I det rike som Vlad Tepes styrde vill ingen leva i

Det berättas i gamla sägner, som med största säkerhet är sanna, att i Vlad Tepes rike (Valakiet) under 1400-talet fanns ingen brottslighet. Som ett bevis på detta brukar en gammal historia berättas. Det fanns nämligen en vandringsled från Tepes rike västerut. Vid en källa bredvid denna vandringsled fanns det en stor bägare som vandrare kunde släcka sin törst ur. Det speciella med denna bägare var att den bestod av nästan rent guld. Bägaren var varken kedjad eller fastsatt på något vis, ej heller fanns någon vakt som bevakade bägaren vid denna källa. Det märkliga var att denne bägare aldrig blev stulen under Vlad Tepes styre, det fanns nämligen ingen som vågade stjäla den. 

De som säger att en nation utan brottslighet är en utopi har alltså fel. Vlad Tepes skapade ett rike utan brottslighet, med oerhört grymma bestraffningsmetoder. Det berättas också att sändebud från det osmanska riket vägrade ta av sig sina turbaner inför fursten. Nu var Tepes inte främmande för olika sedvänjor, tvärtom, han lät spika fast turbanerna på sändebudens huvuden. Det som inte berättas så ofta var att Tepes förde en obeveklig kamp mot det osmanska väldet och får väl anses som den sista europeiska utposten mot denna makt under lång tid.

I rike som Vlad Tepes vill nog ingen modern människa leva i. Däremot undrar jag var vårt eget samhälle är på väg. Jag läser i Södra Sidan om den rättegång som just nu äger rum mot de gärningsmän som misstänkts ha skjutit ihjäl Seedy Jammeh i Fittja. De anklagades anhöriga kommer till rättegången i skottsäkra västar. En av 18-åringarna som är anklagad för mordet sitter enligt tidningen redan på ungdomsanstalt för dråpförsök, han är alltså blott 18 år gammal.

Därefter läser jag i SvD om att ett gäng på 12 ungdomar rånat några andra ungdomar som är i 14 till 15-års åldern, detta i Sollentuna. Rånet skedde enligt tidningen med pistol.

Det fanns brottslighet i det land jag växte upp i, det skedde t.o.m. en del personrån, fast de var relativt ovanliga. Rånen mot postkontor och banker var t.o.m. vanligare då än vad de är nu, mycket beroende på att det helt enkelt inte finns några postkontor längre. Bankerna har dessutom blivit betydligt svårare att råna nuförtiden. Men det fanns inga ungdomsgäng som gick omkring och rånade andra ungdomar med pistol, ja ungdomsgängen hade i princip aldrig några vapen av den kalibern. Personrånen var ovanliga och människor kunde känna sig betydligt tryggare i det allmänna rummet (om man inte jobbade på ett postkontor möjligtvis). Åldern på brottslingarna var högre och därmed kunde man vänta sig ett betydligt mindre antal överloppsgärningar, även från dåtidens kriminella.

Inte heller bar några människor skottsäkra västar under någon rättegång, civila människor bar helt enkelt aldrig skottsäkra västar, det var mest något man såg på film. Riskerna för gemene man som själva inte var inblandad i någon brottslighet var i det närmaste noll. Nu läser vi att en ung människa som mest sysslade med idrott har blivit skjuten till döds på en skolgård, allt medan han satt och småpratade med sina vänner.

Enligt mig har inte samhällets utveckling gått framåt på många områden. Utvecklingen har i stället gått bakåt. Vad är det för samhällsutveckling med ökad brottslighet och otrygghet? Politikernas uppgift måste vara att göra vårt samhälle så bra som möjligt för så många av medborgarna som möjligt. Delvis har våra politiker, sett ur ett lite längre tidsperspektiv, misslyckats totalt med denna viktiga uppgift. I Vlad Tepes rike vill ingen leva, men snart har vi det motsatta förhållandet i vårt land, där är det heller inte så trevligt att leva i.

Länk DN

Länk SvD

Länk Södra Sidan   

Vem kommer att säga vad?

Efter det märkliga och uppseendeväckande bombdådet på Drottninggatan I Stockholm under lördagseftermiddagen då endast gärningsmannen själv omkom så har självklart en stor del av bloggvärlden reagerat. En del reaktioner ter sig dock väldigt inadekvata. Några bloggare befarar att SD kommer att öka sitt väljarstöd, speciellt i vissa kommentarer kan man läsa om denna reaktion. Det är en mycket märklig reaktion efter ett allvarligt bombdåd, som kunde ha slutat mycket, mycket värre. Att den första reaktionen blir att ett visst parti kommer att öka sitt stöd efter ett bombattentat som indikerar att en ny tid har inträtt i vårt land där vi alla lever otryggare, är sorgligt och lite sjukt. Man kan lite förenklat säga att de politiska partierna är spegelbilder av det samhälle och den verklighet vi alla lever i, att då i första hand reagera på dessa spegelbilder är en mycket märklig reaktion.

Det spekuleras också vad olika samhällsdebattörer kommer att säga och eventuellt plocka för politiska poäng, liksom hur vissa andra grupper kommer att skyla över bakgrunden och orsakerna till bombdådet. Återigen är det spegelbilden av samhället som kommer före den verklighet som faktiskt finns därute, trots vår mediala tidsålder. Alla vet att vissa grupper kommer att söka vissa orsaker till detta dåd, liksom andra grupper kommer att framföra motsatta synpunkter. Det hela är nästan tråkigt i sin förutsägbarhet. Men det finns en verklighet och ett samhälle vi alla skall leva i också. Vi har alla ett ansvar att vårt samhälle blir så bra och tryggt som möjligt. Jag avstår från att komma med en del självklara slutsatser från min politiska utgångspunkt, jag vill ogärna späda på den förutsägbarhet som redan råder i vårt debattklimat.

Länk DN

Länk SvD

UPPDATERING:
I en braskande rubrik  på SvD förkunnar SÄPO stolt att de inte tänker höja beredskapen. Jag vet inte om meningen är att detta skall låta förtroendeingivande, i vilket fall så är nog effekten den motsatta.

Länk SvD SÄPO

Vem skall sätta gränserna för samhällsdebatten?

Göran Rosenberg går i en DN-kolumn ut och kritiserar den del av samhällsdebatten som huvudsakligen förs på nätet av ickejournalister. Rosenberg kritiserar att argument framförs utan att avsändaren tar ansvar för sina argument och Rosenberg ser en utveckling där de ”enkla svaren” får allt större plats. Så här skriver Rosenberg om debattklimatet i Danmark och om SD:s omtalade valfilm.

I Danmark kan snart sagt vad som helst sägas om invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet utan att det väcker uppseende. En valfilm där niqabklädda kvinnor rånar en äldre svensk dam på pensionen och välfärden är förmodligen vardagsmat i Danmark. Debattkulturen i Danmark skiljer sig kort sagt från debattkulturen i Sverige. Eller har i varje fall gjort det.

På tal om debattkultur så gör Rosenberg själv tämligen omgående ett övertramp. Valfilmen var provocerande utformad, inte tal om annat. Men den handlade inte om rån, utan om att vi i slutänden har en pengapåse, ju mer pengar till ett område, ju mindre till ett annat. Vidare skiver Rosenberg så här i sin artikel.

Sverige har minst lika mycket formell yttrandefrihet som Danmark, i vissa stycken kanske mer, men de informella överenskommelserna och gränserna för vad som kan och bör sägas offentligt är vad som formar kulturen.

Men nu är stora delar av befolkningen inte överrens med Rosenberg och den övriga mediala eliten om de ”informella överrenskommelserna”. Det är precis den överrenskommelse som Rosenberg talar om som många upplevt som inskränkande och destruktiv för vårt land. Naturligtvis skall inte personangrepp eller hets mot folkgrupp uppmuntras (eller ens tillåtas vid grova övertramp) men rent politiska områden som immigrationspolitiken eller EU kan aldrig någonsin censureras i en demokrati. Som exempel på enkla (för att enligt Rosenberg inte säga idiotiska) svar tar författaren upp detta.

Exempelvis svaret att invandrarna i allmänhet och muslimerna i synnerhet är orsaken till de europeiska välfärdsstaternas problem. Det är inte bara ett enkelt svar utan ett destruktivt svar som inte löser problemen utan förvärrar dem.

Det är Rosenberg själv som hemfaller åt grova förenklingar och rena felaktigheter. Vilka har påstått invandrarna är orsaken till alla problem i vårt samhälle? Kritiken för lite mer seriösa debattörer gäller immigrationspolitiken som ju bestäms av svenska helyllepolitiker (låt vara politiskt korrekta). Varför kan inte Rosenberg själv diskutera immigrationspolitiken om han nu vill ha en seriös debatt? Eller är det bekvämare att föra debatten med förenklade och rent felaktiga argument? Till sist tar vi med detta av Rosenberg angående debattkulturen.

Misstänksamhet och bitterhet är den gränslösa debattkulturens allt vanligare drivkraft, påståenden utan gensvar dess främsta samtalsform. Möjligheten för vem som helst att anonymt skriva vad som helst under exempelvis den här kolumnen på Dagens Nyheters webbsida kan möjligen ses som ett framsteg för yttrandefriheten, men för debattkulturen tror jag det är förödande.

Vilken tur att jag inte skriver anonymt. Det finns ett missnöje i samhället med den förda politiken, ja t.o.m. en bitterhet att det politiska och mediala etablissemanget inte lyssnar på ”verklighetens folk”. I stället för att lyssna förfasar man sig över enskilda övertramp (vilka jag inte vill försvara) och debattkulturen i allmänhet. Ofta när journalister skall visa hur grov debatten är så plockar de ut några kommentarer bland hundratals sådana, varav många är både intelligent skrivna och kvicka. Även ”gammelmedia” gör sina övertramp och den debattkultur som t.ex. journalisten Jan Söderqvist står för är inte bättre än den som vi hittar bland bloggarnas kommentarer.

Allvarligast är ändå att etablerad media misslyckats med det Rosenberg kallar ”informell överenskommelse” om vad som passar sig att debattera och inte. Rosenberg och hans journalistkollegor kan inte ges ansvaret för vad gränserna skall gå för det demokratiska samtalet, lika lite som den kinesiska regeringen i längden skall sätta gränserna för vad folk skall få samtala om i Kina.

Länk DN

Länk Journalisten.se

Den svenska kultureliten gör det igen

Vi är rätt många sverigedemokrater som vet att vi inte har kultursverige bakom oss, tvärtom. Är det någon grupp i samhället som visat att de verkligen är våra politiska motståndare så är det vår ganska självgoda kulturelit. Som ett kvitto på det har SvD:s Tobias Brandel skrivit en artikel där han fångat upp stämningarna hos det kulturella etablissemanget. Så här står det i artikeln.

Ser du några problem med att ni protesterar mot ett parti som är valt i ett demokratiskt val?

–Självklart ser jag problem med det. De har valts in, men det är något man skäms över. Det är skamligt att delar av svenska folket röstat på dem, när man vet hur mycket människor från olika kulturer fört in i Sverige.

