I Danmark kan snart sagt vad som helst sägas om invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet utan att det väcker uppseende. En valfilm där niqabklädda kvinnor rånar en äldre svensk dam på pensionen och välfärden är förmodligen vardagsmat i Danmark. Debattkulturen i Danmark skiljer sig kort sagt från debattkulturen i Sverige. Eller har i varje fall gjort det.
På tal om debattkultur så gör Rosenberg själv tämligen omgående ett övertramp. Valfilmen var provocerande utformad, inte tal om annat. Men den handlade inte om rån, utan om att vi i slutänden har en pengapåse, ju mer pengar till ett område, ju mindre till ett annat. Vidare skiver Rosenberg så här i sin artikel.
Sverige har minst lika mycket formell yttrandefrihet som Danmark, i vissa stycken kanske mer, men de informella överenskommelserna och gränserna för vad som kan och bör sägas offentligt är vad som formar kulturen.
Men nu är stora delar av befolkningen inte överrens med Rosenberg och den övriga mediala eliten om de ”informella överrenskommelserna”. Det är precis den överrenskommelse som Rosenberg talar om som många upplevt som inskränkande och destruktiv för vårt land. Naturligtvis skall inte personangrepp eller hets mot folkgrupp uppmuntras (eller ens tillåtas vid grova övertramp) men rent politiska områden som immigrationspolitiken eller EU kan aldrig någonsin censureras i en demokrati. Som exempel på enkla (för att enligt Rosenberg inte säga idiotiska) svar tar författaren upp detta.
Exempelvis svaret att invandrarna i allmänhet och muslimerna i synnerhet är orsaken till de europeiska välfärdsstaternas problem. Det är inte bara ett enkelt svar utan ett destruktivt svar som inte löser problemen utan förvärrar dem.
Det är Rosenberg själv som hemfaller åt grova förenklingar och rena felaktigheter. Vilka har påstått invandrarna är orsaken till alla problem i vårt samhälle? Kritiken för lite mer seriösa debattörer gäller immigrationspolitiken som ju bestäms av svenska helyllepolitiker (låt vara politiskt korrekta). Varför kan inte Rosenberg själv diskutera immigrationspolitiken om han nu vill ha en seriös debatt? Eller är det bekvämare att föra debatten med förenklade och rent felaktiga argument? Till sist tar vi med detta av Rosenberg angående debattkulturen.
Misstänksamhet och bitterhet är den gränslösa debattkulturens allt vanligare drivkraft, påståenden utan gensvar dess främsta samtalsform. Möjligheten för vem som helst att anonymt skriva vad som helst under exempelvis den här kolumnen på Dagens Nyheters webbsida kan möjligen ses som ett framsteg för yttrandefriheten, men för debattkulturen tror jag det är förödande.
Vilken tur att jag inte skriver anonymt. Det finns ett missnöje i samhället med den förda politiken, ja t.o.m. en bitterhet att det politiska och mediala etablissemanget inte lyssnar på ”verklighetens folk”. I stället för att lyssna förfasar man sig över enskilda övertramp (vilka jag inte vill försvara) och debattkulturen i allmänhet. Ofta när journalister skall visa hur grov debatten är så plockar de ut några kommentarer bland hundratals sådana, varav många är både intelligent skrivna och kvicka. Även ”gammelmedia” gör sina övertramp och den debattkultur som t.ex. journalisten Jan Söderqvist står för är inte bättre än den som vi hittar bland bloggarnas kommentarer.
Allvarligast är ändå att etablerad media misslyckats med det Rosenberg kallar ”informell överenskommelse” om vad som passar sig att debattera och inte. Rosenberg och hans journalistkollegor kan inte ges ansvaret för vad gränserna skall gå för det demokratiska samtalet, lika lite som den kinesiska regeringen i längden skall sätta gränserna för vad folk skall få samtala om i Kina.
Länk DN
Länk Journalisten.se
Det är synd att Sverige inte har någon Strindberg idag. Han hade tagit Göran Rosenberg i nackskinnet och sedan placerat honom på en kälke för vidare transport till riddarfjärden där sedan Rosenbergs ömkliga kvarlevor till argument kunnat fiskas upp till ljudet av skrattande måsar.
SvaraRadera