Vargens farlighet

Späckhuggaren på Sea Wold som nyligen dödade sin skötare har enligt alla tidningsuppgifter dödat minst två personer, förmodligen tre. Ändå tar Sea World beslutet att behålla honom i vattenparken. 

Här hemma har vi diskuterat vargens farlighet, tonläget har varit höht understundom. Det står dock utom allt tvivel att ingen varg dödat en människa på över hundra år i vårt land, ändå vill Jägarförbunden och en del andra ha bort vargen från vår natur. Ibland kan det vara nyttigt med lite perspektiv på saker och ting.

Länk SvD

Olyckan på Sea World

Det har hänt en allvarlig olycka på Sea World i Orlando. En späckhuggare har gått till angrepp och dödat en skötare. I våra tidningar talas det om att späckhuggare inte klarar ett liv i fångenskap vilket möjligtvis kan stämma. Det är också rena rovdjur vi talar om och plötsliga plask kan nog utlösa jaktinstinkten.

För ett par år sedan besökte jag själv Sea World i Floria, Orlando. Det är en stor park med många olika attraktioner. Jag med resesällskap besökte också bassängen med späckhuggare. Det var en mäktig upplevelse att skåda desa kraftfulla djur. En människa är som en liten leksaksdock för dessa stora djur. Den gången vi såg på showen fick den avbrytas av ett annalkande åskoväder (som aldrig kom riktigt nära). Vi godtog självklart avbrottet, säkerheten fört och främst. Bilderna jag tog under showen visar möjligen samma skötare som omkommit. Det är tragiskt att sådana här olyckor sker och möjligen skall man inte hålla späckhuggare i fångeskap alls.

Länk SvD

Länk DN

Återskenet av en annan tid

I begynnelsen fanns ingen enhetlig stat, det fanns områden som styrdes av enskilda småkungar. Hela Norrland var ingenmans land, den som odlade jorden ägde den helt enkelt. Kristendomen hade ännu inte erövrat vårt land och människorna i det område vi nu kallar Sverige bedyrade sin trohet mot Tor, Oden och de andra gudarna. Det fanns en kung redan innan kristendomen erövrade vårt land, han satt i Uppsala och hade begränsad makt. Kungen i Uppsala valdes på ett år och var man inte nöjd kunde man strunta i honom eller i värsta fall hugga huvudet av honom.

Landet med det nuvarande namnet Sverige beboddes huvudsakligen av två folk. Det ena folket var Svearna som befolkade Mälardalen, Uppland ned till nuvarande Nynäshamn. Det andra folket var Götarna som befolkade hela nuvarande Götaland förutom den kuststräcka som befolkades av svearna. Svearna var utan tvekan det överlägsna folket och styrde i viss mån över rätt ovilliga götar. Med tiden fick götarna en chans att ändra maktbalansen, det var när de kontinentala folken ville pressa på folken i Ultima Thule kristendomen. Götarna anammade kristendomen för att åtminstone delvis ändra maktbalansen med svearna.

Svearna lät sig inte kristnas utan strid, flera stora slag mellan götar och svear, mellan hedningar och kristna stod i vårt land under denna tid. Vi har slaget vid Algarås 1205 (nuvarande Älgarås), vi har slaget vid Lena 1208 (byn finns fortfarande kvar och står utmärkt på moderna kartor), vi har det stora slaget vid Gestilren 1210 (Gästre by finns fortfarande kvar), vi har slaget vid Sparrsätra 1247. Vi har det förödande sista laget där Birger Jarl högg huvudet av alla sina motståndare, trots löften om fri lejd, nämligen slaget vid Herrevadsbro 1251. Alla dessa slag var i grunden slag mellan kristendomen och hednatron, mellan svear och götar.    

Birger Jarl, den svekfulle segraren vid Herrevadsbro var så orolig för att de hedniska folkkungarna skulle återkomma ännu en gång att han anlade en hel stad för att skära av de hedniska svearnas handelsvägar. Birger Jarl anlade staden så att den effektivt blockerade svearnas handelsvägar, för säkerhets skull så importerade den baksluga Birger Jarl handelsmän från Tyskland som skulle ta över handeln från svearna. Taktiken lyckades och kristendomen tog efter hand över hela det område vi i dag kallar Sverige. Staden som anlades för att bryta svearnas makt och göra vårt land kristet kom att heta Stockholm. 

Parallellerna med Sveriges medlemskap i EU och införandet av kristendomen är frapperande. Medlemskapet i EU kom efter ett tryck från det kontinentala Europa, precis så var fallet med kristendomen. De främsta ivrarna för EU kommer från överklassen och den politiska klassen, så var det med kristendomen också. Det var dåtidens överklass som tjänade på kristendomen. Kungen valdes på livstid i ett kristet land, och fick sin makt direkt av gud, så var det ju inte i det hedniska Svitjod. Kristendomen infördes med lock och pock, folk behövde i början inte ens avsäga sig de gamla gudarna. Bara fördelarna med kristendomen nämndes när den infördes. När religionen sedan var införd kom alla kraven och förpliktelserna. Känns detta igen när det gäller EU?   

GRATTIS Skidlandslaget

Jag såg stafetten framför TVn där det svenska laget hela tiden låg längst fram. Jag har vid tidigare OS sett svenska lag misslyckats gång på gång, någon gång skall det vända. Jag tyckte de första svenska åkarna åkte lite otaktiskt och drog i onödan, men tydligen var det rätt taktik ändå. GRATTIS svenska skidlandslaget och Sverige. Staffetten är ju ländernas kamp mot varandra i ändå högre grad än i de individuella grenarna. Alla är plötsligt nationalister en sådan här dag, vi är få som är det jämt.
Den främsta individuella prestationen gjorde norrmannen Petter Northugg som åkte snabbast av alla på sista sträckan, det räckte till ett silver för Norge.

