I det rike som Vlad Tepes styrde vill ingen leva i

Det berättas i gamla sägner, som med största säkerhet är sanna, att i Vlad Tepes rike (Valakiet) under 1400-talet fanns ingen brottslighet. Som ett bevis på detta brukar en gammal historia berättas. Det fanns nämligen en vandringsled från Tepes rike västerut. Vid en källa bredvid denna vandringsled fanns det en stor bägare som vandrare kunde släcka sin törst ur. Det speciella med denna bägare var att den bestod av nästan rent guld. Bägaren var varken kedjad eller fastsatt på något vis, ej heller fanns någon vakt som bevakade bägaren vid denna källa. Det märkliga var att denne bägare aldrig blev stulen under Vlad Tepes styre, det fanns nämligen ingen som vågade stjäla den. 

De som säger att en nation utan brottslighet är en utopi har alltså fel. Vlad Tepes skapade ett rike utan brottslighet, med oerhört grymma bestraffningsmetoder. Det berättas också att sändebud från det osmanska riket vägrade ta av sig sina turbaner inför fursten. Nu var Tepes inte främmande för olika sedvänjor, tvärtom, han lät spika fast turbanerna på sändebudens huvuden. Det som inte berättas så ofta var att Tepes förde en obeveklig kamp mot det osmanska väldet och får väl anses som den sista europeiska utposten mot denna makt under lång tid.

I rike som Vlad Tepes vill nog ingen modern människa leva i. Däremot undrar jag var vårt eget samhälle är på väg. Jag läser i Södra Sidan om den rättegång som just nu äger rum mot de gärningsmän som misstänkts ha skjutit ihjäl Seedy Jammeh i Fittja. De anklagades anhöriga kommer till rättegången i skottsäkra västar. En av 18-åringarna som är anklagad för mordet sitter enligt tidningen redan på ungdomsanstalt för dråpförsök, han är alltså blott 18 år gammal.

Därefter läser jag i SvD om att ett gäng på 12 ungdomar rånat några andra ungdomar som är i 14 till 15-års åldern, detta i Sollentuna. Rånet skedde enligt tidningen med pistol.

Det fanns brottslighet i det land jag växte upp i, det skedde t.o.m. en del personrån, fast de var relativt ovanliga. Rånen mot postkontor och banker var t.o.m. vanligare då än vad de är nu, mycket beroende på att det helt enkelt inte finns några postkontor längre. Bankerna har dessutom blivit betydligt svårare att råna nuförtiden. Men det fanns inga ungdomsgäng som gick omkring och rånade andra ungdomar med pistol, ja ungdomsgängen hade i princip aldrig några vapen av den kalibern. Personrånen var ovanliga och människor kunde känna sig betydligt tryggare i det allmänna rummet (om man inte jobbade på ett postkontor möjligtvis). Åldern på brottslingarna var högre och därmed kunde man vänta sig ett betydligt mindre antal överloppsgärningar, även från dåtidens kriminella.

Inte heller bar några människor skottsäkra västar under någon rättegång, civila människor bar helt enkelt aldrig skottsäkra västar, det var mest något man såg på film. Riskerna för gemene man som själva inte var inblandad i någon brottslighet var i det närmaste noll. Nu läser vi att en ung människa som mest sysslade med idrott har blivit skjuten till döds på en skolgård, allt medan han satt och småpratade med sina vänner.

Enligt mig har inte samhällets utveckling gått framåt på många områden. Utvecklingen har i stället gått bakåt. Vad är det för samhällsutveckling med ökad brottslighet och otrygghet? Politikernas uppgift måste vara att göra vårt samhälle så bra som möjligt för så många av medborgarna som möjligt. Delvis har våra politiker, sett ur ett lite längre tidsperspektiv, misslyckats totalt med denna viktiga uppgift. I Vlad Tepes rike vill ingen leva, men snart har vi det motsatta förhållandet i vårt land, där är det heller inte så trevligt att leva i.

Länk DN

Länk SvD

Länk Södra Sidan   

Vem kommer att säga vad?

Efter det märkliga och uppseendeväckande bombdådet på Drottninggatan I Stockholm under lördagseftermiddagen då endast gärningsmannen själv omkom så har självklart en stor del av bloggvärlden reagerat. En del reaktioner ter sig dock väldigt inadekvata. Några bloggare befarar att SD kommer att öka sitt väljarstöd, speciellt i vissa kommentarer kan man läsa om denna reaktion. Det är en mycket märklig reaktion efter ett allvarligt bombdåd, som kunde ha slutat mycket, mycket värre. Att den första reaktionen blir att ett visst parti kommer att öka sitt stöd efter ett bombattentat som indikerar att en ny tid har inträtt i vårt land där vi alla lever otryggare, är sorgligt och lite sjukt. Man kan lite förenklat säga att de politiska partierna är spegelbilder av det samhälle och den verklighet vi alla lever i, att då i första hand reagera på dessa spegelbilder är en mycket märklig reaktion.

