Ylva Johansson bidrag till jämställdheten

Att Ylva Johansson i dag går ut i en debattartikel och kritiserar sin nyvalde partiledare Juholt bryter nog mot alla konventioner, jag har aldrig varit med om det förr. Förmodligen är Johanssons utspel ett tecken på den kris socialdemokratin befinner sig i. Socialdemokratin har lämnat sina gamla värderingar och sina ursprungliga väljargrupper. Från att ha varit ett parti för arbetare och lägre tjänstemän så har (S) utvecklats till något allmänflummigt parti med otydliga konturer där floskler och retorik tagit över från att utgå från en politisk agenda. Ylva Johanssons artikel är ytterligare ett bevis på detta. Så här skriver Johansson i sin artikel.

Många viktiga frågor står på dagordningen för socialdemokratin: jobben, rättvisan, välfärden. Men något saknas: jämställdhetsperspektivet.

Precis, Juholt har inte hela tiden käbblat om den bristande jämlikheten i världens kanske mest jämlika land. Juholt har dragit den riktiga slutsatsen att detta inte ger så värst många röster vid de allmänna val vi har. Däremot har ingen riksdagsledamot gjort mer för att vi skulle få ett mer ojämlikt samhälle än Johansson.

Jag läser just nu om skolans kommunalisering, ingen reform i modern tid har ensamt haft en mer differentierande effekt på vårt samhälle och dess befolkning än just denna. Forskare efter forskare kommer fram till samma resultat, kommunaliseringen tillsammans med övriga skolreformer har gjort att skillnaderna mellan elevers resultat och start i livet ökat markant. När frågan avgjordes i riksdagen spelade Johansson en avgörande roll för att denna oerhört starkt kritiserade reform röstades igenom. Det var Johansson, som då tillhörde Vänsterpartiet, som blev tungan på vågen för V:s ställningstagande och att förslaget skulle gå igenom i riksdagen.

Johansson bryr sig dock föga om den skillnad i unga människor start i livet denna reform orsakat. I stället ställer hon krav på sin nyvalde partiledare att han, likt sin företrädare, skall rabbla fraser om hur synd det är om den svenska kvinnan, som förvisso lever i världens mest jämställda nation. Vi tar ett exempel på Johanssons argumentation.

En kvinna i Sverige tjänar i genomsnitt 18.600 kr i månaden på sitt arbete. En man tjänar i genomsnitt 26.400 kr (siffrorna är från 2009). Det skiljer alltså 7.800 kr varje månad mellan hans och hennes lön. Det är mycket pengar. På ett år blir det 93.600 kr. Det är långt mer än hela årskostnaden för maten för en tvåbarnsfamilj. På tio år blir skillnaden nästan en miljon kr. Vilka insatser vill du göra för att höja kvinnors löner?  

Dessa inkomstskillnader beror ju på att män och kvinnor väljer olika yrken och karriärer. En ingenjör tjänar mer än en lärare. Kvinnor blir lärare och män ingenjörer (varför det är så kan vi diskutera, det är inte bra i alla fall). Dessutom har Ylva Johannson själv bidragit till att lärarnas löneutveckling försämrats ytterligare genom att hon själv drev igenom kommunaliseringen av skolan. Ylva Johansson har alltså själv bidragit till att inkomster mellan kvinnor och män ökat drastiskt. Skillnaden mellan män och kvinnor som har samma yrke och tjänstgöringsår är försvinnande liten.

Socialdemokratin består av minst två falanger. En falang representerar Sahlin och tydligen Johansson. Denna falang sätter floskler och retorik om jämställdhet, HBT-frågor och andra mer eller mindre flummiga frågor på dagordningen. Som väl är kommer en sådan politik aldrig mer att leda till någon regeringsmakt. Den falang Juholt representerar har åtminstone något mer konkreta frågor på sin dagordning. Men mer än något annat så visar Johanssons artikel på den kris Socialdemokratin fortfarande befinner sig i.

Länk DN