Länk DN

Länk SvD 

Slaget som formade det framtida Europa

Kejsar Augustus som styrde Rom hade för avsikt att införliva stora delar av nuvarande Tyskland (området mellan Elbe och Rhen) i det imperium som vi kallar Romarriket. År 12 f. Kr tågade romarna ända till floden Elbe och skaffade sig en viss kontroll över området. Germanska stammar motsatte sig detta utan att vara i direkt krig med Rom.

Quinctilius Varus hade till uppgift att upprätthålla ordningen i det nordöstra området av Romarriket åren efter Kristi födelse. År 9 e. Kr skulle Quinctilius Varus, tåga till sina vinterkvarter västerut, till Vetera Castra. Varus hade 3 hela legioner samt sex kohorter under sitt befäl, sammanlagt över 20,000 man.

Under marschen så lyckades dock en german i roms tjänst, Arminius (Herman) lura Varus att ta en genväg genom oländig terräng. Vid en lämplig tidpunkt gav sig Arminius iväg för att "samla ihop lojala germanska stammar" som han sade. Andra germaner i Roms tjänst gav sig plötsligt av från kolonnen och gav sig in i skogen.

Bakhållet var oerhört välplanerat. Vallar hade byggts för att dölja germanska krigare, andra grupper av krigare hade placeras bakom romarna återigen andra grupper hade placeras framför. Det var germanen Arminius som lyckats ena flera germanska stammar i ett enda väldigt bakhåll. Det var också han som planerade och ledde bakhållet. Sammanlagt hade Arminius lyckats skrapa ihop 18,000 man, en väldig siffra för de germanska stammarna.

Bakhållet blev överrumplande för romarna som kämpat sig fram i lera och regn. De kom i total oordning och förlusterna blev oerhörda på ganska kort tid. Striden varade hela fyra dygn och var totalt skoningslös. Bara en regel gällde, döda eller dö. De som stupade skändades ofta, fångar avrättades nästan omedelbart.

Efter fyra dygn utplånades de romerska legionerna fullständigt. Endast några få kunde fly och berätta om det fruktansvärda nederlaget. Totalt förlorade germanerna 5000 man, emedan romarna utplånades fullständigt.

Efter detta slag försökte aldrig romarna lägga under sig det germanska området mellan Elbe och Rhen. Det var för all framtid germanskt område. Vid denna tid var det enbart germanerna som kunde besegra romarna, som var erkänt duktiga krigare. På öppet fält skulle t.o.m. germanerna vara chanslösa mot romarna. Detta enda slag, som går under namnet "Slaget vid Teutoburgerskogen", förändrade och påverkade hela Europas framtid. Norra Europa blev för all framtid germansk, emedan romarna styrde i väst och söder.

Frågan är om nästa slag vid "Teutoburgerskogen" måste ske mot våra egna politiker. Det är de som är hotet mot vår existens och välfärd i dag.

Tack Björklund!

Björklund tuggar sönder det vansinniga förslag att historieundervisningen i grundskolan enbart skulle innehålla nutidshistoria, dessutom politiskt vinklad. Två ministrar kan jag känna något lite respekt för i regeringen, Sabuni och Björklund. Det är de enda som producerat något av värde.

Länk SvD

Vår demokrati fungerar så dåligt i dag, så vi måste stå upp för den

Lotta gröning säger i denna debatt på SVT enligt följande "Vår demokrati fingerar så dåligt i dag, så vi måste stå upp för den". Dessutom bekänner Gröning sig till devisen av Evelyn Beatrice Hall, "Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem". Gröning säger också till Jan Helin Aftonbladet, "du talar om vad SD tycker, de får inte tala om det själva". Ord och inga visaor av Lotta Gröning.

GRATTIS Kalla!

Följde 10 km skidor för damer på TV. Det var en spännande tävling där en estländska åkte otroligt fort de två sista kilometrarna, faktiskt fortare än Kalla. Till slut hade Kalla åkt fortast loppet igenom visade det sig när hon bröt mållinjen.

Tydligen är det helt i sin ordning med svensk nationalism vid idrottstävlingar. Jag är ju nationalist även när det inte är OS men jag undrar hur de som inte är det minsta nationalister gör när en svensk vinner en OS-tävling. Kanske reagerar de med ett ”jaha” eller kanske de inte gillar det alls utan håller på någon annan nation som Estland.

Jag såg på ett program om de svenska skidåkarna, hur de tränade och hur de levde. Det som slog mig var hur mycket styrketräning de körde. Kalla har muskler som en kvinnlig bodybuilder och bra mycket effektivare muskler dessutom, det ger resultat. All träning och alla muskler har inte minskat på varken kvinnlighet eller utseende.

GRATTIS Kalla!

Länk DN

Länk SvD

Generationen som förstörde Sverige

Göran Skytte skriver i SvD en krönika om varför han kommer att tacka nej till politiska uppdrag. Skytte är upptagen och har inte tid för politiska uppdrag just nu, men kanske ställer han upp till nästa val 2014, detta trots att han rent formellt skall gå i pension nu. Enligt Skytte är han en äkta 40-talist, precis som Wiehe, Ulf Nilsson och Heimersson, alla är de debattglada och understundom högljudda 40-talister. Alla kommer de att vara verksamma länge än, även i offentligheten. 