Jag själv skäms över vår kulturelit, som till största delen förmodligen tillhör flumvänstern. Vi har ett kulturellt etablissemang som tagit politisk ställning och ofta med statliga pengar driver sin politiska inriktning i sin yrkesverksamhet. Jag som skäms över denna elit, får vara med och försörja dem med min skattsedel. Representanter för denna elit har knappast läst SD:s politiska program eller vet vad detta program innehåller. De tror att de vet vad SD står för i.o.m. att de läst Aftonbladet. Inte heller tror jag dessa falska profeter är några historiska experter, även här kommer deras kunskapsbank från Aftonbladet. Vidare står det så här i artikeln.

Att SD inte är ett parti som alla andra tycks emellertid de flesta kulturinstitutioner överens om. Riksteatern har startat ett internt arbete för att komma fram till hur de ska förhålla sig till SD som riksdagsparti.

–Sverigedemokraterna har blivit demokratiskt valda, det måste vi som organisation acceptera. Det vi måste bestämma är hur dialogen med dem ska se ut. Vår värdegrund är allas lika värde och SD delar inte den värdegrunden, säger Riksteaterns verksamhetschef Mia Larsson.

Mia Larsson måste acceptera att SD är demokratiska valda, trots att det inte är ett parti som alla andra. Det är inte ett parti som alla andra för att de har en avvikande politiska agenda, vilket faktiskt var meningen med vår parlamentariska demokrati. Att alla partier tycker likadant i viktiga frågor är egentligen det avvikande.

Samtidigt som Larsson säger att hennes värdegrund är allas lika värde, så säger hon i nästa andetag att det gäller tyvärr inte de som är SD-medlemmar. Man kommer osökt att tänka på George Orwells "Animal farm" där grisarna var de mest jämlika djuren. Vad gäller allas lika värde så ansluter sig SD även till den principen, vilket naturligtvis inte innebär att alla har rätt till asyl. Blandar man ihop dessa begrepp skall man kanske inte delta i den samhälleliga politiska diskussionen överhuvudtaget. Det kan vara ett litet tips till Mia Larsson på Riksteatern.

Länk SvD

Pressens roll i en demokrati

Alla samhällsdebattörer är överrens om att en fri press, yttrandefrihet, åsiktsfrihet och pressfrihet är absolut nödvändiga fundamenta i en demokrati värd namnet. Samtidigt har vi fria enskilt ägda tidningar som sympatiserar med vilket parti eller ideologi de själva så önskar. Normalt så propagerar tidningarna för sin ideologiska hemvist på ledarsidan, medan nyhetsdelen och den politiska delen av tidningen skall gälla för att vara mer objektiv och av rapporterande natur. Att denna princip inte alltid gäller fullt ut är uppenbart, men så länge läsarna själva är i stånd att kritiskt granska tidningens rapportering med dess politiska hemvist upplever vi ändå inget överhängande demokratiskt problem.

Inför valrörelsen 2010 så uppstod dilemmat för de dåvarande riksdagspartierna att Sverigedemokraterna mycket väl kunde komma in i riksdagen (vilket de också gjorde på valnatten). Våra stora tidningsdrakar är ideologiskt hårt knutna till något av de sju politiskt korrekta riksdagspartierna samt den överideologi av mångkultur och en extremt generös immigrationspolitik. Följden blev att vår demokrati sattes på ett hårt prov, speciellt vad avser yttrandefriheten och pressfriheten. Klarade då vår demokrati provet? Svaret måste bli ett "nej". Press och övrig media kastade av sig fernissan av demokratisk gentlemannamässighet och framträdde som diktatoriska institutioner vilka försvarade sina egna intressen med alla tillbuds stående medel, även odemokratiska sådana.

De klaraste övertrampen gjorde Expressen och Aftonbladet. Expressen förde precis inför valet (19 september) fram sin brutalaste politiska artikel någonsin där en bild på förstasidan med en Sverigedemokratisk valsedel låg i rännstenen tillsammans med en fimp. Rubriken var att "rösta nej till hatet". Detta trots att hela Expressens egen kampanj mot SD pyrde av hat, LÄNK. Aftonbladet hade på sin förstasida en stor avvisande hand med rubriken "vi gillar olika" (19 september) LÄNK. Detta som en direkt uppmaning att inte rösta på SD. Tydligen gillade inte Aftonbladet att någon tycker olika. Att de inte själva reflekterade över denna paradox ställer stora frågetecken angående redaktionens intellektuella kapacitet. 

Att den samlade rikstäckande kvällspressen på detta sätt använder nästan hela sitt samlade politiska utrymme och kapacitet för att förmå människor från att rösta på ett fullt demokratiskt och legitimt parti måste strida mot de grundläggande fundamenta som utmärker en fungerande demokrati. När sådana här tendenser uppträder i Ryssland tvekar inte hela det politiska Sverige att resa sig upp och med stark stämma skrika "odemokratiskt", nu hände faktiskt samma sak i vårt eget land. 

Morgontidningarna DN och SvD använde inte samma grova metoder som kvällstidningarna, men även de använde oerhört mycket utrymme och kapacitet för att smutskasta (ofta med oerhört tunt faktaunderlag) ett politiskt parti, nämligen Sverigedemokraterna. Exempel på hetskampanj mot SD i valrörelsen är en debattartikel i DN (15 september) där Martin Peterson föreslog att de övriga riksdagspartierna skall sätta SD i karantän, LÄNK. Likheterna med organiserad mobbning är slående och vi kan tänka oss reaktionerna om någon skulle föreslå att sätta KD eller V i politisk karantän, partier som för omvärlden förmodligen ses som betydligt extremare partier än SD.

En opinionsartikel i SvD (15 september) undertecknad Fathi El-Abed, stiftare av föreningen Demokratiska muslimer, varnar för att debattklimatet kommer att bli lika hemskt i vårt land som han anser att det är i Danmark, ifall SD skulle komma in i riksdagen, LÄNK. SvD drar sig inte ens för att kampanja mot SD i sin näringslivsdel. I en artikel så varnar cheferna för de stora bankerna i vårt land för en instabil krona om SD kommer in i riksdagen (17 september)LÄNK. Här har vi alltså ett exempel på att rena affärsmän och bankchefer går in i valrörelsen och försöker påverka människors röstande på valdagen. Detta måste betraktas som ett historiskt demokratiskt lågvattenmärke.

Andra lågvattenmärken var det gott om när valdagen närmade sig och paniken spred sig bland våra tidningsredaktioner. DN:s kulturdel bidrag med sitt strå till stacken när de på kulturdelen publicerade en artikel där det påstods att Zlatan inte är svensk enligt SD (17 september), LÄNK. Som om SD någonsin uttalat sig om Zlatans etniska eller nationella tillhörighet, eller ens visat intresse för frågan. Har någon tidningsredaktion någon gång frågat Zlatan själv vad han anser sig höra hemma nationellt? 

Enligt grundläggande demokratiska principer så bygger varje verklig demokrati på de positiva opinionsfriheterna, där ingår bl.a. tryckfriheten och pressfriheten. De positiva opinionsfriheterna är en nödvändig del i ett demokratiskt samhälle och syftar till att främja ett fritt meningsutbyte som är nödvändig i en levande demokrati. Vi såg att inför valrörelsen 2010 så gjorde vår media och press allt som stod i sin makt för att bryta mot principerna om de positiva opinionsfriheterna. Tidningarna lade sin främsta energi på att smutskasta SD samt förmå människor från att rösta på SD, ett demokratiskt parti som dessutom uppfyller alla villkor för ett legitimt parti i vår del av världen. Att propagera för sin egen ideologi stod mycket långt ned på ledarredaktionernas prioriteringslista inför valet 2010.

Måhända har dagens politiska och mediala maktelit vänt på Evelyn Halls berömda citat som felaktigt är tillskrivet Voltaire. Den svenska elitens rättesnöre är i stället "jag delar inte dina åsikter och jag är beredd att dö för att förvägra dig rätten att framföra dem".

Hos oss är alla lika mycket värda

En ganska stor nyhet från Stockholm är att en folkpartist diskriminerat kandidaten Sepide Erfani i Haninge. Erfani stod på 2a plats i den kommunala listan för FP. Tydligen har både hon och andra räknat med en plats i kommunfullmäktiges valberedning. I vilket fall så fick Erfani ingen post av sju utdelade poster, vilket måste ses som märkligt om man står som nummer två i den kommunala listan. Det är enligt uppgifter kommunalrådet Peter Olevik Dunder som ansett att Erfani är "osvensk" samt har ett olämpligt temperament (som beskrivits som "asiatiskt").

Något sådant skulle inte kunna hända i SD Västra Södertörn. Här behandlas alla lika oavsett etnisk härkomst. Människor måste också få ha temperament och alla kan inte vara stöpta i exakt samma form. Rent spontant så förknippar jag dessutom "asiatiskt temperament" med japansk kontroll som ingen svensk kan visa upp. Vi i SD Västra Södertörn anser inte att någon varken skall ha en gräddfil eller bli diskriminerad för sitt kulturella eller geografiska ursprung. Det är, "at the end of the day" två sidor av samma mynt.

Det kan för säkerhet skull tilläggas att det ställs krav på självkontroll för offentliga personer och politiska representanter. Ett ohämmat humör kan vara en hämsko för karriären (beroende på vad man då vanligtvis häver ur sig) på helt riktiga grunder. Nu verkar det vara Peter Olevik själv som inte riktigt nått upp till kraven, i alla fall om man får tro media.

Länk SvD

Jag vill också passa på att länka en artikel i GP av socionomen och journalisten Gunnar Sandelin. Han skriver om hur våra politiker infört ett mångkulturellt samhälle utan att tillfråga den befolkning den är satt att representera, ja utan att ens debattera frågan offentligt. Journalister och politiker har i en ohelig allians mörkat alla problem och hur oansvarig vår asylpolitik varit och faktiskt fortfarande är.

Länk GP

Stäng dörren!

Återigen skriver ledarredaktionen på DN om den arbetskraftsinvandring som redaktionen tycker är så oerhört positiv för vårt land, LÄNK. I artikel efter artikel har de skrivit om hur oerhört positiv de tycker att denna invandring är. Samma argument tas om och om igen. Vi skall enligt DN:s redaktion och andra samhällsdebattörer i en snar framtid lida brist på arbetskraft i vårt land. Vi har ännu ej sett skymten av denna brist på arbetskraft. Inte sedan vi hade arbetskraftsinvandring på sextiotalet har vi i princip haft någon skriande allmän brist på arbetskraft, tvärtom problemet är hela tiden arbetslöshet.

Nu har det dock dykt upp problem med de nya generösare reglerna för arbetskraftsinvandring som regeringen infört. Så här försvarar dock ledarredaktionen denna typ av invandring.

Men lagändringen var nödvändig av flera skäl. Med flera vägar in i vårt land kan förhoppningsvis asylsystemet avlastas och fungera bättre. Om fler männi­skor kommer till vårt land för att arbeta skapas också en samhällelig dynamik som berikar vårt land. Ekonomin är inte statisk, utan utvecklas av fler i verksamhet.

