I Journalisten.se står det att en Sverigedemokrat har gett sig ut för att vara journalist fast han enbart var en SD-politiker. Politikerna var ute för att göra ett reportage, men inte för Kristianstadsbladet som han tydligen angett, utan för SD-Kuriren. Redan under intervjun har dock politikern lagt korten på bordet enligt Journalisten.
Man kan såklart lägga moraliska perspektiv på detta (om det nu är rätt återgivet i Journalisten) men så minns vi plötsligt Caliberredaktionens omtalade ”Wallraffande” där journalister gjorde det rakt motsatta (och mycket grövre får vi säga). Tre journalister gav sig ut och föreställde Sverigedemokrater, allt emedan de i hemlighet spelade in allt som sades i förtrolighet, även samtal av mer privat natur kom med på banden. Därefter spelades valda delar (mycket valda) upp på riksradion.
I ena fallet framställdes journalister som spelade Sverigedemokrater som några kopior av Günter Wallraff, som hjältar. I det andra fallet när en politiker inte riktigt lade alla korten på bordet så blev reaktionen inte alls upphöjande. Vad är egentligen skillnaden? Sett ur ett strikt moraliskt perspektiv, vilka gjorde sig skyldig till den värsta försyndelsen? Jag vet ju vad jag tycker i alla fall. Caliberredaktionen har satt ribban, krokodiltårarna framkallar mest hånleenden efter Caliberredaktionens ”Wallraffande”.
Länk Journalisten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tänka på att vårda språket och följa alla tryckfrihetslagar.