Det Skytte inte skriver är att de alla stod på barrikaderna 68 och var väldigt mycket vänster. De krävde USA ut ur Vietnam (ett slagord jag fortfarande kan sympatisera med, USA hade inget där att göra) de skanderade ”ned med kapitalet”. De flesta läste aldrig Marx i stället drack de rödvin och pratade nätterna igenom hur rätt de hade och hur solidariska de var med förtryckta människor världen över. Det var väl här någonstans det gick fel, riktigt rejält snett. De kom nästan uteslutande från övre medelklassen och ingen av den 40-tals generation som Skytte tillhörde har aldrig någonsin varit hungriga i hela sitt liv. Det var rörelsen, protesterna i sig som var viktiga, inte människorna man sade sig vara solidariska med. En del trivdes kanske utmärkt i händelsernas centrum också.

Nu sitter alla de som var Skyttes kamrater med mycket höga löner och på respektabla positioner i vårt land. De har övergett den vänster som de tolkade fel från början (ety de läste ju aldrig vad Marx egentligen menade, även om Marx teorier aldrig visat sig fungera i praktiken så var han emot massinvandring t.ex.). Skyttes kompisar har i stället anslutit sig till det ”mångkulturella samhället” och i stället för solidaritet med Vietnams folk är det nutida ”flyktingar” som får stå som subjekt för deras solidaritet. Det går fortfarande att vara humanist och solidarisk, detta fast man är nästan otäckt etablerad och välavlönad själv. Man byter bara subjekt helt enkelt och plötsligt är man lika solidarisk som den gång man stod på barrikaderna.

De som stod på barrikaderna 68 var aldrig i närheten av de människor de sade sig vara solidariska med, lika lite är de som sjunger det mångkulturella samhällets lov ute i våra segregerade förorter. Jag skulle våga en slant på att de flesta 40-talister som står för vår immigrationspolitik och mångkultur aldrig skulle våga promenera genom Fittja nattetid, kanske inte ens i fullt dagsljus. Bedrägeriet är det samma nu som då. Skytte har inte utmärkt sig för att stämma in i den mångkulturella visan, det måste vi konstatera. Ändå så är det främst hans generation som infört denna vanvettiga immigrationspolitik och lagt grunden för det mångkulturella samhälle där Rosengård, Hammarkullen, Ronna och Fittja står som monument över en misslyckad politik. Tyvärr Skytte, det var din generation som raserade folkhemmet, gemenskapen och tryggheten i vårt land. Att ni är pigga pensionärer ter sig som en klen tröst för oss som sett avigsidorna med det mångkulturella projektet.

Länk SvD       

De nya eliterna – Exit Folkhemssverige

"De nya eliterna, både den politiska och kulturella, förankrar sin identitet i en rad metaforer relaterade till öppenhet, transnationalitet, mångkulturalism och globalisering. Allt detta kopplas samman med en alltmer förvirrad uppfattning om demokrati. De nya demokraterna är eliter, som gör anspråk på att vara demokrater i alla avseenden. Demokrati blir på det sättet inte längre en beskrivning av en politisk process utan ett attribut till individer. Globaliserande eliter är snabba att attackera sina meningsmotståndare som odemokratiska. Ett sådant handlingssätt är inte ett led i en demokratisk debatt utan en fråga om uteslutning – en modern form av häxjakt. Ett beklämmande alternativ både till analys och nödvändiga försök att hantera problemen i dagens verklighet."

Jonathan Friedman

Ordet "demokrati" har nästan förlorat sin innebörd, de eliter som Friedman talar om har lagt innebörden i ordet som att "håller du med mig är du demokrat, annars är du odemokratisk". Alltså, för att vara en äkta sann demokrat måste man rösta på de sju riksdagspartierna. Den politiska nomenklaturan försöker att ömsom locka ömsom skrämma all verklig opposition mot den förda politiken. Detta sker när riksdagspartierna för de två blocken alltmer närmar sig varandra, detta gör att urholkningen av ordet "demokrati" blir ännu mer manifest. Det verkar som den politiska nomenklaturan säger till oss att "Rösta på oss och vår politik, vi som sitter här i toppen och slåss om makten, visserligen har vi i många frågor samma program, men det är vad du kan rösta på."

Det är inte Ann Gardulfs fel

Det står om Röda korset även denna dag i våra tidningar. Den ena skandalen efter den andra verkar rullas upp inom Röda korset. Ordförande för Röda korset, Bengt Westerberg håller sig numera otillgänglig för pressen. I den senaste artikeln står det om rektorn för Röda korsets högskola, Ann Gardulf som tydligen har en månadslön på 85,300 kronor. Det är lika mycket som rektorn på Stockholms universitet tjänar, det är bara det att universitetet är 100 gånger större än Röda korsets högskola.

Det måste dock sägas att detta med den höga lönen aldrig kan vara Gardulfs fel. Styrelsen för Röda korset har beviljat henne denna lön och det är extremt ovanligt att den som blivit beviljad en lön kämpar och ställer till bråk för att få en lägre lön, jag har i själva verket aldrig stött på ett sådant fall. Antingen är det styrelsens fel, den har helt enkelt beviljat en för hög lön, eller så är det så att Röda korset helt enkelt har för mycket pengar. Vad jag sett har det inte redovisats i våra tidningar hur Röda korset får in sina inkomster, vi håller tummarna för att inga statsbidrag går till denna verksamhet.