Sverige behöver dessutom människor som vill komma hit för att arbeta. All statistik och alla prognoser visar att det snart kommer att bli brist på arbetskraft.

Asylsystemet krackelerar för att vi har oklara och godtyckliga regler. Asyl skall man ha om man har utsatts för förföljelse (främst politisk) av sin regering. Så var det under hela min uppväxt och då fungerade systemet någorlunda bra. Den samhälleliga dynamik som redaktionen talar om kan säkert uppstå om flera andra faktorer också ligger för handen. Dock uppstår inte denna dynamik hur som helst bara för att det flyttar människor till vårt land, vi har i alla fall inte märkt nämnvärt av denna dynamik fram till nu. Sverige halkar ned på alla möjliga områden och vår välfärd urholkas stadigt. Vad gäller allmän livskvalité så är Sverige ett av få länder där FN:s prognoskurvor pekar rakt ned, till skillnad mot i princip ALLA jämförbara västländer, LÄNK. Så mycket för den dynamiken.

Den omtalade "proppen" (40-tals generationen) har faktiskt redan gått i pension som Birger Schlaug påpekade på sin blogg, LÄNK. Upplever vi arbetskraftsbrist just nu? Slåss företagen om att få lägga vantarna på de ungdomar som gått färdigt sin utbildning? Så här står det om de som erhållit arbete med de nya reglerna.

Drygt 7.000 av dem som beviljades arbetstillstånd kom hit för att arbeta som medhjälpare i skogsbruk och trädgård, vilket i första hand innebar bärplockning.

Arbetstillstånd gavs också till bland annat 2.200 dataspecialister, 795 restauranganställda, 500 civilingenjörer, 300 städare, 135 vårdare – men bara till en enda sjuksköterska.  

Hur väl det gick med de utländska bärplockarna vet vi nu, jag tycker uppriktigt synd om alla de bärplockare som blivit lurade av de företag som utnyttjat billig arbetskraft och inte ens betalat ut lönerna till dem. Är våra egna ungdomar för fina i kanten för att tjäna en extraslant genom att plocka bär? Har vi alla curlat våra ungdomsgenerationer så de kanske är oförmögna att ägna sig åt vanligt hederligt arbete? Har vi då gjort dessa ungdomar en tjänst och varit "snälla" mot dem?

Vi har dessutom gett arbete till 2,200 utländska dataspecialister, detta trots att vi har en egen ungdomsgeneration som framlever sina liv framför datorn. Har det slagit någon att några av alla dessa ungdomar kanske borde utbilda sig och göra något nyttigt framför sin dator? Sedan har vi importerat städare och vårdare, vilket jag finner märkligt när vi har en inhemsk arbetslöshet på 8,2 procent, samt en ungdomsarbetslöshet på 25 procent, LÄNK, LÄNK.

Varför vill vi inte utnyttja den arbetskraftsreserv vi har inom landet innan vi importerar arbetskraft? Varför vill vi inte ge alla de ungdomar som står i startgroparna till att börja sina egna liv ett arbete och möjlighet att försörja sig själva? Att unga människor skall starta sin karriär med arbetslöshet är bedrövligt och kan sätta spår för resten av livet hos dem.

Under min utbildning läste jag ett långt avsnitt om Skå Edeby där problemfamiljer vårdades och återanpassades. Det fanns statistik över hur väl ungdomarna från Skå Edeby klarade sig efter att ha tillbringat lång tid där. Kurvan över antalet ungdomar som det gick bra för fluktuerade i cykler kom man fram till när man studerade statistiken. Ingen av alla de samhällsvetare som studerade statistiken kunde komma fram till varför denna kurva över antalet ungdomar som det gick bra för fluktuerade i cykler, förrän man lade dessa kurvor bredvid vanliga konjunkturkurvor. Då såg man att kurvorna över antalet ungdomar som det gick bra för följde kurvorna över antalet lediga jobb, och tvärtom. Sensmoral, det finns inget värre för ungdomar än arbetslöshet, för hela deras framtid.

Esaias Tegnér

Musiken ovan har en doft av främlingsfientlighet tänker kanske några hängivna "antirasister". Då skall ni veta att texten är direkt hämtat från en av Sveriges största litterära personer genom alla tider, nämligen Esaias Tegnér. Texten kommer från dikten "Karl XII" (1818). Det var också Tegnér som i en dikt (Språken) myntade "Ärans och hjältarnas språk". För säkerhets skull måste vi här påpeka att Tegnér utsågs till biskop. Som biskop var han säkert mycket effektivare och bättre än dagens kyrkliga representanter som ängsligt vätter pekfingret och känner vart de politiska vindarna blåser innan de agerar. 

Tegnérs främsta litterära verk var utan tvivel Frithiofs saga. Detta verk består av dikter med historiskt innehåll som blev mycket uppmärksammat när det gavs ut. Överhuvudtaget var Tegnér oerhört historiskt intresserad och han var också hängiven medlem i Götiska förbundet.

Det som imponerar mest på mig är Tegnérs förmåga att uttrycka sig kort. Att kunna uttrycka en tanke eller idé på ett kortfattat men ändå träffande och kärnfullt sätt utmärker de riktigt stora och skickliga skribenterna (eller talare). Att använda fler ord än vad som behövs är ett otyg. Det är betecknande att ju mer man arbetar med en text, ju kortare kan man få den. En hastigt tillkommen text blir ofta för lång.

Ett utmärkt exempel på Tegnérs förmåga att uttrycka sig kort är när han skrev en studentuppsats 1799 där ämnet var Kanans bröllop, vi publicerar hela Tegnérs uppsats här, oavkortat. Detta är en uppsats han dessutom fick högsta betyg för.

"Vattnet såg sin Skapare och rodnade"

Språkbruket avslöjar ändå de bakomliggande tankarna

Tydligen så har Moderaterna i Botkyrka uttryckt sig på ett sätt som liknar ett stycke i SD:s principprogram, detta när de svarade på ett departementsförslag om introduktion av invandrare. DN slår upp det stort och Katarina Berggren får tillfälla att förfasa sig i tidningen. Så här säger hon enligt DN.

Det jag läser i Moderaternas yttrande gör mig väldigt bekymrad. Det här mönstret finns i Europa, att konservativa partier valt att använda samma språkbruk som främlingsfientliga partier.

De tankar som uttrycks i texten kan snarast betraktas som konservativa. Skulle man översätta texten till vardagsspråk skulle förmodligen en förkrossande majoritet av svenska folket sympatisera med texten. Vi gör ett försök att omsätta den omtalade texten till vardagsspråk. Så här skulle det då låta.

Politiker skall inte försöka anpassa människan efter deras egna storvulna visioner, utan utgå från verkligheten. De samhälleliga institutionerna bör bygga på det som förenar människorna i vårt land och som alla kan vara överens om.

Detta är i princip klassiskt konservativa tankar som "verklighetens folk" sympatiserar med. Naturligtvis sympatiserar inte socialdemokratiska politiker med dessa tankar utan tycker säkert tvärt om, att man skall försöka göra om människan enligt socialdemokraternas orealistiska visioner. Det är väl just därför Socialdemokraterna hela tiden tappar väljare och möjligen borde just socialdemokraternas minskande väljarbas bekymra Berggren mer än denna affär.

Förövrigt är inte SD "främlingsfientligt", vi är bara fientliga mot Sveriges immigrationspolitik, vilket är vår förbannade demokratiska rätt. Vad blir nästa steg? Att man inte får ha åsikter om finanspolitiken eller skolpolitiken?

Jimmie Baker uttalar sig i DN, och det han säger verkar ärligt och uppriktigt, även om han inte säger hela sanningen. Jag skall försöka fylla i det han inte säger med understruken text. För att inga missförstånd skall ske så är alltså understruken text min egen, när jag fyller i det Baker inte säger till journalisten.

Det där var inte bra. Hade vi vetat att Sverigedemokraterna skrivit så där så hade vi uttryckt oss annorlunda, vi vill inte bli förknippade med dem.

För vem fan vill bli lika stigmatiserade och förföljda som dem? Vi vill absolut inte ha det politisk korrekta mediedrevet efter oss, vi är inga masochisister. Det vore ju ungefär som att ta en bli förknippad med en mobbad kille på skolgården, alla vet ju hur det brukar sluta, man blir mobbad själv. Dessutom har vi partiledningen i Stockholm att tänka på, Reinfeldt själv har ju signalerat vad som gäller med sitt "inte ta i med tång".

Baker har säkert rätt när han säger att de inte hade en aning om vad som stod i SD:s principprogram. Däremot avslöjar det ju med all logik i världen att de tänkt likadant som författarna till detta principprogram.

Länk DN

På tal om människosyn

Jag läser att Anna Kindberg Batra får styra riksdagens finansutskott, redan innan var Batra gruppledare för de moderata riksdagsmännen. Jag har inga åsikter om detta och Batra är säkert mycket kompetent, annars skulle hon med all säkerhet inte få dessa mycket tunga poster.

Namnet Anna Kindberg Batra verkar dock bekant från en annan nyss läst artikel. Jag tittar tillbaka på de artiklar jag läst den senaste veckan, googlar och står i. Till slut hittar jag henne, i ett mindre smickrande sammanhang får man väl ändå säga. Anna Kindberg Batra var nämligen med i den exklusiva E-postlista som drevs av Alexander Bard och som på det mest grova och respektlösa sätt baktalade mer eller mindre kända personer. Så här beskriver Bard sin E-postlista.

Den gemensamma nämnaren för Elits medlemmar är deras fysiska och mentala perfektion, stora självförtroende och intresse för att föra elektroniska diskussioner med andra vackra och intressanta människor med stort och sunt självförtroende 

Det låter inte som ett nätverk för personer med mindervärdeskomplex direkt. Redan här kan man ana att deltagarnas människosyn ligger en bit under den som är allmänt rådande i ett parti som SD (jag har aldrig hört någon medlem som beskrivit sig själv i dessa ordalag, lyckligtvis). Men det blir värre, så här fortsätter Bard om medlemmarna i sitt nätverk.

Du får gärna prata skit om personer som inte är medlemmar på Elit. Hat är en fantastisk känsla. Du kan räkna med vårt fulla stöd, för den som står utanför Elit är ALLTID mindre värd och är en sämre människa än den som är med ... Världen är full av människor som aldrig kommer få en chans att vara med på Elit. Du har valt att urskilja dig från dessa människor genom att vara med på Elit & Du är jävligt speciell. Och bara Elit är ännu jävligare än du.

Här avtecknar sig en människosyn som för en medlem i SD skulle innebära omedelbar uteslutning. Deltagarna i nätverket har i alla fall implicit godkänt att hat är en fantastisk känsla, bara en sådan sak. Alla människor utanför nätverket är lägre stående varelser än de som är med, vad skvallrar detta om för människosyn? Det är definitivt inte en människosyn som är godtagbar för medlemmar i SD, den saken är kristallklar.

