Skolan i topp

På ledarsidan i DN står det om vår skolpolitik, detta i samband med det nära förestående valet. Både ledarredaktionen på DN och många andra har konstaterat att Svensk skolpolitik under många och långa år gått vilse och misslyckade reformer kan sägas ha staplats på varandra. Effekterna av alla misslyckade reformer i form av nationell tillbakagång och mänskligt lidande skall vi nog helst inte tänka på. Ljuset i mörkret är att många av våra politiker, låt vara under galgen, börjar inse att vi kommit till vägs ände när det gäller pikanta och flummiga reformer.

I artikeln på DN står det om en skolideolog vid namn Michael Fullan, så här står det i artikeln om Fullans idéer.

Framgångsrika skolreformer har, hävdar Michael Fullan, haft ett fåtal tydliga mål och drivits med tydligt stöd från den högsta politiska ledningen. Men de har inte varit ensidigt toppstyrda utan i hög grad byggt på att rektorer och lärare varit medskapare av det nya. Lokala politiker, rektorer och lärare har involverats i ett gemensamt projekt som handlat om att identifiera vad som fungerar och vad som inte gör det.

Svensk skolpolitik har haft allt annat än ett fåtal tydliga mål. Det har varit mängder med extremt otydliga mål, målen har snarast haft (och har) karaktären av flummiga modeord som låter politiskt korrekt. Dessutom har inte reformerna haft stöd från lärarhåll utan snarast tjänat till att öva kräkreflexen hos denna luttrade yrkeskår. Fina deviser om "allas lika värde" är inget mål hårt ansträngda lärare kan arbeta efter. Att lägga in "demokrati" i målformuleringar när dåligt insatta politiker beslutar om reformer över huvudet på yrkesprofessionen är inte direkt att föregå med gott exempel. En annan obehaglig sanning är att många av våra politiker helt enkelt inte har kunskap att styra över skolan. Vidare så står det så här i artikeln.

Det har funnits ett skolideologiskt arv från 1970-talet som Sverige behövt frigöra sig från. Lärare måste våga leda. Skolor måste våga ställa höga och tydliga krav på alla elever. Det är inte att trycka ned de svagaste eleverna. Tvärtom är det när skolan varit otydlig som den svikit.

Här är det bara att hålla med redaktionen, en redaktion vi på övriga politiska områden i princip aldrig håller med. Det skulle vara önskvärt om denna redaktion själv kunde släppa en del ideologiskt avskrap från 70-talet.

Vi kan konstatera att i dag ställer vi inte höga tydliga krav på våra elever. I dag sviker skolan många elever. Kanske är det så att i alla tider kommer skolan att svika några elever, ety vi är alla ofullkomliga människor och vi kan inte lägga hur mycket resurser som helst på vårt utbildningssystem. Men i dag sviker vi för många barn, speciellt aktiva kaxiga pojkar som behöver fasta manliga förebilder.

Länk DN