Beskeden om Gardulfs höga lön, Bengt Westerbergs höga månadslön kommer samtidigt som debatten om bankdirektörernas höga bonusar diskuteras som bäst. Det verkar vara ett mönster i samhället att den som kan plocka åt sig också gör det, oavsett om det rör sig om en banktjänst eller en verksamhet som syftar till att hjälpa människor som befinner sig i en utsatt position. Detta mönster framträder samtidigt som vi märker av tecken på ett allmänt förfall av vårt samhälle på flera olika plan. Den samhälliga samsyn som genomsyrade vårt samhälle och våra medborgare fordom finns inte mer. Förr så drog vi alla åt samma håll i samhället, vi kände att vi alla jobbade och betalade skatt för en gemensam sak, för ett projekt vi alla var delaktiga i. Denna samhällskänsla, denna gemensamma strävan finns inte mer. Solidariteten med vårt gemensamma samhällsbygge har vittrat sönder. Samtidigt har avståndet mellan våra politiker och folket ökat, förståelsen mellan den politiska makten och medborgarna har minskat eller rent av försvunnit. Det är i ljuset av denna utveckling vi skall se trenden med höga arvoden och samhällsskadliga bonusar. Var och en sig själv närmast.

Bengt Westerberg har som politiker profilerat sig som den stora humanisten och har gett ”snällismen” ett ansikte. Det var logiskt att hans fortsatta värv fortsatte inom en organisation som Röda korset efter den politiska karriären. Nu som då är det dock inte Westerberg själv som betalat ”snällismen”, det är alltid andra som betalat notan och Westerberg själv har snarast tjänat på denna ”snällism”, även i rent ekonomiska termer.

Länk DN

Hur naiv kan en statsvetare bli?

Martina Nilsson har titeln ”statsvetare” men när man läser hennes artikel i Newsmill så undrar man vad denna titel egentligen är värd i dagens Sverige. Nilssons resonemang är naivt och bygger på missuppfattningar. Som om inte detta vore nog så upprepar hon sig på ett sätt som får det att krypa i kroppen. T.o.m. rubriken för hennes artikeln är underlig, ”Svenska bombmän räddar inga kvinnor”. Vad menar hon med ”bombmän”? Det låter så naivt så man kan tro att det är skrivet av en 14 årig flicka i en upprörd skoluppsats, men detta är alltså skrivet av en statsvetare. Så här skriver Nilsson i sin artikel.

Redan när Sverige beslutade att skicka soldater till Afghanistan handlade en del av diskussionen om att "hjälpa de afghanska kvinnorna" och bilder av kvinnor i burka var frekvent förekommande i media och visades upp som ett bevis för att det var berättigat att skicka trupp till Afghanistan. Det talades mycket om och för de afghanska kvinnorna, men nästan aldrig med. De få röster från Afghanistans kvinnor som trots allt nådde väst handlade aldrig om burkan utan om förstörd infrastruktur, svält och misär som kom i krigets fotspår.

Pro Primo, så upprepar Nilsson detta budskap gång på gång i artikeln, hela artikeln skulle kunna kortas ned till just detta stycke. Att på detta sätt upprepa ett redan sagt budskap in absurdum är inte värdigt någon med titeln ”statsvetare”. Det är kanske acceptabelt på grundskolans högstadium, men torde omöjliggöra ett MVG.

Pro secundo, så fattade FN ett beslut om intervention av Afghanistan för att talibanregimen tillät internationell terrorism inom sina gränser, detta beslut hade inget med att kvinnorna bar på burka.

Pro tertio, så har de Afghanska kvinnorna blivit förtryckta sedan talibanerna tog makten i stora delar av Afghanistan. Talibanarena utnyttjade ett kaos som rådde efter alla krig i landet och skapade en viss ordning i landet. Talibanerna tog makten med hjälp av Pakistan, det står utom allt tvivel. Stora delar av befolkningen, speciellt i mellersta och norra delarna av Afghanistan, var inte alls förtjusta i talibanernas maktövertagande. Kvinnorna i Kabul var fyllda med fasa när talibanerna tog makten där efter att general Masoud dragit sig tillbaka till de norra bergstrakterna. Alla kvinnor med arbete var tvungna att lämna sitt arbete, flickorna fick lämna sina skolor o.s.v.

Om västmakterna skulle lämna Afghanistan så skulle enligt Martina Nilsson inga flyktingströmmar uppstå och EU med Sverige i spetsen skulle inte behöva ta emot några flyktingar. Vi vet att detta naturligtvis inte stämmer och Nilsson skulle vara den första att propagera för mottagning och asyl för kvinnor som tvingats fly från de hemska talibanerna. Sådana artiklar som Nilsson presterat är inte värdig någon med titeln ”statsvetare”.

De som vill veta mer om Afghanistan och talibanernas styre kan med fördel läsa den internationellt erkände Ahmed Rashids böcker ”Jihad” och ”Talibanerna”.

Länk Newsmill

DO blir alltmer ett skämt och en skymf för vårt rättsamhälle

I en artikel på SvD skriver f.d. ambassadören Erik Cornell om diskrimineringsombudsmannen (Katri Linna) och hennes arbete mot diskriminering i vårt land. Cornell är mycket kritisk till DO och menar att DO ger en ”udda invandrargrupp” rätt mot alla sedvänjor och traditioner vi har i Sverige. Så här skriver Cornell i sin artikel.

Att vägra hälsa genom handtryckning är inte straffbart, ej heller att insistera därpå. Det är däremot uppenbart orimligt att tvinga företag att anställa någon som döljer sitt ansikte för eller vägrar hälsa på företagets kunder på i Sverige vedertaget sätt. Ty enligt de värderingar som råder i det svenska samhället är vägran att trycka en annan persons hand en av de värsta skymfer och förolämpningar man kan utsätta någon för – det enda som är värre torde vara att spotta på henne/honom.