I detta exklusiva nätverk var alltså ledaren för moderaternas riksdagsgrupp, Kindberg Batra, medlem i (Olle Wästberg FP likaså). Till saken hör att man själv var tvungen att bidra med vidrigheter för att inte bli utkastad. Det står i en artikel av Mustafa Can att Kjell Alinge och Natalia Kazmierska blev utrensade från listan då de inte bidrog till den allmänna mobbningen, det står dock inget om Kindberg Batra. Vi får draga våra egna slutsatser av detta, i vilket fall var Kindberg Batra med i nätverket och hon måste ha läst välkomstmeddelandet som alla nya medlemmar fick.

Det fattas bara att även Kindberg Batra också ställer sig upp och högtidligt deklarerar hur dålig människosyn SD har för att göra det samhälliga hyckleriet totalt. Hur pass bra eller dålig människosyn vi har visar vi i våra dagliga praktiska handlingar, inte genom vår partitillhörighet. Frågan är om det inte är ett bevis på tveksam människosyn att peka ut andra människors människosyn enbart genom partitillhörighet.

Länk DN Kindberg Batra

Länk DN Elit

Fackeltåg ett uttryck för vanmakt

En 27-årig kvinna mördades för drygt en vecka sedan i stadsdelen Länsmansgården till synes helt utan anledning eller påtagliga orsaker. Mordet har väckt stor massmedial uppmärksamhet och författaren Marcus Birro har nyligen beskrivit sitt älskade Göteborg som en "skitig brottsplats". Även allmänheten i närområdet har reagerat starkt över det ökande våldet i allmänhet och mordet på en ung kvinna i synnerhet. Ett relativt stort fackeltåg har mer eller mindre spontant anordnats i Göteborg där åtminstone tusen personer deltog.

Både DN och SvD skriver artiklar om fackeltåget som i sammanhanget kan anses som spektakulärt. Så här står det i DN.

Mordet har skapat upprörda känslor hos boende i Länsmansgården. På lördagskvällen arrangerades ett fackeltåg mot våldet i stadsdelen. Drygt tusen personer deltog i tåget. 

Så här står det i SvD om fackeltåget.

Mordet – för vilket en 22-årig man häktades idag – har rört upp känslorna i stadsdelen. Mellan 1 500 och 2 000 personer samlades idag i ett fackeltåg för att manifestera mot våldet. Med musik och tal ville deltagarna protestera mot den senaste tidens händelser.

Det är sannolikt en psykologisk säkerhetsventil för människor att kunna demonstrera mot våldet, men det har med stor säkerhet en mycket begränsad effekt på våldet i vårt samhälle. Framtida gärningsmän bryr sig föga om demonstrationer som hållits eller kommer att hållas. Den effekt dessa demonstrationer kan ha är de signaler som de skickar till ansvariga politiker. Det är högst osäkert om politikerna hör eller förstår signalernas innebörd. Kan de så deltar politiker gärna själva i demonstrationer av detta slag för att plocka politiska poäng, utan att förstå att det i grunden är kritik mot just ansvariga politiker.

Människor känner vanmakt för det grova och meningslösa våldet, de kan inte annat än att demonstrera med brinnande facklor. Men det som skulle behövas är tunga politiska beslut. Vi skulle se över våra gränser, vilka som kommer in och ut genom våra nationsgränser. Vi skulle behöva se över utlänningslagen. Vi skulle behöva se över straffpraxis vid meningslöst grovt våld, speciellt oprovocerat våld där gärningsmännen bara tar ut sin frustration på vem som helst. Straffen för mord är rätt stränga redan i dag, så där finns det väl inte så mycket att göra, men utvisningslagarna skulle behöva ses över.

Framför allt så skulle vi behöva slänga värderelativismen på historiens sophög och återigen diskutera vad som är rätt och fel, hur man beter sig och hur man behandlar sina medmänniskor. Att vara human kan inte vara lika med slapphet i gränssättning mot vare sig barn eller vuxna.

Länk DN

Länk SvD

Valrörelsen smutsigare än väntat

I morgon är det val, då får alla vi som arbetat med valet ett kvitto på vad vi uträttat. Det kan bli både glädje och bottenlös sorg för oss som är sverigedemokrater, jag kan inte se något mellanläge faktiskt.

En artikel i DN tar upp hur pressen vinklat nyheter och reportage om de olika partierna och partiledarna (LÄNK). SD är inte med i denna sammanställning, och tur är väl det. Kent Asp, professor i journalistik kommer fram till att Sahlin blivit negativt skildrad i våra stora tidningar, det är dock ingenting mot vad SD blivit utsatt för. En formlig flod av smutskastningsartiklar har haglat över läsarna sista tiden. Journalisterna och redaktionerna verkar ha kastat all yrkesheder över bord, borta är alla fina deviser om opartiskhet och att skildra "makten". Våra stora tidningsdrakar har brutit mot all journalistisk yrkeskodex just för att skydda makten. Den allra mildaste slutsatsen är att vi bör reformera våra journalisthögskolor i grunden.

Andra exempel är att valstugor välts över ända, medlemmar från SD har misshandlats, SD:s hemsidor har hackats flera gånger och ligger nere just nu (18 september 13.17). Inte nog med detta, vårt mediala och politiska etablissemang har värvat stackars idrottsstjärnor för att påverka valutgången (LÄNK). Så här lyder stjärnornas uttalande.

Vi har många gånger representerat Sverige, stått upp för nationalsången och sett den svenska flaggan hissas för att hylla vårt land.
Idrott handlar om förbrödring, att kämpa för varje seger men att alltid respektera varandra och aldrig någonsin se ner på någon på grund av dess hudfärg, dess ursprung, dess namn. Rasism och idrott hör inte ihop, idrott handlar om att alla ska kunna tävla på lika villkor och att ingen diskrimineras. Detsamma ska gälla i övriga samhället.
Därför vill vi med detta upprop vända oss direkt till dig som stöttat oss och stått upp för oss.
Vi ber dig, för Sveriges skull, rösta inte på ett främlingsfientligt parti i valet på söndag så att de kommer in i Sveriges riksdag.
Stå upp för de värden som idrotten, och vårt land står för, det som gör oss alla stolta, för allas lika värde. Stå upp mot rasism och mot främlingsfientlighet.

Nu är det så att SD inte ser ned på någon p.g.a. hudfärg eller ursprung, vi tycker däremot att Sveriges immigrationspolitik är katastrofal. Vi i SD vill ha samma immigrationspolitik som t.ex. Danmark, Finland och Island. Om nu dessa länders immigrationspolitik är så fasansfullt rasistisk borde ni inte tävla mot dessa länder i framtiden. Det högtravande talet om att "tävla på lika villkor" är direkt frånstötande. Alla politiska partier skall tydligen få tävla på lika villkor förutom SD. Dessa stjärnor visar just med sitt uttalande att de inte ställer upp på att våra politiska partier skall få "tävla på lika villkor" i det kommande valet.

Lyckligtvis är det mest avdankade ishockeyspelare samt Carolina Klüft som skrivit under brevet. Klüfts glansdagar har väl också passerat bäst före datum.

Även när SD kommit in i riksdagen kommer denna valrörelse att lämna en bitter eftersmak. Masken är en gång för alla bortriven och människors lägsta sidor har blottats hos det politiska och mediala etablissemanget. Denna valrörelse har inneburit mycket glädje, men den har också varit en sorgens tid när bristerna i vår demokrati har blottats med en skärpa som skärt genom själ och hjärta.

Länk DN

Länk Stjärnornas brev

Skolan i topp

På ledarsidan i DN står det om vår skolpolitik, detta i samband med det nära förestående valet. Både ledarredaktionen på DN och många andra har konstaterat att Svensk skolpolitik under många och långa år gått vilse och misslyckade reformer kan sägas ha staplats på varandra. Effekterna av alla misslyckade reformer i form av nationell tillbakagång och mänskligt lidande skall vi nog helst inte tänka på. Ljuset i mörkret är att många av våra politiker, låt vara under galgen, börjar inse att vi kommit till vägs ände när det gäller pikanta och flummiga reformer.

I artikeln på DN står det om en skolideolog vid namn Michael Fullan, så här står det i artikeln om Fullans idéer.

Framgångsrika skolreformer har, hävdar Michael Fullan, haft ett fåtal tydliga mål och drivits med tydligt stöd från den högsta politiska ledningen. Men de har inte varit ensidigt toppstyrda utan i hög grad byggt på att rektorer och lärare varit medskapare av det nya. Lokala politiker, rektorer och lärare har involverats i ett gemensamt projekt som handlat om att identifiera vad som fungerar och vad som inte gör det.

Svensk skolpolitik har haft allt annat än ett fåtal tydliga mål. Det har varit mängder med extremt otydliga mål, målen har snarast haft (och har) karaktären av flummiga modeord som låter politiskt korrekt. Dessutom har inte reformerna haft stöd från lärarhåll utan snarast tjänat till att öva kräkreflexen hos denna luttrade yrkeskår. Fina deviser om "allas lika värde" är inget mål hårt ansträngda lärare kan arbeta efter. Att lägga in "demokrati" i målformuleringar när dåligt insatta politiker beslutar om reformer över huvudet på yrkesprofessionen är inte direkt att föregå med gott exempel. En annan obehaglig sanning är att många av våra politiker helt enkelt inte har kunskap att styra över skolan. Vidare så står det så här i artikeln.

Det har funnits ett skolideologiskt arv från 1970-talet som Sverige behövt frigöra sig från. Lärare måste våga leda. Skolor måste våga ställa höga och tydliga krav på alla elever. Det är inte att trycka ned de svagaste eleverna. Tvärtom är det när skolan varit otydlig som den svikit.

Här är det bara att hålla med redaktionen, en redaktion vi på övriga politiska områden i princip aldrig håller med. Det skulle vara önskvärt om denna redaktion själv kunde släppa en del ideologiskt avskrap från 70-talet.

Vi kan konstatera att i dag ställer vi inte höga tydliga krav på våra elever. I dag sviker skolan många elever. Kanske är det så att i alla tider kommer skolan att svika några elever, ety vi är alla ofullkomliga människor och vi kan inte lägga hur mycket resurser som helst på vårt utbildningssystem. Men i dag sviker vi för många barn, speciellt aktiva kaxiga pojkar som behöver fasta manliga förebilder.

Länk DN

Vem är populist?

Anders Borg har, inte så fruktansvärt förvånande, förhållit sig kritisk till Jimmie Åkessons presentation av SD:s 99-punktsprogram. Skulle Borg hyllat en politisk motståndares program skulle jag nog bli rätt förvånad. Det som är lite märkligt är att media, använder Borg som någons slags auktoritet. Borg kan väl i.o.f.s. vara en finanspolitisk auktoritet, men media kan inte hur som helst använda detta för att föra fram sin agenda. Man kunde nästan tro att Borg är anställd på DN som ekonomisk expert på det sätt man använder Borg mot SD:s valmanifest.  Så här står det i artikeln på DN.

Bland de dyraste nya förslagen är slopad arbetsgivaravgift för lärlingsjobb, som partiet tror ska ge 75.000 unga jobb, och starta eget-bidrag i upp till ett år.