Det spekuleras också vad olika samhällsdebattörer kommer att säga och eventuellt plocka för politiska poäng, liksom hur vissa andra grupper kommer att skyla över bakgrunden och orsakerna till bombdådet. Återigen är det spegelbilden av samhället som kommer före den verklighet som faktiskt finns därute, trots vår mediala tidsålder. Alla vet att vissa grupper kommer att söka vissa orsaker till detta dåd, liksom andra grupper kommer att framföra motsatta synpunkter. Det hela är nästan tråkigt i sin förutsägbarhet. Men det finns en verklighet och ett samhälle vi alla skall leva i också. Vi har alla ett ansvar att vårt samhälle blir så bra och tryggt som möjligt. Jag avstår från att komma med en del självklara slutsatser från min politiska utgångspunkt, jag vill ogärna späda på den förutsägbarhet som redan råder i vårt debattklimat.

Länk DN

Länk SvD

UPPDATERING:
I en braskande rubrik  på SvD förkunnar SÄPO stolt att de inte tänker höja beredskapen. Jag vet inte om meningen är att detta skall låta förtroendeingivande, i vilket fall så är nog effekten den motsatta.

Länk SvD SÄPO

Vem skall sätta gränserna för samhällsdebatten?

Göran Rosenberg går i en DN-kolumn ut och kritiserar den del av samhällsdebatten som huvudsakligen förs på nätet av ickejournalister. Rosenberg kritiserar att argument framförs utan att avsändaren tar ansvar för sina argument och Rosenberg ser en utveckling där de ”enkla svaren” får allt större plats. Så här skriver Rosenberg om debattklimatet i Danmark och om SD:s omtalade valfilm.

I Danmark kan snart sagt vad som helst sägas om invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet utan att det väcker uppseende. En valfilm där niqabklädda kvinnor rånar en äldre svensk dam på pensionen och välfärden är förmodligen vardagsmat i Danmark. Debattkulturen i Danmark skiljer sig kort sagt från debattkulturen i Sverige. Eller har i varje fall gjort det.

På tal om debattkultur så gör Rosenberg själv tämligen omgående ett övertramp. Valfilmen var provocerande utformad, inte tal om annat. Men den handlade inte om rån, utan om att vi i slutänden har en pengapåse, ju mer pengar till ett område, ju mindre till ett annat. Vidare skiver Rosenberg så här i sin artikel.

Sverige har minst lika mycket formell yttrandefrihet som Danmark, i vissa stycken kanske mer, men de informella överenskommelserna och gränserna för vad som kan och bör sägas offentligt är vad som formar kulturen.

Men nu är stora delar av befolkningen inte överrens med Rosenberg och den övriga mediala eliten om de ”informella överrenskommelserna”. Det är precis den överrenskommelse som Rosenberg talar om som många upplevt som inskränkande och destruktiv för vårt land. Naturligtvis skall inte personangrepp eller hets mot folkgrupp uppmuntras (eller ens tillåtas vid grova övertramp) men rent politiska områden som immigrationspolitiken eller EU kan aldrig någonsin censureras i en demokrati. Som exempel på enkla (för att enligt Rosenberg inte säga idiotiska) svar tar författaren upp detta.

Exempelvis svaret att invandrarna i allmänhet och muslimerna i synnerhet är orsaken till de europeiska välfärdsstaternas problem. Det är inte bara ett enkelt svar utan ett destruktivt svar som inte löser problemen utan förvärrar dem.

Det är Rosenberg själv som hemfaller åt grova förenklingar och rena felaktigheter. Vilka har påstått invandrarna är orsaken till alla problem i vårt samhälle? Kritiken för lite mer seriösa debattörer gäller immigrationspolitiken som ju bestäms av svenska helyllepolitiker (låt vara politiskt korrekta). Varför kan inte Rosenberg själv diskutera immigrationspolitiken om han nu vill ha en seriös debatt? Eller är det bekvämare att föra debatten med förenklade och rent felaktiga argument? Till sist tar vi med detta av Rosenberg angående debattkulturen.

Misstänksamhet och bitterhet är den gränslösa debattkulturens allt vanligare drivkraft, påståenden utan gensvar dess främsta samtalsform. Möjligheten för vem som helst att anonymt skriva vad som helst under exempelvis den här kolumnen på Dagens Nyheters webbsida kan möjligen ses som ett framsteg för yttrandefriheten, men för debattkulturen tror jag det är förödande.

Vilken tur att jag inte skriver anonymt. Det finns ett missnöje i samhället med den förda politiken, ja t.o.m. en bitterhet att det politiska och mediala etablissemanget inte lyssnar på ”verklighetens folk”. I stället för att lyssna förfasar man sig över enskilda övertramp (vilka jag inte vill försvara) och debattkulturen i allmänhet. Ofta när journalister skall visa hur grov debatten är så plockar de ut några kommentarer bland hundratals sådana, varav många är både intelligent skrivna och kvicka. Även ”gammelmedia” gör sina övertramp och den debattkultur som t.ex. journalisten Jan Söderqvist står för är inte bättre än den som vi hittar bland bloggarnas kommentarer.

Allvarligast är ändå att etablerad media misslyckats med det Rosenberg kallar ”informell överenskommelse” om vad som passar sig att debattera och inte. Rosenberg och hans journalistkollegor kan inte ges ansvaret för vad gränserna skall gå för det demokratiska samtalet, lika lite som den kinesiska regeringen i längden skall sätta gränserna för vad folk skall få samtala om i Kina.

Länk DN

Länk Journalisten.se