DO ger alltså mannen som inte ville hälsa på en chef i Arbetsförmedlingen rätt och han får ett skadestånd på 60,000 kronor. Mannen miste sin ersättning för sitt tilltag att inte hälsa med en handtryckning. Hade jag själv varit chef i den nämnda situationen hade jag med största sannolikhet låtet det passera, men vi är ju inte alla stöpta i samma form. Kontentan av det Cornell skriver är att skaka hand i vårt land är en lika stark tradition som det är att inte skaka hand med en kvinna för mannen som fick rätt av DO. Nu ställde sig DO på mannens sida.

Det är en liten minoritet som håller med DO i denna dom som i så många andra domar. Ser vi på den svarsbox som finns med i artikel så anser 76 procent av de svarande att DO har fel, då är det ändå 11,937 personer som svarat när jag tittar på resultatet. Verklighetens folk (som blivit en populär term sista tiden) börjar se på DO med ohöljt löje. Ingen tar DO på allvar längre utan ser denna institution som ett verktyg för våra allra mest politiskt korrekta makthavare. På ett sätt är detta allvarligt då det på sikt undergräver auktoriteten för alla våra institutioner och hela vårt rättsystem. De politiker som fortfarande märker hur ”verklighetens folk” reagerar, hur tänker de när sådana här domar fälls? Tror de att människor skall ändra uppfattning om vad som är diskriminering och om DO bara man fortsätter på samma linje? Det är i sådana fall en allvarlig missbedömning som med tiden kommer att få negativa konsekvenser.

Länk SvD

Länk Katri Linna Wikipedia

Länk DO hemsida

Våra politiker kväver verklig debatt

I en artikel beskriver DN (från TT) hur våra riksdagspolitiker alltmer kväver verklig debatt genom att dels inte ställa upp i debatter, dels ställa hårda krav på eventuella debatter. Så här står det i artikeln.

Ibland tvingas redaktionerna avstå från debatter på grund av kraven, men ibland accepterar man dem. Enligt journalisten Ann Tiberg på Nyhetsmorgon har den politiska styrningen generellt ökat både från regeringens och oppositionens sida.
- Effekten är att debatter har blivit mer sällsynta. Det får negativa konsekvenser både när det gäller människors intresse för politik och vilken information de får, säger hon i undersökningen.

Det många människor vill se är hårda debatter, det är just detta som kan väcka intresset och engagemang för politik hos ”verklighetens folk”. Det är också under hårda debatter som fakta och uppseendeväckande förhållanden kan komma fram på ett oplanerat sätt. Debatter mellan politiker är själva grundstenen för en levande demokrati. Utan hårda debatter hålls inte vår demokrati levande och vital. Det är alltså just detta, de hårda debatterna, som våra politiker drar sig för. Till slut så står det så här i artikeln.

I de enskilda enkätsvaren pekas vissa ministrar ut:
- Fredrik Reinfeldt vill inte möta någon, liksom Maud Olofsson, uppger en journalist.

Detta är verkligen ingen positiv utmärkelse för dessa ministrar. Att inte vilja möta politiska motståndare i debatter skvallrar om rädsla och kanske ett förakt för sina politiska motståndare. Väljarna måste väga in viljan att debattera när de betygsätter sina politiker.

Länk DN

Vargen – Fiende eller vän?

Det var inte länge sedan jag besökte Skansen. Det var ganska lätt att konstatera vilket djur som röner mest intresse bland besökarna. Det är utan tvivel vargarna, detta trots att man nästan aldrig får se dem på Skansen. Vargen är det djur som väcker mest känslor hos oss människor, antingen kärlek eller hat. Jag brukar roa mig med att testa människors uppfattning om vargen när jag vill veta mer om någon person, inställningen till vargen skvallrar nämligen en del om personen i frågan. Det tråkiga är att vargdebatten innehåller så många myter och falska antaganden. Det är nästan jämförbart med immigrationsdebatten när det gäller osaklighet och falska påståenden.

Lite bakgrundsfakta

Vargen kom till Sverige efter senaste istiden och var här före människan. Vargen, räven och människan har funnits på hela norra halvklotet och är de landdjur som har störst utbredning i världen. De tidiga folken som levde på jakt här i norden kände vördnad inför vargen som den skicklige jägaren, men med boskapsskötseln förändrades synen till att den var glupsk, falsk och farlig.

I landskapslagarna från 1200-talet står det om skottpengar på varg, men ända in på 1600-talet var vargen vanlig i Europa. På Linnés tid hade jakten satt sina spår och vargen var sällsynt, men tiden därefter var landet präglat av krig och hungerår och det gjorde att trycket på vargen minskade. Folk hade annat att göra än att jaga varg. Vargarna kunde öka och under 1800-talet ledde det till stora konflikter kring tamboskap som blev rivna och vargen bekämpades med bössa och giftet stryknin. Förföljelsen ledde till att vargarna nästan försvann helt, redan vid början av 1900-talet var de bortträngda från hela Sverige utom längst i norr. 1965 fridlystes vargen, men det var för sent. Några år senare var vargen helt borta både i Sverige och i Norge.

Vargen idag

På 1980-talet invandrade några vargar från Finland av en slump och vargen började etablera sig i Sverige igen. I dag har vi en fast vargstam i Mellansverige på ungefär 150 djur. De senaste inventeringarna har visat att vargstammen vuxit så att det nu finns ca 20 föryngringar eller ca 200 vargar i Sverige och Norge, varav de allra flesta i Sverige. Därmed är riksdagens etappmål för vargstammen uppnått.

Gamla föreställningar lever kvar uppseendeväckande mycket i dagens upplysta samhälle. En sådan myt är vargens farlighet. Det finns inga säkra uppgifter om att vargar dödat människor i Sverige de senaste 300 åren, med ett enda undantag: Gysingevargen 1820. Men den var uppfödd i fångenskap och van att förknippa människor med mat.

