Nej till Turkiet som EU-medlem

Carl Bildt skriver i en SvD-artikel om EU och de utmaningar som väntar organisationen. Som den nyliberal han är så ser han EU från sitt perspektiv och globaliseringen lyser som en vägledande stjärna framför ögonen på Bildt. Mycket handlar om ekonomi självklart, men också om det Bildt kallar en gemensam utrikespolitik. Jag själv som medborgare i Sverige vill inte ha en gemensam utrikespolitik med vitt skilda nationer i Europa. Frågan är varför vi skall ha detta. Vi kan självklart få en starkare röst med hela EU i ryggen, men om själva politiken blir urvattnad p.g.a. långtgående kompromisser får det i alla fall ingen effekt.

Den brännande frågan är ändå medlemskap för Turkiet i EU. Vi har inlemmat många Europeiska nationer i EU:s organisation på senare år, med varierande resultat får man säga. Så här argumenterar Bildt i sin artikel.

Just nu handlar mycket om Turkiet. Förhandlingarna om Cypern står och väger. På sina håll har primitivt hetsande mot muslimer stärkt ett också politiskt ifrågasättande av Turkiet som framtida medlem.

Turkiet är ifrågasatt utan ”primitivt hetsande mot muslimer”, men den senaste tidens händelser har ju inte ökat Turkiets aktier naturligtvis.  Turkiet ligger inte ens i Europa, förutom en pytteliten del. Demokratin är ytterst diskutabel i Turkiet. Vi tar vad jag vet, fortfarande emot politiska flyktingar från Irakiska Kurdistan. Att låta en nation bli EU-medlem som vi tar emot politiska flyktingar ifrån är fullständigt uteslutet. Bildt bryr sig förmodligen inte om sådana detaljer. Vidare i artikel står det.

På sikt tror jag att EU kommer att behöva­ Turkiet minst lika mycket som Turkiet behöver EU. Och det är viktigt för unionens globala roll att vi visar att vi menar allvar med att vår samarbetstanke inte reser religiösa murar. I vårt Europa ryms inte bara katoliker, ortodoxa och lutheranska kristna, utan lika självklart också judar och muslimer av olika bekännelser liksom de som föredrar att söka sina värderingar oberoende av någon religion.

Vi reser självklart inga religiösa murar bara för att vi inte tar in en nation i EU, Bild blandar ihop korten rejält här. Vi kan lika gärna överföra samma resonemang på Libyen, Tunisien eller Marocko. Tar vi inte in dessa nationer i EU reser vi religiösa murar. Vi jämför vad Bildt lite längre ned i sin artikel skriver om de forna öststaterna.

Tyvärr finns det skäl att tala om tendenser till en demokratisk reträtt i de östligare delarna av vårt Europa. Tragisk i sin tydlighet är utvecklingen i Vitryssland, och det är av yttersta vikt för vår trovärdighet som fackelbärare för friheten att vi är tydliga och kraftfulla i vår reaktion när det gäller utvecklingen I vårt östra grannskap.

Lukasjenko:s styre i Vitryssland är i det närmaste diktatoriskt. Väst skulle egentligen kritisera Lukasjenko (Lukasjenka på vitryska) ännu mer än vad som nu är fallet. Men Bildt talar om ”de östligare delarna av Europa”. Vi undrar då om Turkiet är mer demokratisk än ”de östligare delarna av Europa”? I annat fall undrar vi varför Bildt vill lyfta fram Turkiet som en framtida EU-medlem, och inte med ett ord nämner de demokratiska problem som finns där (bl.a.), samtidigt som han nämner andra stater som demokratiska problem.

Vi i SD säger bestämt nej till Turkiet som EU medlem, vi säger nej till en utvidgning överhuvudtaget, det börjar bli dyrt nu. Alternativt ser vi helst att Sverige går ur EU, om nu Turkiet skall bli EU-medlem. Frågan inställer sig om vi skall ta hand om våra egna gamla, sjuka och hemlösa, eller skicka pengarna till EU:s budget som snart kan liknas vid ett svart hål.

Länk SvD