Det är självklart omöjligt att exakt bedöma hur många nya jobb en reform kommer att ge. Jag har dock väldigt svårt att se hur det skulle bli dyrare för samhället om arbetslösa ungdomar, som lär gå på bidrag får ett jobb utan arbetsgivaravgift. Så länge dessa ungdomar går arbetslösa får ju samhället inte in någon arbetsgivaravgift i alla fall. Det finns kanske en del ungdomar som redan nu har lärlingsjobb och där företaget betalar in en arbetsgivaravgift. Nu är ju ändå lärlingsjobb ingen utbredd svensk företeelse i dessa dagar, så den summa samhället förlorar borde inte vara överväldigande. Vidare står det så här i artikeln.

För finansministern är SD ett parti som präglas av populism och ansvarslöshet i ekonomiska frågor. Kommer partiet in i riksdagen kan det skapa ekonomisk oro, enligt Anders Borg.

Ja, och för oss som vänt de nuvarande riksdagspartierna ryggen så har både den nuvarande regeringen och den förra fört en fullständigt vansinnigt oansvarig immigrations och kriminalpolitik, bara för att nämna ett par exempel.  Hur ansvarigt är det att fullständigt rusta ned vårt försvar? En ekonomisk oro är vida bättre än en samhällelig oro, eller skall vi säga, samhälleligt moras. Högsta ekonomiska stabilitet uppnår vi nog om vi inför diktatur, jag rekommenderar inte det i alla fall. 


På tal om populism så var väl inte det "skattesänkarrally" som både Alliansen och de rödgröna ägnade sig åt nyligen populism, eller? Förslagen för att locka tveksamma väljare haglar över besvärade medborgare, ändå har man mage att anklaga andra för populism. 


Enligt Wikipedia så är definitionen på populism följande: [politisk rörelse som vädjar till "folket" och angriper en politisk eller social elit.] I denna tolkning av begreppet så stämmer det att SD är populistisk. SD är en folklig rörelse som vänder sig mot en självgod, allt mer odemokratisk, politisk och social elit.

Länk DN

Länk Wiki

Demirbag-Sten om vårt nya Sverige

Dilsa Demirbag-Sten har skrivit en artikel på DN där hon träffar rätt ibland, men tyvärr missar hon helt orsakerna till de problem hon så träffsäkert beskriver. Vi kan ta ett exempel, Demirbag påstår att Sverige är mer segregerat än någonsin. Det stämmer att vårt land är mer segregerat än någonsin, men det beror självklart inte på någon fatwa mot Salman Rushdie. Sverige är mer segregerat för att vi under lång tid haft en oansvarig immigrationspolitik. De människor som kommer bosätter sig i enklaviserade förorter, där de inte lär sig vårt språk eller kommer in på arbetsmarknaden. Helst skulle jag vilja kopiera in allt Demirbag skriver och kommentera det, men det blir alldeles för lång (förutom att man inte får kopiera in en hel text), så jag har valt några stycken, här är ett.

Så kom Fatwan mot Salman Rushdie och politisk islam erbjöd frustrerade unga män en röst, även i Europa. Berlinmuren föll och vänstern bytte klass mot etnicitet och Islam.
Mångkultur övergick från att vara en beskrivning av den verklighet som hade formats i Europa och Sverige till att bli en -ism: Mångkulturalism som normerande politik trädde in i våra liv. En ekonomisk kris i slutet på 80-talet skapade en hög arbetslöshet och Sveriges självbild som en ledande nation fick sig en stöt. Ny Demokrati pekade ut invandraren som orsak och mina föräldrar och alla andra som hade lämnat land och familj för att delta i uppbyggandet av Sverige, blev kollektivt definierade som invandrare. Statistik om invandrares boende, kulturkonsumtion, kriminalitet, arbetslöshet, utbildningsgrad, språkkunskaper, barnafödande och mycket annat kartlades noggrant.

Det är helt riktigt att vänstern bytte klass mot etnicitet, de övergav de som de tidigare riktat sina omsorger mot och övergick till att omhulda det mångkulturella samhället. Detta är en historisk förvandling av en politisk rörelse och ett förräderi som de inte öppet vill erkänna. På 80-talet så fanns det inte längre behov av arbetskraft utifrån. Strukturrationaliseringar och annat hade gjort att behovet av arbetskraft minskat. Under den senaste högkonjunkturen så var 290,000 arbetslösa enligt SCB. När inte högskoleutbildade svenskar får jobb så är det mycket svårt om man inte ens kan det svenska språket. Det är ju inte invandrarna själva som skall pekas ut naturligtvis. Strömmarna av människor följer bara de signaler och regler som våra politiker stipulerar. Det är våra politiker som tagit en rad katastrofalt dåliga beslut. Vidare skriver Demirbag så här i sin artikel.

Sedan slutet på 80-talet har Sverige allt mer delats upp efter olika kulturella och etniska grupperingar. Nyanlända anhöriginvandrare kom att förpassas till långtidsarbetslöshet och de som hade åkt ut från arbetsmarknaden under krisen på 90-talet fick små chanser att komma tillbaka till något arbete. Inte bara svenska politiker ville bygga en framtid på kulturella och etniska olikheter. Kravet på religiösa friskolor blev en verklighet och islamiska företrädare har framfört behovet av konfessionella vårdcentraler. Det svenska samhället är, trots alla goda intentioner och åtgärder, mer segregerat än någonsin. De som kommer till Sverige i dag möter ett helt annat land än det jag och min familj mötte en vårdag 1976.
Ett val hägrar. 

Allt detta har sin grund i en oansvarig och släpphänt immigrationspolitik. Det finns helt enkelt inte arbete åt alla längre, vi har i princip lagt ned vår industri där nya medborgare kunde få jobb fordom. Segregationen är också en följd av att för många kommit hit på alldeles för kort tid, samt att vi inte ställt helt naturliga krav på våra nya samhällsmedborgare. Ja Sverige är ett annat land nu än 1976, till stora delar ett sämre land. Våra politiker har i sin outgrundliga visdom tagit beslut som gjort vårt land sämre och otryggare. Till sist skriver Demirbag så här.

Sverigedemokrater anspelar på drömmen om ett Sverige som vi och hela världen minns med beundran. I tider präglade av oro, konflikter och politiska kortsiktiga utspel är fältet öppet för dem som erbjuder tydliga alternativ. SD erbjuder en vision till skillnad från de etablerade partierna. Men SD:s vision anspelar på en bild där det inte finns plats för alla oss som flydde eller frivilligt lämnade våra hemländer för en dröm om ett bättre liv i ett Sverige som vi var med och byggde upp.

Sverigedemokrater inser att våra politiker styr skutan Sverige i fel riktning, något som t.o.m. Demirbag erkänner. Det gamla Sverige kommer aldrig tillbaka som Sahlin så riktigt påpekat (hon myser vid tanken) men i en demokrati måste man få ha åsikter om i vilken riktning utvecklingen skall ske. Jag tycker att nuvarande riktning för vårt samhälles utveckling är dålig, jag vill helt enkelt ha en annan riktning. I SD:s vision finns det plats för Demirbag och hennes familj, men det finns inte plats för hela världens befolkning, tyvärr, det går inte.

Det måste helt enkelt gå att skapa sig en framtid i andra länder än Sverige, även i länder som nu kallas ”utvecklingsländer”. Dessa oroliga och underutvecklade nationer behöver sina medborgare, speciellt unga sådana som själva drömmer om en bättre framtid. Föreställning att Sverige är det enda land där man kan skapa sig en dräglig tillvaro är snudd på rasistisk. Vi skall i första hand hjälpa och stödja människor på plats i deras hemländer, ty dessa länder med sina befolkningar är också värda framåtskridande.

Länk DN

Nyhetsreflexioner V18

Jag tänkte göra korta nyhetsreflexioner en gång i veckan, detta blir alltså veckas 18 reflexioner.

I Svd har Roland Poirier Martinsson skrivit en artikel där han tycker att V skall behandlas på samma disktiminerande sätt som SD. Orsaken är enligt Martinsson att dessa partier är tveksamma rent demokratiskt. Det är en paradox som borde stå i neonskrift framför Martinsson och andra politiskt korrekta. Martinsson vill ha bort partier som har en annan agenda än den Martinsson själv har, det är INTE demokrati. Demokrati är när du tolererar någon som tycker annorlunda än vad du själv gör, detta slår tydligen inte Martinsson. De sex partier Martinsson tycker hör hemma i Svensk politik har gjort upp i viktiga frågor som immigrationspolitiken, EU, EMU och i pensionsfrågan.

Länk SvD

En chef för Röda korset, Christer Zettergren har fått stark kritik för sitt ledarskap. Zettergren har hanterat korruptionsskandlen på Röda korset dåligt, likaså den kritik som riktats mot Röda korset. Nu skall Zettergren avgå och börja jobba på Migrationsverket. Behövs det inte bra chefer på Migrationsverket? Tydligen inte, Per Nuder skrev i sin bok ” Stolt men inte nöjd” att Migrationsverket var en avstjälpningsplats för avdankade politiker som var på väg ut. Detta verkar stämma, men om nu immigrationen är så viktig som politiskt korrekta politiker säger, varför går då avdankade föredettingar just till Migrationsverket?

Länk SvD

Grekland är i kris, man har levt över sina tillgångar och unnat sig lite för mycket. Nu har tydligen EMU och valutan Euron spelat en avgörande roll i att man har kunnat leva över sina tillgångar så länge. Dessutom är man rädd att krisen sprider sig till andra EMU-länder. Ja, det gynnar turismen att Greklands ekonomi är körd i botten, men är det något att vara glad över? Rena bananrepubliker är också jättebilliga att semestra i, men det ses knappast som något positivt för dessa länder.

Länk SvD

Åtstramningarna väcker ilska i Grekland, så förvånande. Alla fördelar och erhållna förmåner är starkt vanebildande. Tar du bort godiset för vilket barn som helst så väcker det en oerhörd ilska.

Däremot undrar vi varför inte Folkpartiet har fört fram krav på en folkomröstning om EMU på ett tag. Det brukar ju droppa en artikel med jämna mellanrum från någon folkpartist om att vi skall ha en ny folkomröstning rörande  EMU, nu har det plötsligt blivit väldigt tyst på den fronten.

Länk DN

Prövar Word Press - annan blogg

Jag är lite trött på Blogspot så jag skriver numera på Word Press.

LÄNK

Den svenska folksjälen del-2

Vi presentar Monika Törnells tolkning av ”En vintersaga”. Vi kan diskutera om inte denna tolkning av den svenska folksjälen är för pessimistisk, jag tror det. Men att framställa folksjälen som mer pessimistisk än den är, är definitivt väldigt svenskt. Vi är inte så komplicerade och neurotiska som Bergman framställer oss, vi har aldrig varit det heller. Men det är typiskt svenskt att just framställa oss så. Ett visst nationellt vemod har vi dock, det manifesterar sig mer i snöblaskets Stockholm än i rykande vinterstormar på Österlen.