Jägare pratar ofta om hur deras hundar blir angripna och dödade av varg. Så här ser fakta ut. Vi har 150 vargar i vårt land i dag, samtidigt har vi ungefär 200,000 jakthundar. Från år 2000 till år 2005 så skadades eller dödades det 7508 hundar i landet. Av dessa var trafiken skyldig i 7252 fall, vådaskott, ofta från den egna hundägaren var skyldig i 135 fall, skador eller dödsfall p.g.a. rovdjursattacker förekom i 78 fall, skador p.g.a. andra djur än rovdjur stod för 43 fall. Läs gärna denna statistik en gång till. Statistiken kommer inte från någon vargälskare från Skansen utan från Agria djurförsäkringar.

Under 2005 undersökte man tamdjursattacker. Man kom fram till att drygt hälften av alla attacker gjordes av hundar och inte vargar. Ofta förekom stora rubriker i tidningarna om en vargattack. Lite senare konstaterades det att attacken ofta hade utförts av hundar. Tyvärr blev ofta den senare upptäckten inte föremål för några rubriker i tidningarna. Människor hade alltså kvar uppfattningen att attacken var utförd av varg och inte av hund som det senare konstaterades.

Det pågår en civil olydnad i sensationell omfattning när det gäller vargen och de jaktlagar vi har. Brottsförebyggande rådet (Brå) presenterade en rapport om illegal rovdjursjakt i höstas. Den visade på en "civil olydnad i närmast sensationell omfattning" och spårade flera faktorer bakom attityden: rovdjuren ses som konkurrenter om jaktbart vilt, ett hot mot livsstilen och symboler för en centralmakt man inte vill kännas vid. Det är fullständigt oacceptabelt att de jaktlagar vi har kan brytas och ignoreras i den omfattning som sker när det gäller tjyvjakt på varg. Om vissa grupper kan tillåtas att bryta mot de lagar vi har på ett område, så minskar motivationen att följa andra lagar för övrig befolkning.

Vargen finns i våra sagor och berättelser. Vargen finns i vår historia och kultur, den ÄR en del av vår kultur. Att förgöra vargen är att förgöra en viktig del av vår egen kultur och historia. Samtidigt visar varghatet på människans sämsta egenskaper. Den visar på närighet, egoism och intolerans.

Olofsson har passerat sitt ”bäst före datum”

I en artikel på SvD så konstaterar Anders Linder (enligt en undersökning, ”nya Fokus”) att en tredjedel av MP:s väljare kallar sig höger eller mitten. Eftersom MP lierat sig med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet så har MP inget att erbjuda dessa väljare. Alltså skulle dessa väljare helst gå över till Centerpartiet tycker Linder.

Nu är politik och partival mer komplicerat än så. Man anar ett önsketänkande av Linder som själv kanske inte väger miljön tyngst av allt. De väljare som Linder pratar om, alltså de miljöfantaster som ekonomiskt (förmodligen menas ekonomisk politik på den politiska värdeskalan) ligger i mitten eller till höger, värderar miljön mycket tyngre än vad Linder gör. Centerpartiet med Olofsson är nog inte längre ett miljöalternativ. Olofsson har aldrig haft något äkta miljöengagemang, det lyser igenom rätt uppenbart.

Dessutom är det nog så att en del människor och speciellt centerpartister höjer Olofsson till skyarna. Tyvärr för Centerpartiet finns det också en stor grupp människor som helt enkelt inte kan med Olofsson och hennes lite speciella personlighet. Jag själv tillhör den senare gruppen. De miljöpartister som kommer att vandra över till C är lätt räknade. Det är ungefär lika troligt att en miljöpartist som lämnar det rödgröna blocket går till FP eller M som C, ja t.o.m. ännu troligare. Maud Olofsson har nog passerat ”bäst före datum” i svensk politik.

I en ledare på DN så ger redaktionen där sin bild av Olofsson, så här skriver de.

I dag finns det något hetsigt över Centerpartiet. Partiledaren Maud Olofsson pratar fort och verkar ständigt ha bråttom. Plötsligt har det gamla bondepartiet blivit det mest marknadsliberala i riksdagen, driver federalism och uppluckring av arbetsrätten

Centerpartiet har haft svårt att hitta sin roll efter att bönderna blivit allt för få i vårt land. Partiet var emot införandet av EMU (ett rent taktiskt val?) samtidigt som det profilerat sig som det mest marknadsliberala och EU-vänliga partiet. De gamla centerpartisterna som hängt med från Fälldins dagar är ganska skeptiska till det mångkulturella samhället och en generös immigrationspolitik, samtidigt som Olofsson profilerat sig som det generösaste partiet i immigrationsfrågor. Centerpartiet har också profilerat sig som ett miljöparti under Fälldins dagar, samtidigt som Olofsson uppenbart saknar intresse för de gröna frågorna, marknadsliberalismen är hennes egentliga intresse. Centerpartiet var fortfarande ett landsbygdsparti under Fälldins era, nu har vi "Stureplanscentern". Som grädde på moset är det Centerpartiet av alla partier som först och högst för fram tankarna på skyskrapor i vår huvudstad. T.o.m. Olofsson profilerar sig som Fälldins raka motsats med sina smattrande, ettriga ordsalvor. Har månne "bäst före datum" också passerats för hela Centerpartiet?

