skriver i en Newsmillsartikel [LÄNK]. Så här skriver Lundberg I sin artikel på Newsmill.

Scenen är närmast legendarisk: Ny demokrati hade 1991 blivit invalt i riksdagen och i tv-uppföljningen reste sig Bengt Westerberg och gick ut ur studion, när Ian Wachtmeister och Bert Karlsson var på väg att ta plats i soffan. Samme Westerberg utsågs härom veckan till att utreda främlingsfientlighet och rasism, vilket han kommenterade med orden: "Varje ny generation måste vinnas för tolerans och demokrati".

Hur trovärdig Westerberg är som toleransens apostel får var och en själv bedöma. Jag själv anser att Westerberg representerar den typiskt svenska dubbelmoralen. Den innebär att man skriker högt om tolerans och mångfald, ändå tills man stöter på någon som anmäler en avvikande åsikt, då far man ut i grova anklagelser som saknar varje grund. Vidare I Lundbergs artikel.

Man kan undra om det inte är att sätta bocken som trädgårdsmästare, när man tillsätter en person för att utreda hur människors bör bli mer toleranta och demokratiska, som själv, åtminstone 1991, lyckades ge intoleransen mot annorlunda åsikter och mot demokratiskt valda partiledare ett ansikte. Bengt Westerbergs beteende 1991 var på intet sätt unikt.

Det förebådade "Vi gillar olika"-kampanjen 2010, där man med kavajslagsknappar visade att ens gillande av det "olika" åtminstone inte utsträcktes till ett nytt parti som svenska folket valt in i riksdagen. Ett demokratiskt val som nu alltså integrationsminister Ullenhag ser som ett incitament för att ändra på folks åsikter.
Man önskar att det orimliga i regeringen och Ullenhags initiativ skulle uppenbaras av fler demokratiskt sinnade personer i detta land. Självklart är främlingsfientlighet (uttolkad enligt ordet i sig) inget positivt eller något jag står för. Samma sak gäller intolerans i alla dess former naturligtvis. Men Ullenhags utredning påminner om den propaganda och åsiktskorrigering man ägnar sig åt i länder som Lukasjenkas Vitryssland. Ullenhag skrev tillsammans med ett flertal andra författare en artikel som publicerades i SvD, detta för att försvara sin utredning. Lundberg skriver också så här på sin egen Axessblogg [LÄNK] med anledning av artikeln i SvD [LÄNK].

Bland Ullenhags medundertecknare märks den av Muammar Gaddafi finansierade Bijzat Becirov samt Helena Benaouda, vars nära samröre med islamister är väldokumenterat. Benaouda är knuten till Södermalmsmoskén, där en sal är uppkallad efter Muslimska brödraskapets grundare och tillika nazistsympatisören Hassan al-Banna: Albannasalen. 

Samma Benaouda som i SVT-debatt förnekad någon som helst kännedom om islamisk extremism i Sverige, trots att Benaoudas dotters pojkvän tagits av polisen inte mindre än tre gånger för olika förberedelser angående terrorism. Sista gången Benaoudas dotters pojkvän togs av polisen var det i Danmark där han enligt åklagaren förberedde ett attentat mot Jyllandsposten. Benaouda får Baghdad-Bob att framstå som trovärdig. Att Ullenhag som minister skriver under en artikel tillsammans med Benaouda är bara det anmärkningsvärt. Regeringens utredning är full av frågetecken och tveksamheter. Man kan redan nu påstå att denna utredning, mist sin trovärdighet, detta innan den ens satt igång.

Fri rörlighet av vaddå?

I en DN-artikel kritiserar ledarredaktionen Danmarks beslut att skärpa gränskontrollerna. Redaktionen målar upp en bild med kontroller försedd med ny teknik som kontrollerar allt och alla som träder över gränsen till Danmark. Förmodligen är beskrivningen avsedd att ingjuta fasa hos läsaren. Tyvärr redaktionen, beskrivningen av seriösa gränskontroller ingjuter snarast trygghet. Naturligtvis har redaktionen farhågor att Danmarks initiativ kan sprida sig och erodera den hyllade fria rörligheten. Så här skriver redaktionen.

Kommer det att leda till färre brott? Kanske. Men inte ens den danska polisen eller polisbyrån Europol hävdar att organiserad brottslighet bekämpas vid gränsstationerna. Det som krävs är bättre polissamarbete. 

Självklart krävs det polissamarbete i Europa, en fråga som hela unionen haft lång tid på sig att utveckla. Detta hindrar inte att en ökad kontroll vid gränserna hindrar kriminaliteten från att både sprida sig ohämmat, samt att försvåra ligornas agerande. Vi har också en omfattande smuggling av allt från människor, sexslavar till narkotika och vapen. Det krävs ingen större tankeövning för att inse fördelarna med kontroller för försvåra denna verksamhet.

Vi har en brottslighet i dag som vi inte ens kunde föreställa oss för 25 år sedan. Kriminella ligor gör upp mitt i våra städer och skjuter vilt omkring sig. Vi läser dagligen om uppgörelser och mord. Senast i dag har faktiskt DN själv en sådan artikel, LÄNK. Vi måste helt enkelt inse att slopandet av gränskontrollerna inom EU inte fungerat. Vidare i artikeln.

Men den fria rörligheten är en av det europeiska samarbetets verkligt stora framgångar. När regelverket är otydligt leder det till att medlemsländerna tar lagen i egna händer.

För att förhindra ett fortsatt sönderfall och försvara människors rätt att röra sig fritt över gränserna behövs tydligare och mer gemensamma regler som gäller i hela EU.

Även DN tjatar om denna fria rörlighet. Fria rörlighet av vaddå? Jag reste runt i Europa innan vi blev medlemmar i EU. Allt jag behövde göra var att visa upp mitt pass, en handling som tog kanske 30 sekunder i anspråk. Både studenter och arbetskraft kommer fortfarande kunna resa vart de vill. Det enda de behöver göra är att visa upp sina papper, en handling som tar några minuter i anspråk. Mot det skall läggas all den trafik av narkotika, vapen och kriminella människor som passerar över våra gränser.

Ta bara en sådan petitess i sammanhanget som dvärgbandmask. Människor smugglar in hundar som sprider dvärgbandmask. Får denna parasit fäste i vårt land så innebär det sannolikt att vi inte längre kan plocka bär och svamp i våra skogar. Både media och vår regering offrar alltså en sådan sak som bär och svamplockning i våra skogar, detta för den fina visionen om ett gränslöst Europa. Vi skall inte glömma bort att dvärgbandmasken dessutom är en dödlig sjukdom för människor, men en sådan petitess väger lätt så snart det är frågan om öppna gränser.

Länk DN