Vi har dock alla åkt bil genom ett mörkt och kanske hotfullt landskap där ”gårdarna släcker sina ljus”, det är en upplevelse som definitivt stärker det nationella vemodet.

Den svenska folksjälen del1

Finns det någon svensk folksjäl? Vad är då en sådan folksjäl? Det finns en svensk folksjäl, det märker man när man möter andra nationers "folksjälar", man märker det när människor från andra kultur inte riktigt får grepp om vår svenska folksjäl. Folksjälen är något specifikt, outtalat som frodas i det svenska folket och förs vidare genom generationer. Det är ett kynne, en inställning, en grundläggande uppfattning om livet döden och omvärlden. Vi hittar undflyende spillror av den svenska folksjälen i romaner, filmer och musikstycken, likväl som samtal på krogen och gråa måndagsmorgnar när människor är på väg till sina jobb. Vi hittar folksjälen på fredagskvällarna i Vitabergsparken, i skärgården om sommaren och i en fjällstuga på Helagsfjällen. En sådan spillra hittar vi i Bellmans verk och stycken. Här är en flisa av den svenska folksjälen. 

"Så gick till vila från slagsmål och bal
Grälmakar Lövberg din maka
Där, ditåt gräset långhalsig och smal
Hon än glor tillbaka
Hon från Dantobommen skildes idag
Och med henne alla lustiga lag
Vem skall nu flaskan befalla"

Asagudarna visar sin vrede

När det omtalade vulkanutbrottet stoppade nästan all flygtrafik i norra Europa så refererade Carl Bildt till asagudarna vrede. Vad Oden, Tor och de andra gudarna skulle vara arga för just nu är dock oklart, det är 800 år sedan de gamla gudarna fick ge vika för den nya läran. Klart är i alla fall att nästan all flygtrafik har ställt in i vår del av världen. Man kan själv se på sidan ”Flightradar24” hur nästan all flygtrafik ligger nere i Europa.

Länk Flightradar24

Enligt en artikel i DN så är också de flesta flygplatser stängda och tittar man på ”Flightradar24” så flyger det nästan fler plan än vad som skulle flyga om man läser artikeln i DN. Dessutom verkar inte uppdateringen i DN vara speciellt snabb.

Länk DN

Enligt SvD har holländska KLM och tyska Lufthansa provflugit plan på lite lägre höjd och inga skador har uppstått. Förmodligen skulle skador uppstå om man flyger på lite högre höjd, dessutom är ju säkerheten a och o när det gäller civilt flyg. 


Länk SvD
 
En hel del skämt har florerat främst på Island men även i andra länder p.g.a. vulkanutbrottet och den finanskris som nyligen drabbade Island där det lilla öriket blev skyldig England enorma summor. En del är riktigt bra. Vi listar några här:

Sorry for the flight delays, Europe. We were aiming for London, but it's hard to be accurate when firing a volcano

A special announcement to the British and Dutch Governments: We don't have C in the Icelandic alphabet, so when you ask for Cash, all you get is Ash

Icelandic taxpayer to Britons and Dutch: forget Icesave, kiss my ash

Skämt riktat sig mot Island

First they burn our money, then they send us the ashes

The last wish of the Icelandic economy was to have its ashes scattered over Europe

Länk DN

Fadimes tal till riksdagen

I kväll talades det om att resa en staty av Fadime Sahindal i Uppsala. Jag tittade efter Fadimes hemsida på nätet, hittade den inte.

Av någon outgrundlig anledning har socialdemokraterna tagit bort Fadimes hemsida där hennes tal till riksdagen var publicerat. Jag har hennes tal på hårddisken och lägger ut det här, bra att ha.

Tal till riksdagen av Fadime

Den 2001-11-20 höll Fadime ett tal i riksdagen vid seminariet "Integration på vems villkor?". Seminariet var arrangerat av nätverket Våld mot kvinnor, och Fadime talade om integration i det svenska samhället. Nedan återges hela hennes tal:

Hej, mitt namn är Fadime och jag är 25 år gammal. Jag har blivit inbjuden hit i dag för att berätta om mina erfarenheter av hur det kan vara att leva som utländsk tjej i Sverige, med dess lagar, seder och kultur. Hur svårt det är att balansera mellan familjens krav och förväntningar och det svenska samhället som står för helt andra värden och synsätt.

Jag har tänkt att dela med mig av mina upplevelser och hoppas att ni genom dem får förståelse och kunskap om hur utsatta invandrartjejer kan vara. Det är inte min avsikt att peka ut någon syndabock utan jag vill hjälpa er att förstå hur och varför konflikter som dessa kan uppstå, både ur min egen synvinkel och min familjs.

Men jag vill börja med att poängtera att kvinnoförtryck inte endast drabbar flickor från Mellanöstern utan att detta förekommer även bland många andra familjer, från andra delar av världen.

Jag föddes i en liten by nära staden Elbistan i den kurdiska delen av Turkiet. Mina föräldrar ägde mark och försörjde sig på lantbruk och djurskötsel, vilket vi i familjen arbetade gemensamt med, sida vid sida. Vi var en enda stor och lycklig familj med klara roller och uppgifter. Visserligen hade vi inget materiellt överflöd men vi hade en varm gemenskap.

När jag var sju år gammal flyttade vi till Sverige, av ekonomiska skäl. Till en början var allt frid och fröjd men ju äldre jag blev, desto mer förbud började mina föräldrar sätta upp. De första tecknen jag märkte var att jag inte längre fick leka med mina svenska kamrater, eller delta i aktiviteter utanför skolan. Jag skulle gå direkt hem och hjälpa min mor med hushållsbestyren och uppfostras till en fin flicka.

Mina föräldrars syn på skolan var att det var bra om jag kunde lära mig att läsa och skriva för att bli deras länk ut i det svenska samhället eftersom de själva var analfabeter. Men några högre studier än så ansåg de inte att jag behövde. Man behöver ingen utbildning för att ta hand om man och barn.

När jag kom upp i tonåren ville mina föräldrar att jag skulle åka ner till Turkiet och gifta mig med någon av mina kusiner, precis som mina äldre systrar hade gjort. Jag vägrade att finna mig i detta. Jag kände mig alldeles för ung och omogen för ett sådant stort beslut. Dessutom ville jag själv få bestämma vilken man jag skulle dela mitt liv med.

Det synsätt som mina föräldrar hade var att familjen och släkten skulle stå i centrum, varför jag måste tänka på familjens bästa framför mitt eget välbefinnande. Det är bättre att en person lider än att en hel familj och släkt lider. Men till skillnad från mina föräldrar så levde jag i och var en del av det svenska samhället. Jag gick dagligen i svensk skola, åt svensk mat, hade svenska kompisar och tittade på svensk teve.

Självklart var jag påverkad av de synsätt och värderingar som rådde här. Jag började därför tänja mer och mer på gränserna. Jag fortsatte att träffa mina svenska kamrater, fika på kaféer och komma hem senare än den utsatta tiden.

Jag hade ju mina egna drömmar och mål här i livet. Jag ville sätta upp mina egna villkor för mitt liv, göra mina egna misstag och lära mig av dem. Och jag ville stå på mina egna två ben och ta ansvar för mina egna handlingar. Inte låta någon annan bestämma över hur jag skulle tycka, tänka och handla. För mig var det dessutom oerhört viktigt att få utbilda och utveckla mig som person. För er är detta säkert inget konstigt, eftersom det är en del av det svenska levnadssättet, men för min familj var det något oerhört skrämmande.

Deras uppfattning om svenskar och det svenska levnadssättet var att de var lösaktiga och att de varken hade kultur, moral eller etiska värderingar. Det enda de gjorde var att dricka, gå ut och dansa och ha fria sexvanor. Dessutom ansåg de att svenskar inte hade någon som helst respekt för familjelivet eftersom de skilde sig till höger och vänster.

Dessa uppfattningar hade de skapat sig utifrån sina egna förutfattade meningar. De kände ju inte några svenskar och de ville inte heller umgås med dem. Till en början balanserade jag mellan de kurdiska traditionerna och kraven som fanns på mig ute i det svenska samhället. Jag var enormt kluven och enormt förvirrad och jag var tvungen att leva ett dubbelliv, allt för att tillfredsställa båda kulturernas förväntningar på mig som ung kvinna.

Men så en dag hände det som inte fick hända: jag träffade en svensk man. Han hette Patrik, och Patrik och jag förälskade oss i varandra. Till en början var jag livrädd för vad detta skulle innebära för mig och jag förklarade för honom vilka förutsättningar som måste gälla. Mina föräldrar fick inte under några som helst omständigheter veta något om oss.

Trots riskerna valde vi att inleda ett förhållande, även om det innebar att vi endast kunde träffas inom fyra väggar och ständigt leva med skräcken att bli upptäckta. Efter ett års förhållande var vi trötta på att jämt träffas inomhus och smyga med vår kärlek och började bli alltmer oförsiktiga.

Vi började stegvis visa oss ute tillsammans på ställen där vi kunde vara någorlunda säkra på att inte träffa på någon i familjen eller släkten. En dag ledde vår oförsiktighet till att vi upptäcktes av min far, som självklart exploderade av ilska och började slå på mig och Patrik.

Hans reaktion var för mig fullt förståelig. Som far och familjeöverhuvud är det hans uppgift att vaka över familjens heder. Han ska värna om och skydda kvinnliga släktingars sexuella uppförande och se till att döttrarnas oskuld är bevarad fram till giftermålet. Om den nyblivne maken till hans döttrar får veta att hon inte är oskuld på bröllopsnatten kan han direkt kräva skilsmässa.

Än i dag överlämnas det blodfläckade lakanet till brudens svärmor så att hon kan visa sin omgivning att de har fått en ärbar och ren kvinna. Eftersom familjen förstod att vi var ett par kunde de snabbt dra slutsatsen att jag inte längre hade kvar min oskuld.

För dem innebar detta att jag aldrig skulle kunna... att de aldrig skulle kunna gifta bort sin dotter på det sedvanliga sättet, med en kurdisk man. Vilket enligt dem var meningen med livet för mig. Jag hade dragit skam över familjen och hotade deras ställning gentemot deras omgivning. Jag hade gjort något oförlåtligt, något som aldrig tidigare hade gjorts i min släkt.

Det skakade om deras värld och skrämde livet ur dem. I deras ögon hade jag alltså förvandlats från en fin kurdisk flicka till en uppkäftig hora som trodde att hon var något bara för att hon levde i Sverige. De var tvungna att bevisa för sin omgivning att de kunde hantera problemet, för att bevara sin heder. Ett beteende som mitt måste straffas och skulden skulle betalas i blod.

Ensam och övergiven av familjen blev jag tvungen att snabbt lämna Uppsala för jag visste att om de fick tag på mig skulle de ta livet av mig. Jag flyttade upp till Sundsvall. Mina föräldrar spårade upp mig ganska snabbt och fick reda på var jag befann mig.

Männen i släkten började ringa och hota mig per telefon. De talade om för mig att jag aldrig skulle komma undan med det här. Min lillebror fick till uppgift att ta livet av mig. Varför just han blev utvald var naturligt, han var omyndig och riskerade inte att dra på sig något högre straff. Dessutom var det hans uppgift, som ende son i familjen, att se till att hans systrar höll sig inom kulturens ramar.