Länk SvD

Länk DN

Snöröjning och kommunikationer får inte godkänt

Vi har haft en riktig vinter i år och vi har därmed kunnat prova både snöplogning och allmänna kommunikationer. På båda områdena blir betyget IG. Plogning är en vetenskap i sig men alla anser sig vara experter, så även vi i SD Västra Södertörn. Kort uttryckt, det plogas för lite och för sent med för små maskiner. Detta samtidigt som det saltas alldeles för mycket. Saltningen borde dessutom stämma illa med Botkyrka som en framburen miljökommun. Framför allt så plogas saltmoddig snö från vägen upp på redan plogade trottoarer vilket är det värsta av allt. Kommunen och Vägverket delar ansvaret på dessa områden om vi förstått saken rätt.

Vad gäller de allmänna kommunikationerna så torde det mesta ansvaret ligga på landstinget (pendeltågen t.ex.). Situationen har varit bedrövlig med långa rader av tåg som aldrig gått och bussar som gått sönder eller kört fast. Man skulle kunnat tro av trafiksituationen att vi drabbats av jordbävning, allt som hände denna vinter var faktiskt att det föll snö. Vi lever i ett subarktiskt klimat och våra fordon måste vara anpassade efter det, även om det vid inköp kostar några kronor extra.

Robert Stenkvist SD Västra Södertörn
Håkan Borg SD Västra Södertörn
Östen Granberg Västra Södertörn

Äldrevården, en "mjuk" fråga

Sd anses mest ägna sig åt s.k. "hårda" frågor såsom kriminalpolitik och flyktingpolitik. Därför skall vi granska hur ett av allianspartierna, nämligen Kristdemokraterna, ställer sig till äldreomsorgen jämfört med Sd. Äldrevården och äldreomsorgen är en typisk "mjuk" fråga och är en mycket viktig politisk fråga i vårt moderna samhälle. Vi skall ägna oss åt Kd:s äldreprogram eftersom de just nu sitter med i regeringen och faktiskt är med och styr över den politik som förs i dag. Naturligtvis har Socialdemokraterna som suttit länge vid makten till stor del utformat den äldrepolitik som finns i dag.

Det första man slås av när man granskar äldrefrågan i de olika allianspartiernas program är hur lite plats de tar jämfört med övriga frågor. Vissa partiers äldreprogram såsom Kristdemokraternas är mycket korta och substanslösa, i alla fall de program de publicerat på internet. Så här skriver Kd på sin hemsida.

Vi vill sätta människovärdet i centrum och utöka rätten att välja hur den egna vården ska utformas. Genom vår värdighetsgaranti vill vi också säkerställa en trygg grundnivå för alla inom äldrevården.

Kd vill alltså införa en "värdighetsgaranti", det är det enda konkreta de skriver i sitt äldreprogram, i övrigt är det formuleringar som precis alla kan skriva under på. Vi kan på regeringskansliets hemsida läsa att regeringen tillsatt en utredning för att ta fram ett förslag till en värdighetsgaranti för äldreomsorgen. I direktiven till denna utredning kan vi bl.a. läsa att.

"Värdighetsgarantin ska öka tryggheten och förvissningen om att alla, oavsett kulturell eller etnisk bakgrund får den vård och omsorg de har behov av i rätt tid och att vården och omsorgen är av god kvalitet. Särskild hänsyn ska tas till hur en värdig omsorg tillförsäkras de sköraste individerna, de som inte själva kan göra sin röst hörd.”

Vi får hoppas att även etniska svenskar får ta del av denna garanti då alla oavsett etnisk bakgrund skall få åtnjuta denna garanti. Det är tveksamt att beskriva människor som arbetat hela sitt liv och i praktiken byggt upp vårt land med sina bara händer som "de sköraste individerna". Möjligen anser våra yrkespolitiker att de hör till de "starkaste individerna". Man kan spåra ett drag av förakt i denna formulering.

I övrigt slås det fast i utredningsdirektiven att äldreomsorgen är en kommunal fråga och lyder under den kommunala självbestämmanderätten. Redan där faller en hel del goda intentioner platt till marken.

Hur ser det ut i praktiken?

Hur ser verkligheten ut efter att Socialdemokraterna styrt landet under ett stort antal år fram till 2006 och efter att Alliansregeringen tagit över regeringsmakten? Äldrevården skiftar kraftigt i kvalité från kommun till kommun enligt en rapport (Öppna Jämförelser 2007) som Sveriges Kommuner och Landsting har gjort. Men rapporter och tidningsartiklar skvallrar om stora brister på sina håll. Vi läser i "Corren" 23e april 2008, om rekordmånga anmälningar vad gäller felmedicineringar inom äldrevården. I DN står det så här på debattsidan 7 maj 2008.

Veteraner inom socialpolitik uppmanar till större egenansvar: Vi tror inte att samhället kan eller vill satsa tillräckligt på den äldrevård vi efterfrågar.

Det var ord och inga visor, pengarna kommer alltså inte att räcka till i framtiden befarar artikelförfattaren Berit Rollén. Tyvärr så läser vi ibland riktiga skräckhistorier om hur verkligheten kan se ut för de gamla i Sverige som varit med och byggt upp detta land. Vi tar ett exempel av flera!

I Expressen stod det den 29 augusti 2006 om Ingemar som tog sitt eget liv efter att vården svikit honom. Ingemar bodde i Lesjöfors där han arbetat i stålverket hela sitt liv. I sin ungdom var han mycket aktiv inom bandyn och var en duktig spelare, ja han var så duktig att han t.o.m. fick en gata uppkallad efter sig i Lesjöfors. På sin ålders höst dog Ingemars livskamrat och fru. Ingemar drabbades av en depressions efter fruns bortgång, han sökte förgäves hjälp mot sin depression. Ingemar fick aldrig någon hjälp, det fanns tydligen ingen hjälp att få. Släktingen Tommy Hellström säger till Expressen.

