Vi presentar Monika Törnells tolkning av ”En vintersaga”. Vi kan diskutera om inte denna tolkning av den svenska folksjälen är för pessimistisk, jag tror det. Men att framställa folksjälen som mer pessimistisk än den är, är definitivt väldigt svenskt. Vi är inte så komplicerade och neurotiska som Bergman framställer oss, vi har aldrig varit det heller. Men det är typiskt svenskt att just framställa oss så. Ett visst nationellt vemod har vi dock, det manifesterar sig mer i snöblaskets Stockholm än i rykande vinterstormar på Österlen.
Vi har dock alla åkt bil genom ett mörkt och kanske hotfullt landskap där ”gårdarna släcker sina ljus”, det är en upplevelse som definitivt stärker det nationella vemodet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tänka på att vårda språket och följa alla tryckfrihetslagar.