Hoten blev allt allvarligare ju längre tiden gick, och ju mer jag stod på mig och vägrade underkasta mig, desto värre blev det. Till slut stod jag inte ut längre utan beslöt mig för att vända mig till polisen för att få skydd och informera dem om min situation så att de skulle vara insatta i fall något skulle hända mig.

Till min stora förskräckelse tog polisen mig inte på allvar, för dem var min berättelse som en påhittad saga. Deras enda råd till mig var att jag skulle vända mig till min familj och tala om för dem att de minsann inte fick hota mig, att de skulle respektera de svenska lagarna och sederna. Polisen förstod sålunda inte allvaret i min situation och deras oförstånd blev till ett, enligt mig, respektlöst och kränkande beteende.

Vad förväntar du dig utav oss? Vi har inte råd att tillhandahålla dig en vakt som bevakar dig dygnet runt, blev polisens svar till mig. Med tungt hjärta gick jag från polisstationen utan att ha fått någon som helst hjälp. Jag var helt enkelt tvungen att hjälpa mig själv bäst jag kunde.

Som en sista utväg vände jag mig till massmedia för att få hjälp, och detta kom att bli mitt effektivaste skydd. Min tanke var att skapa debatt kring problematiken och därigenom se till att strålkastarna var riktade mot min familj. På så sätt försökte jag få dem att backa undan. Och mitt fall fick stor uppmärksamhet eftersom det var under samma period som ett flertal andra fall av hedersgärningar blev omskrivna.

Fallet Sara i Umeå var det mest omtalade. Hon var, liksom jag, en tjej från Mellanöstern. Hon ströps av sina kusiner för att hon ville leva sitt eget liv. Av samma anledning blev också en tjej från Stockholm knivskuren av sina släktingar. Jag valde att uppriktigt berätta om de förhållanden utländska tjejer var tvungna att leva under här i Sverige. Jag blev en röst och ett ansikte för de tjejer som levde under förtryck och som riskerade att bli utstötta eller dödade om de inte underkastade sig sina familjers vilja och levnadssätt.

Vid ett nytt försök att få polisens uppmärksamhet hade jag turen att komma i kontakt med en polis som hade erfarenhet av att arbeta med utländska kvinnor som var hotade och misshandlade av sina män. Han förstod direkt allvaret i min situation och informerade mig om mina rättigheter som utsatt. Men tyvärr kunde inte polisen erbjuda mig någon mer handfast hjälp än larmpaket och skyddade personliga uppgifter, eftersom det inte hade gått längre än till olaga hot.

Jag tog emot larmpaketet men tackade nej till att byta namn och gömma mig. Vad var mitt brott? Varför skulle jag gömma mig? Mediekarusellen ökade sedan lavinartat. Jag blev fullkomligt bombarderad av journalister från en stor mängd av Sveriges tidningar och radio. Jag medverkade bland annat i en dokumentär som Folkhälsoinstitutet gjorde i utbildningssyfte, och i teveprogrammet Striptease.

Min anmälan mot min far och min bror ledde slutligen till rättegång. Min far fälldes för olaga hot och min bror för olaga hot och misshandel. Direkt efter rättegången åkte jag med krossat hjärta tillbaka till Sundsvall. Tanken på att jag aldrig skulle få ha en relation med min familj smärtade mig. Och jag saknade min mor något så oerhört. Jag önskade inget högre än att få vara i hennes famn igen, men jag visste att det var en omöjlighet. Eftersom hennes uppgift som mor var att uppfostra mig till en lydig och fin flicka och detta hade misslyckats så fick hon skulden för det.

Hon kunde inte heller ställa sig på min sida eftersom situationen för henne då skulle förvärras ytterligare. Hon anklagade sig själv. I dag bor jag och pluggar i Östersund. Jag studerar till socionom så att jag kan fortsätta mitt arbete med att hjälpa flickor som har problem som jag har gått igenom, som jag själv har haft. Och i dag känner jag mig stark och stabil men det har tagit väldigt lång tid att komma dit där jag är i dag.

Jag har fått ge upp hela min bakgrund och börja om från början med att bygga upp mig själv, min identitet. Jag har lyckats skapa mig en plattform på vilken jag står med mina två egna ben. Jag har kämpat så mycket för att komma dit och har betalat ett väldigt högt pris. Min trygghet finner jag hos mina nya vänner som har blivit min nya familj. Trots att jag fått betala ett så högt pris så ångrar jag inte att jag tog mitt beslut att ta min frihet och gå.

Självklart är jag mycket ledsen över det som har hänt och det som jag har förlorat, men jag varken är eller tänker bli bitter över det som har hänt, för i så fall känns det som att allting skulle ha skett till ingen nytta. Min familj har förlorat sin heder och en dotter och jag har förlorat alla mina nära och kära.

Med facit i handen så tror jag att det inte hade behövt gå så långt som det har gjort i mitt fall. Hade mina föräldrar fått stöd och hjälp från en nationell organisation, exempelvis Kurdiska föreningen, så hade det inte behövt bli så här.

Hade samhället tagit sitt ansvar och hjälpt mina föräldrar att bli mer delaktiga i det svenska samhället så hade detta kanske kunnat undvikas. Det som har hänt mig är inget som man kan göra någonting åt men jag tror att det är viktigt att man lär sig någonting av det och gör någonting i framtiden, så att såna här fall inte upprepas.

Jag har valt att berätta min historia här för er i dag i förhoppning om att det kan hjälpa andra invandrartjejer, så att inte fler behöver gå igenom det jag har fått göra. Om alla drar sitt strå till stacken behöver sånt här inte upprepas. Oavsett vilken kulturell bakgrund man har bör det vara en självklarhet för varje ung kvinna att både få ha sin familj och det liv man önskar sig.

Men tyvärr är det ingen självklarhet för många tjejer. Och jag hoppas att ni inte vänder dem ryggen, att ni inte blundar för dem.

Tack för att ni lyssnade.

Fadime Sahindal

Vem är mest Wallraff?

I Journalisten.se står det att en Sverigedemokrat har gett sig ut för att vara journalist fast han enbart var en SD-politiker. Politikerna var ute för att göra ett reportage, men inte för Kristianstadsbladet som han tydligen angett, utan för SD-Kuriren. Redan under intervjun har dock politikern lagt korten på bordet enligt Journalisten.

Man kan såklart lägga moraliska perspektiv på detta (om det nu är rätt återgivet i Journalisten) men så minns vi plötsligt Caliberredaktionens omtalade ”Wallraffande” där journalister gjorde det rakt motsatta (och mycket grövre får vi säga). Tre journalister gav sig ut och föreställde Sverigedemokrater, allt emedan de i hemlighet spelade in allt som sades i förtrolighet, även samtal av mer privat natur kom med på banden. Därefter spelades valda delar (mycket valda) upp på riksradion.

I ena fallet framställdes journalister som spelade Sverigedemokrater som några kopior av Günter Wallraff, som hjältar. I det andra fallet när en politiker inte riktigt lade alla korten på bordet så blev reaktionen inte alls upphöjande. Vad är egentligen skillnaden? Sett ur ett strikt moraliskt perspektiv, vilka gjorde sig skyldig till den värsta försyndelsen? Jag vet ju vad jag tycker i alla fall. Caliberredaktionen har satt ribban, krokodiltårarna framkallar mest hånleenden efter Caliberredaktionens ”Wallraffande”.

Länk Journalisten

Har jurister dåligt minne

En dotter har anklagats för falska anklagelser mot främst sin far men även mot sin mor. Dottern anklagade plötsligt sin far för sexuella övergrepp, fadern dömdes först till 5 års fängelse. Därefter fortsatte dottern lyckligtvis med sina anklagelser så hela härvan av lögner uppdagades. Så här står det i DN.

Nu är alltså Hanna åtalad för falsk angivelse, som kan ge upp till två års fängelse. Hannas ungdom talar för att straffet blir betydligt mildare. DN har frågat jurister och åklagare om liknande fall, men ingen kan påminna sig att en dotter har åtalats för liknande anklagelser mot sin far.

Jasså inga jurister kan påminna sig att en dotter har kommit med liknande anklagelser mot sin pappa. Låt mig då som ickejurist påminna om fallet Bo Larsson, en pappa från södra Sverige som anklagades för ännu värre övergrepp och som dessutom var oändligt mycket mer fantastiska än dessa anklagelser. I fallet Bo Larsson var det dessutom en präktig rättsskandal p.g.a. att inga av de inblandade juristerna skötte sina jobb ordentligt, det kanske är därför jurister har så svårt att minnas händelsen.

Länk DN

Länk DN Bo Larsson 

Frågor från elever på Tumba gymnasium

Elever från Tumba gymnasium ställde frågor till mig i ett skolarbete de gjorde för något år sedan (2008). Jag försökte svara på frågorna så gott jag kunde, även om det var knepigt i vissa fall. Jag är ju t.ex. ingen expert på EU frågor, ingen människa eller politiker jan behärska alla områden. Jag tycker dock att frågorna och svaren är allmängiltiga och ger en bra inblick vad jag står för, därför publicerar jag hela E-postintervjun här.

1.   Varför valde du att bli sverigedemokrat?

Jag var besviken på de etablerade riksdagspartierna. Det var alltid några frågor jag sympatiserade med i varje parti, men väldigt viktiga frågor så kunde jag inte sympatisera med dessa etablerade partier. Dessutom gick dessa partier ihop i viktiga frågor så vi väljare kunde inte göra vår röst hörd i dessa frågor, de satte helt enkelt demokratin ur spel. Det gällde frågor som pensionen, flyktingpolitiken, kriminalpolitiken och EU.

2.   Har Sverigedemokraterna några särskilda värderingar som du tycker är särskilt bra för samhället, eller bara i allmänhet?

Ja, det är främst Äldrepolitiken, flyktingpolitiken och Eu politiken och kriminalpolitiken.

3.   Vad skulle du säga är Sverigedemokraternas viktigaste fråga?

Jag kanske förvånar en del Sverigedemokrater också med mitt svar, men den viktigaste frågan är nog trots allt demokratifrågan. Vi måste vitalisera vår demokrati med yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Vi måste bryta de tabun vi har och den politiska korrekthet som präglar det samhälliga politiska Sverige i dag.

4.   Nu när den svenska ekonomin har gått in i en lågkonjunktur, vad skulle vara eran lösningen för att få ekonomin på fötter igen?

Vet ej, tyvärr. Nog samma dilemma för alla partier. Moderaten och finansministern Anders Borg, sade att direktörernas bonus har spelat in i hur våldsam krisen blev. Det blev en liten chock för mig att höra det. Jag skulle vilja att mitt parti tog upp den tråden. Men vet inte om de hunnit än.