Han drog sitt strå till stacken varje dag, året runt. Men när han två decennier senare ville ha något tillbaka fanns inget att få, säger Tommy.

Så en dag, efter att ha städat sin lägenhet och skrivit sitt testamente, gick Ingemar till sin gamla arbetsplats där han arbetat i hela sitt liv, han gick en sista gång till denna arbetsplats. Ingemar tog sitt liv genom att kasta sig ner från en avsats mot stålverkets golv.

Det är skamligt att en nation behandlar gamla, som arbetat varje dag och byggt upp detta land, på detta vis. Politik handlar mycket om att fördela resurser, men den nuvarande prioriteringen är inte riktig eller rättvis. Ingen som arbetat hela sitt liv skall behöva ta sitt liv för att det saknas resurser. Trots riksdagspartiernas alla fina deklarationer och "garantier" så lämnas gamla människor som strävat och kämpat hela sitt liv åt sitt öde när de väl behöver något tillbaka från det samhället de varit med och byggt upp.

Hur ser Sverigedemokraternas äldreprogram ut?

Sverigedemokraterna skriver i sin Handlingsplan för äldreomsorgen med underrubriken" Social isolering" så här.

Sverigedemokraterna kan inte acceptera att äldre skall sluta sina liv i social isolering eller att människor känner stark oro för att bli gamla på grund av brister inom omsorgen. Alla människor skall kunna åldras med värdighet. Den dag man får svårt att klara sig själv skall samhället gå in och erbjuda den hjälp som behövs, för att den äldre skall kunna fortsätta leva ett tryggt och meningsfullt liv. De äldre ska ha rätt att kunna bo kvar i sin invanda miljö

Sverigedemokraterna är det enda etablerade partiet som tar upp frågan om social isolering. Inget av de andra partierna andas med en stavelse om detta problem. Som vi såg innan så var Ingemars tragiska öde till viss del beroende på detta problem, likt andra liknande öden i vårt moderna Sverige. Här har Sd en mycket viktig punkt i sitt program som de andra partierna medvetet eller omedvetet lämnat därhän.

Under rubriken "Det frivilliga engagemanget måste tillvaratas" så står det så här.

Klassmorfarsystemet har blivit en framgång inom skolan. Vi vill implementera samma system inom äldreomsorgen genom att införa äldrestödspersoner. Genom att utföra uppgifter som inte hör till vårdpersonalens arbete som att följa äldre med på promenad, läsa högt ur böcker och tidningar, ta sig tid till att lyssna samt sitta ned och prata, eller hjälpa till med alldagliga sysslor blir äldreomsorgen mer mänsklig och guldkantad.

Sverigedemokraterna är det enda parti som har på förslag systemet med "äldrestödspersoner". Detta skulle också motverka den sociala isolering som är så förödande för många gamla i vårt land.

Kd har sin ännu inte färdigskrivna "värdighetsgaranti", Sd har däremot klara koncisa punkter vi vill genomföra för att säkerställa en god vård och omsorg för våra gamla i hela landet. Dessa är enligt följande.

• Rätten till valfrihet. Innebärande bland annat möjligheten att själv få bestämma huruvida den egna vården skall utföras i privat eller offentlig regi.
• Rätten till ett eget rum.
• Rätten att få bo tillsammans med sin make/maka.
• Rätten att få de hjälpmedel man behöver för att klara sin vardag.

Dessa åtgärder liknar de som de andra riksdagspartierna har på sina program. Förutom dessa krav har Sd som förslag att en äldreombudsman skall inrättas i varje kommun samt att kostnaderna för olika slags stöd för gamla höjs från nuvarande nivå. Detta var bara en del av Sverigedemokraternas äldrepolitiska program. Sverigedemokraternas handlingsplan för våra äldre är inte lika bra som t.ex. KD:s, utan bättre. Sd har i sitt handlingsprogram tagit hänsyn till den viktiga frågan om social isolering våra gamla inte sällan ställs inför, vilket inte något riksdagsparti har gjort. Om Sverigedemokraternas äldrepolitiska handlingsprogram blir verklighet i Sverige skulle vi sannolikt slippa läsa historier i våra tidningar som den om Ingemar.

Skolinspektionen, Skolverket och våra politiker

Det står i en ledare på DN att om mobbning och andra trakasserier på våra skolor i landet. Ordet ”mobbning” har trängts tillbaka för ord som trakasserier och ”kränkande behandling”. Det befaras helt riktigt av artikelförfattaren att ordens innebörd urholkas när begreppen blir allt vidare och gränserna luddigare för skolans antagande. Det är ju helt riktigt, ambitionsnivån har höjts med de nya orden, skolan skall åtgärda alla oönskade beteende och i slutänden kan resultatet bli negativt.

Frågan blir då vem som bestämt att ambitionsnivån skall höjas och vem som infört de nya orden? Det är inte skolorna naturligtvis, det är heller inte våra kommuner. Är det Skolverket eller våra politiker som infört de nya begreppen? I slutändan är det ett politiskt ansvar vilka dokument våra skolor arbetar efter. Det märks en klar tendens att våra politiker gärna hemfaller åt planer, dokument och storvulna ord som inte kostar något. Det upprättas planer och förhållningssätt som det alltid går att peka på om något går snett. Politikerna kan peka på de nya förhållningsreglerna och ansvaret faller än tyngre på de enskilda skolorna. Allt detta utan att det kostat statsbudgeten eller de enskilda kommunerna ett öre, förutom för alla administratörer som ändå skall ha något att syssla med.

Länk DN

Första inlägg

Hej allihopa. Även jag måste väl börja blogga, alla andra gör det ju. Till en början blir det inte så många inlägg, men så småningom tänkte jag hamna i topp ;-)