Vi är rätt många sverigedemokrater som vet att vi inte har kultursverige bakom oss, tvärtom. Är det någon grupp i samhället som visat att de verkligen är våra politiska motståndare så är det vår ganska självgoda kulturelit. Som ett kvitto på det har SvD:s Tobias Brandel skrivit en artikel där han fångat upp stämningarna hos det kulturella etablissemanget. Så här står det i artikeln.
Ser du några problem med att ni protesterar mot ett parti som är valt i ett demokratiskt val?
–Självklart ser jag problem med det. De har valts in, men det är något man skäms över. Det är skamligt att delar av svenska folket röstat på dem, när man vet hur mycket människor från olika kulturer fört in i Sverige.
Jag själv skäms över vår kulturelit, som till största delen förmodligen tillhör flumvänstern. Vi har ett kulturellt etablissemang som tagit politisk ställning och ofta med statliga pengar driver sin politiska inriktning i sin yrkesverksamhet. Jag som skäms över denna elit, får vara med och försörja dem med min skattsedel. Representanter för denna elit har knappast läst SD:s politiska program eller vet vad detta program innehåller. De tror att de vet vad SD står för i.o.m. att de läst Aftonbladet. Inte heller tror jag dessa falska profeter är några historiska experter, även här kommer deras kunskapsbank från Aftonbladet. Vidare står det så här i artikeln.
Att SD inte är ett parti som alla andra tycks emellertid de flesta kulturinstitutioner överens om. Riksteatern har startat ett internt arbete för att komma fram till hur de ska förhålla sig till SD som riksdagsparti.
–Sverigedemokraterna har blivit demokratiskt valda, det måste vi som organisation acceptera. Det vi måste bestämma är hur dialogen med dem ska se ut. Vår värdegrund är allas lika värde och SD delar inte den värdegrunden, säger Riksteaterns verksamhetschef Mia Larsson.
Mia Larsson måste acceptera att SD är demokratiska valda, trots att det inte är ett parti som alla andra. Det är inte ett parti som alla andra för att de har en avvikande politiska agenda, vilket faktiskt var meningen med vår parlamentariska demokrati. Att alla partier tycker likadant i viktiga frågor är egentligen det avvikande.
Samtidigt som Larsson säger att hennes värdegrund är allas lika värde, så säger hon i nästa andetag att det gäller tyvärr inte de som är SD-medlemmar. Man kommer osökt att tänka på George Orwells "Animal farm" där grisarna var de mest jämlika djuren. Vad gäller allas lika värde så ansluter sig SD även till den principen, vilket naturligtvis inte innebär att alla har rätt till asyl. Blandar man ihop dessa begrepp skall man kanske inte delta i den samhälleliga politiska diskussionen överhuvudtaget. Det kan vara ett litet tips till Mia Larsson på Riksteatern.
Länk SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tänka på att vårda språket och följa alla tryckfrihetslagar.