5.   Varför säger ni nej till EU?

Oppppss…stor fråga, och inte min specialfråga. EU kommer definitivt att urholka vår inhemska demokrati, fler beslut kommer att tagas i Bryssel, färre i vårt land. Det stiftas en massa lagar och regler som inte är bra eller vettiga får vårt land, om ens något land, vi kan inte värja oss från sådana ibland rent korkade beslut. Det är också mycket det politiska och ekonomiska etablissemangets EU vi ser. Det är också de grupperna som tydligast stöder EU. I mångt och mycket förlorar Sverige på andra nya medlemsstaters bekostnad, inom EU, vår avgift är en 30 miljarder, vi får tillbaka en del, men det vi får tillbaka är inte alltid på områden vi vill. Jag själv blir allt mer kritisk till EU.

6.   Vad skulle vara ert första agerande för att minska på den ökande brottsligheten?

Ändrad skolpolitik, kriminalpolitik och en annan paradigm i samhället, lyfta upp etik och moral. På skolpolitiken finns det oerhört mycket att göra, även för mitt parti. Jag jobbar inom skolan och senast i dag diskuterade vi en elev som vi VET kommer att hamna i trubbel, myndigheter och samhälle gör nada. Det är bedrövligt och det är inte snällt varken mot eleven och mot det övriga samhället. Jag tror och hoppas att mitt parti kommer att föra fram kraftiga förslag inom skoldans område framöver. Jag är själv villig att ställa upp och arbeta för ett skolpolitiskt program. Min fasta tro, som arbetar inom skolan, är att valfrihet kanske inte är den allra viktigaste frågan i en skola som brottas med oerhörda problem just nu. För övrigt kan ni läsa om vårt skolpolitiska program här: http://www.sverigedemokraterna.net/asikt_id.php?action=fullnews&id=239

7.   På Sverigedemokraternas hemsida står det att ni är det ända partiet som kan sänka skatterna, hur skulle ni gå till väga för att lyckas med det?

Det står väl att det är det enda parti som kan sänka skatterna med bibehållen välfärd? Ja det finns ju en del svarta hål som pengarna rinner rakt igenom statskassan. En vansinnig flyktingpolitik t.ex. och en del andra saker som kan te sig lite märkliga. Bidrag till forskning angående trumpetens genus är inget jag vill lägga skattepengar på t.ex.

8.   Ni får ofta höra att ni är ett racistiskt parti, vad tycker du om det?

Jag vill först säga att ingen har kallat mig det personligen. Ingen som känner mig skulle någonsin få för sig att kalla mig något sådant. Att partiet kallas för sådana epitet tycker jag är fruktansvärt orättvist. Det finns inget i programmet eller politiken som är rasistiskt. De enda vi i princip klagar på är helyllesvenska politiker, som tar knasiga beslut. Immigranter ärföljer ju bara de signaler och regler våra svenska politiker sätter upp. Sd vill i princip ha samma politik som våra nordiska grannländer på aktuella områden. Inte kallas hela Finland för rasistisk? Ändå skulle Sd:s politik vara generösare än Finlands flyktingpolitik. Vi vill ha samma politik som t.ex. Danmark och Island, hur kan man då kalla oss för rasistiska? Flyktingpolitiken har förövrigt inget med rasism, ras eller religion att göra, det är ett politikerområde som de andra områdena. Varje nation bestämmer över sin politik, så har det alltid varit.

9.   Finns det överhuvudtaget något som kan stämma med det påståendet? 

Det kan såklart finnas enstaka medlemmar med rasistiska tendenser. Det är dock medlemmar utan inflytande och som håller till i utkanterna av partiet. Vi minns ju ”valstugereportaget” som Janne Josefsson gjorde. Han upptäckte en del moderater med rasistiska tendenser. I en valstuga från Sd kan du inte hitta något sådant, det skulle förvåna mig oerhört, uteslutningen skulle gå i expressfart, jag lovar. Skulle ni träffa de medlemmar vi har här i södra sthlm skulle ni nog bli förvånade hur hyggliga människor det var. Även i övriga distriktet så finns det väldigt många fina människor som aldrig i livet skulle se ner på en annan människa, av någon orsak alls. I partiprogrammet finns såklart inget sådant.

10.  Ni säger att ni vill ta in färre invandrare, varför?

Sverige tar emot fler invandrare än alla jämförbara länder. Vi klarar helt enkelt inte av det. De invandrare som kommer får bo trångt i överbelamrade lägenheter, de får inget jobb, det finns helt enkelt inga lagliga jobb för alla när det kommer så många. Det bildas etniska enklaver som Rosengård, Fittja, Tensta och Hammarkullen. Där bor bara landsmän eller människor som också kommer långt bortifrån. Följden blir att de aldrig lär sig svenska eller ens vad Sverige är för land. Det blir kulturkrockar såsmåning om eftersom introduktionen inte gått rätt till, den KAN inte gå rätt till, eftersom det kommer för många helt enkelt. Följden blir bestående arbetslöshet och utanförskap. Om man då inte har flytt för sitt liv är det mycket svårt att fatta vitsen med hela flyttcirkusen. Vi i Sd tror inte att ens invandrarna mår bra av detta. Sedan kommer kulturkrockarna när invandrarnas barn kommer närmare det svenska samhället. Föräldrarna har inte sin gamla tradition och kultur att luta sig mot, och inte heller den svenska kulturen att luta sig mot, följden blir att ungdomarna växer upp i ett ”fostringsvacuum” med många problem som följd.   Det är inte rimligt att Sverige tar emot så många fler invandrare än vad jämförbara västländer gör. Under oroligheterna i Irak så flydde hälften av alla som flydde till väst från Irak, till just Sverige. Södertälje tog emot fler flyktingar än hela Nordamerika, det är orimligt helt enkelt, vi klarar inte av det och i förlängningen mår inte invandrarna själva bra av det.

Jag har läst Fadime Sahindals historia några gånger, funderat mycket över den. Jag har kommit fram till att det är svenska politiker som har ett mycket tungt ansvar i det som hände, även om pappan såklart har ett huvudansvar. Om Fadime (vad hon själv talat och skrivit till bl.a. riksdagen) kan ni läsa på denna länk:

http://www.fadimesminne.nu/tal_ar_fadime.html

Jag tar mig friheten att klistra in lite av vad som står på hennes hemsida.

” - Jag föddes i en liten by nära staden Elbistan i den kurdiska delen av Turkiet. Mina föräldrar ägde mark och försörjde sig på lantbruk och djurskötsel, vilket vi i familjen arbetade gemensamt med, sida vid sida. Vi var en enda stor och lycklig familj med klara roller och uppgifter. Visserligen hade vi inget materiellt överflöd men vi hade en varm gemenskap."
 

Deras uppfattning om svenskar och det svenska levnadssättet var att de var lösaktiga och att de varken hade kultur, moral eller etiska värderingar. Det enda de gjorde var att dricka, gå ut och dansa och ha fria sexvanor. Dessutom ansåg de att svenskar inte hade någon som helst respekt för familjelivet eftersom de skilde sig till höger och vänster.

Jag är Sverigedemokrat för att jag tror att Fadime skulle ha levat i dag om vi i vårt land haft en annan politik.

11.  Finns det inget som ni anser är bra med invandringen?

Absolut. Jag har själv förfäder från Grekland (döda nu). Vi kan få in både kunskap och arbetskraft. Alla människor är lika mycket värda. De tillför lika mycket som ”etniska svenskar” om bara politiken sker på rätt sätt och är vettig.

12.  Om du skulle ge fem olika orsaker till att rösta på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet, vilka skulle det bli?

1) Demokratiaspekten, vi MÅSTE vitalisera vår demokrati, nu är det en klubb för inbördes beundran i riksdagen.

2) En annan politik på det moraliska, etniska området.

3) En annan äldrepolitik, de äldre som byggt upp samhället måste respekteras.

4) En vettigare immigrationspolitik.

5) En helt annan skolpolitik, där elever som vill plugga och kämpa får studiero och det stöd de förtjänar.

13.  Vad är er största strategi?

Öppenhet. Det är bl.a. därför jag lägger ned två timmar på att svara på mail från gymnasieskolan.

14.  På eran hemsida står det att ni vill sänka fastighetsskatten och inkomstskatten för låginkomsttagare. Men när man sänker något, innebär det att något också måste höjas. Och våran fråga är, vad skulle då höjas?

Är ingen ekonomisk expert. Men de svarta hål jag talade om kan nog svälja en hel del. I alla fall skall budgeten gå ihop, det är överordnat allt annat, t.o.m. vallöften. Det är som om du tar din familj. Pappa har lovat dig en ny dator eller en resa. Men pengarna räcker inte till, han måste då säga nej till de saker han i.o.f.s. lovat. Det GÅR helt enkelt inte att överskrida budgeten, då tar det en ände med förskräckelse. Man kan se Sverige som en jättestor familj, det är lika viktigt att hålla budgeten där också.

15.  Det står även att ni vill värna om kärnfamiljen. Vi tolkar det som att ni är emot samkönade äktenskap. Och även adoption mellan samkönade par. Vad är orsaken bakom det?

Ja, vi vill värna kärnfamiljen. Vi är emot samkönade äktenskap, främst av tradition och den kristna värdegrunden. Jag tycker dock inte det är en så viktig fråga. Vad folk gör i sängkammaren är jag som politiker egentligen inte så värst intresserad av. Jag har haft vänner som är homosexuella, jag skulle nog inte framföra just denna fråga som något jag skulle kämpa till sista blodsdroppen för. Men det står i partiprogrammet att vi är emot det, en del andra är mer entusiastiska inför denna programpunkt.

När det gäller den andra programpunkten så förhåller det sig dock på ett helt annat sätt. Vi är starkt emot samkönade adoptioner, och här skriver jag under med mitt eget namn till fullo. Jag jobbar inom skolan och har träffat adopterade barn som helt enkelt inte skulle klarat av att vara barn till ett samkönat par. De har haft mycket stora identifikationsproblem ändå. Hur skulle det då vara att ha ett samkönat föräldrarpar? Jag VET att dessa barn skulle gå under. Jag kände själv en adopterad flicka från Korea som förmodligen tog livet av sig p.g.a. den svåra identifikationskris hon genomgick, självmordet tog mig mycket hårt och jag började se adoption nästan som handel med barn (fast jag har backat på denna punkt).  Regeringens egna utredare AVRÅDDE SAMSTÄMMIGT från samkönad adoption, bara en sådan sak. Alla organisationer, däribland de adopterades egen, har avrått från samkönad adoption. Helt enkelt alla experter har avrått från detta. Ändå tar regeringen beslut om att tillåta denna adoption? Varför? Jag blev mycket, mycket besviken över detta. De offrar barm för att tillfredställa en väljargrupp, det sämsta vårt demokratiska styrelseskick kan frambringa.

Hoppas du fått svar på dina frågor. Jag kanske skulle vilja lägga ut frågorna och svaren på vår hemsida, om det är ok. I redigerat skick då, utan att förvanska varken frågor eller svar naturligtvis. Detta för att många andra kan vara intresserade av samma saker som ni. Det går bra att göra detta utan att namne ge, bara säga ”frågor från gymnasielever” eller något sådant.

Lycka till med ert arbete;-)